House of many ways

House of many ways av Diana Wynne Jones
Serie: Howl´s moving castle serien, antar jag...Har den något namn? #3
Antal sidor: 404
Boken utkom: 2008
Språk: Engelska
Första meningen:
"Charmain must do it", said Aunt Sempronia.

När Charmain Baker gick med på att se efter sin avlägsna släktings hus, så trodde hon skulle få mycket, lugn och föräldrarfri, fritid att läsa. Hon insåg inte att huset inte brydde sig om utrymme, tid eller några andra naturlagar, och hon insåg inte att hon skulle bli ansvarig för en ytterst magisk hund och en förvirrad ung trollkarlslärling. Dessutom så blir hon, av någon obegriplig anledning, anfallen av en fruktansvärd varelse som kallas för lubbock, och så har hon hamnat i centrum i kungens sökande efter den eftertalade Elfgift, som tydligen kommer att rädda landet. Kungen är så desperat att han har kallat in en ung trollkvinna, från det fjärran landet Ingary, vid namn Sophie för att hjälpa till. Och där Sophie är, så är den store trollkarlen Howl och elddemonen Calcifer aldrig långt bort. Hur kunde respektabla Charmain hamna i en sådan röra, och hur ska hon ta sig ur den?

________________________________________________________________

Nå, var jag upphetsad när jag skulle läsa sista delen i min favorit trilogi, det är klart att jag var! Och blev jag besviken? Såklart inte.... Det var kanske inte den bästa boken jag någonsin läst och den var inte lika bra som Howl´s Moving Castle, men det var fortfarande en väldigt bra bok. För det första så älskar jag hela huset, det är bara så himla påhittigt och kul. Dessutom så behöll boken humorn som de tidigare två böckerna hade. Den hade en del nya karaktärer, och en del gamla.

     Jag gillade faktiskt Charmain, i början så var hon mest jobbig och tjatig, men jag tyckte ändå att hon var ganska kul. Jag gillar hur hon och Peter försöker att ta hand om huset, det bästa är hur de totalt misslyckas varje gång. Peter var ganska kul och de två fick några skratt ibland. Men jag tyckte förstås bäst om Sophie, Calcifer och Howl eller, Twinkle, som han kallar sig i den här. De är bara för roliga...
      Jag ser inga direkta fel med boken, jag skrattade en del, jag var road hela tiden, jag gillade karaktärerna, men den var helt enkelt inte lika bra som första boken i serien. Jag kan inte direkt säga varför. Den var kanske bara inte lika minnesvärd, jag glömde bort en del av det som hände ganska fort. Men det är inte en dålig bok, tvärtom, det är en väldigt bra bok. Jag gillade verkligen upplösningen, det är en av Diana Wynne Jones starka sidor. Man vet aldrig riktigt vad det är som kommer att hända, och hon lyckas alltid förvåna mig med slutet. Men hela boken var bra i sig.
     
     Som sagt var så älskar jag verkligen huset, och några av de bästa delarna är när Peter och Charmain bara försöker att lära sig hur de ska hitta och klara sig. Howl är verkligen rolig i den här boken och jag tröttnar aldrig på när han och Sophie grälar.

    Boken rekommenderas varmt och gillade man de tidigare böckerna så ska man definitivt ge den chans. Och om man inte har läst de andra böckerna så är den fortfarande värd att läsa som en väldigt bra bok. Den var rolig, smart och välskriven och trots att den inte kan tävla med Howl´s moving castle så är det fortfarande en väldigt bra bok. Jag kommer verkligen att sakna den här trilogin och jag kommer definitivt att läsa om alla böckerna flera gånger om...

8/10