Tio små negerpojkar av Agatha ChristieAntal sidor: 197
Originaltitel: Ten Little niggers / Ten Little indians / And then there were none (välj själva...)
Boken utkom för första gången: 1939
Första meningen:
Före detta domaren Wargrave satt i en förstaklasskupé, blossande på en cigarr och ögnade genom de politiska nyheterna i Times.
Tio små negerpojkar åt supé i Rio.
En satte i halsen, och så blev det bara nio.
Nio små negerpojkar sov utan måtta.
En försov sig, och så blev det bara åtta.
Åtta små negerpojkar sa: "Vi reser nu!"
En stanna kvar, och så blev det bara sju.
Sju små negerpojkar skulle baka kex.
En högg ved till baket - och så blev det bara sex.
Sju små negerpojkar skulle baka kex.
En högg ved till baket - och så blev det bara sex.
Sex små negerpojkar ville springa hem.
Ett bi stack den ena, och så blev det bara fem.
Fem små negerpojkar retade en myra.
Myran bet den ena, och så blev det bara fyra.
Fyra små negerpojkar havet ville se.
En anka slök den ena, och se blev det bara tre.
Tre små negerpojkar i skogen ville gå.
En björn tog den ena, och så blev det bara två.
Två små negerpojkar satt i solens sken.
En vart ihjälstekt, och så blev det bara en.
En liten negerpojke ensammen var.
Han gick och hängde sig, och så blev det ingen kvar.
10 människor, helt främmande för varandra, släpps av på en ö. Det finns ingen väg därifrån. En efter än, blir de mördade. En av dem är mördaren, men vem?
___________________________________________________________
´Det var ett tag sedan jag recenserade en Agatha Christie, så jag tyckte att det var dags. Så, vad tyckte jag? Tio små negerpojkar är en av Christies mest kända romaner och jag kan förstå varför. Den är klurig, bra skriven och man vet aldrig riktigt vad man ska vänta sig. Den ända problemet jag hade med den var att jag visste vem mördaren var, men det var ju inte bokens fel. Och trots det så hade jag kul när jag läste, och det är alltid ett bra tecken.
Karaktärerna är tillräckligt intressanta för att man ska bry sig, men ens hjärta brister inte direkt när de blir mördade. Boken var bra, men den bästa delen var definitivt slutet, som det ofta är i deckare. När man får en full förklaring över vad som hände, varför det hände och vem som gjorde det. Trots att jag redan visste vem mördaren var så hade jag en brett leende på läpparna under hela läsningen av slutet.
Anledningen till att jag visste storyn till den här var att jag hade sett en av de gamla filmversionerna. Filmen som jag såg skiljde sig dock från boken på många punkter, så jag fick några trevliga överraskningar.
Boken rekommenderas om man gillar deckare, eller om man helt enkelt vill ha en spännande och trevlig läsning.
Fem små negerpojkar retade en myra.
Myran bet den ena, och så blev det bara fyra.
Fyra små negerpojkar havet ville se.
En anka slök den ena, och se blev det bara tre.
Tre små negerpojkar i skogen ville gå.
En björn tog den ena, och så blev det bara två.
Två små negerpojkar satt i solens sken.
En vart ihjälstekt, och så blev det bara en.
En liten negerpojke ensammen var.
Han gick och hängde sig, och så blev det ingen kvar.
10 människor, helt främmande för varandra, släpps av på en ö. Det finns ingen väg därifrån. En efter än, blir de mördade. En av dem är mördaren, men vem?
___________________________________________________________
´Det var ett tag sedan jag recenserade en Agatha Christie, så jag tyckte att det var dags. Så, vad tyckte jag? Tio små negerpojkar är en av Christies mest kända romaner och jag kan förstå varför. Den är klurig, bra skriven och man vet aldrig riktigt vad man ska vänta sig. Den ända problemet jag hade med den var att jag visste vem mördaren var, men det var ju inte bokens fel. Och trots det så hade jag kul när jag läste, och det är alltid ett bra tecken.
Karaktärerna är tillräckligt intressanta för att man ska bry sig, men ens hjärta brister inte direkt när de blir mördade. Boken var bra, men den bästa delen var definitivt slutet, som det ofta är i deckare. När man får en full förklaring över vad som hände, varför det hände och vem som gjorde det. Trots att jag redan visste vem mördaren var så hade jag en brett leende på läpparna under hela läsningen av slutet.
Anledningen till att jag visste storyn till den här var att jag hade sett en av de gamla filmversionerna. Filmen som jag såg skiljde sig dock från boken på många punkter, så jag fick några trevliga överraskningar.
Boken rekommenderas om man gillar deckare, eller om man helt enkelt vill ha en spännande och trevlig läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar