tisdag 4 mars 2014

The Dirk Gently Omnibus

Okej, jag vet att jag varit borta ett tag (igen...) men jag har delvis varit bortrest ett tag, jag har varit begravd i läxor (typ...) och dessutom så har jag mina nationella prov! Men framför allt så har jag inte läst något som var så pass intressant att jag kunde skriva en hel recension om det. Men sak samma, för nu är jag tillbaka!

The Dirk Gently Omnibus av Douglas Adams
Innehåller:
Dirk Gently´s Holistic Agency
och
The Long Dark Tea-Time of the soul
Antal sidor: 492
Handling:
 
Dirk Gently är en privatdetektiv, eller, en slags detektiv. Det finns en lång och hederlig lista av stora detektiver, och Dirk Gently hör inte hemma på den. Sherlock Holmes lade en gång märke till att när man uteslutet det omöjliga så måste det kvarvarande, hur otroligt det än må vara, vara sanningen. Men Dirk Gently gillar inte att utesluta det omöjliga...
 
Dirk Gently´s Holistic Agency
En vanlig undersökning angående försvinnandet av en katt leder till att Dirk Gently blandas in i en undersökning som avslöjar två spöken, en dodo, en elektrisk munk, den fruktansvärda hemligheten som ligger bakom hela den mänskliga historien och som hotar att föra den till ett permanent slut och, sist men inte minst, det ytterst skrämmande anledningen varför Richard MacDuff har haft en soffa fastklämd mitt i hans trappuppgång i tre veckor.
 
The Long Dark Tea-time of the soul
 
Efter att en check-in desk vid terminal två, Heathrow flygplats, sprängs i bitar så försöker de vanliga människorna att ta på sig ansvaret. Men sanningen är att ingen vet hur, eller varför, detta inträffande. Man kallar det "an act of god". Men, frågar sig Dirk Gently, vilken gud? Och varför? Vilket gud skulle befinna sig vid terminal två i Heathrows flygplats och försöka hinna med 15:37 planet till Oslo?
 
Omdöme:
 
Douglas Adams är troligen mest känd för att ha skrivit radio-showen som fick namnet "The Hitchhicers Guide to the Galaxy", den omvandlade han sedan till en boktrilogi bestående av 5 böcker (fråga inte mig varför de kallar det för en trilogi...). De flesta känner till dem, har läst böckerna eller har sett filmen (eller tv-serien) som gjordes, men en hel del glömmer bort att han skrev den här lilla serien. Jag kände faktiskt inte till den förrän jag såg ett bekant namn när jag besökta sf bokhandeln i Göteborg. Jag kan meddela att jag är glad att jag såg den...
 
Är den lika bra som Liftarens Guide till galaxen? Troligen inte... Men båda böckerna var väldigt charmerande och läsvärda, speciellt den första.
Jag ska inte prata så mycket om handlingen så mycket, men det är knäpp, originell och om man kan acceptara att allt det skumma som hela tiden händer så lär man ha kul med det. Språket är underhållande, välutformat och man kan hitta en hel del dolda meningar om man tittar noga. Den är full med humor och små lustiga kommentarer, men den blir faktiskt lite sorglig ibland (fast det varade inte överdrivet länge.
 
Den första bokens huvudroll är troligen Richard MacDuff, och han fyller ungefär samma funktion som Arthur Dent I LGTG (orkar inte skriva den där titeln hur många gånger som helst...), alltså att observera allt underligt som händer och verka förvirrad, men han är rätt så charmerande på sitt eget sätt...Men den egentliga stjärnan är förstås Dirk Gently, som faktiskt dyker upp rätt så sent i boken. Men han nämns innan det, och historien som Richard berättar om sin gamle skolkamrat gjorde mig verkligen nyfiken på honom. Och till sist så dök han upp och gjorde mig definitivt inte besviken!
Jag vet inte hur jag ska beskriva honom, men han fick mig konstant att tänka på, jag vet inte vad. Han var bara, han. Han var minnesvärd, han var underhållande och han var den smartaste detektiven sedan Sherlock Holmes! Hans metoder och hela han var bara så underbart originellt att jag inte kunde låta bli att älska honom. I första boken verkar han nästan omänsklig, något av en galning.
 
Men i tvåan så är han huvudkaraktären och när man ser allting från hans perspektiv så blir han genast lite mera mänsklig, fortfarande knäpp visserligen, men i alla fall... Men det underbara är att jag inte slutade att gilla honom, mysteriet som alltid omgav honom i ettan försvann, men han klarade sig ändå som en riktigt bra karaktär på egen hand. Allting han gör, hur knäppt det än är, känns helt logiskt när han förklarar det.
 
I tvåan så finns det också en annan viktig karaktär som kommer med, Kate. Och jag gillade henne, till min stora förvåning. Hon var kanske inte lika underbart knäpp som Dirk, men hon var fortfarande rätt så galen när jag tänker tillbaka. Jag irriterade mig lite på att hon reagerade så lugnt på allt skumt som hände, men hade hon inte tagit allting på ett sådant komiskt sätt så skulle hon troligen blivit alldeles för lik Richard från ettan och Arthur från LGTG.
 
Och som alltid så fanns det en hel del andra karaktärer, men jag orkar inte prata om allihopa.
Men kort sammanfattning, de var rätt så underbara allihopa.
 
Av de två böckerna så föredrog jag troligen ettan, den var roligare och lite mer charmerande. Tvåan har många förmåner, men jag hade ärligt talat sett mer av Dirk och mindre av Kate. Ibland så tyckte jag att tvåan dessutom kunde bli lite för konstig, men sedan gick det hela vägen ut med det och då löste det sig liksom, men det tappade tråden på själva historien lite granna i slutet.
Båda böckerna var fulla av massor med små lustiga detaljer vilket gör att jag har en känsla av att jag kommer läsa om båda två för att upptäcka några nya detaljer.
 
Gillar man LGTG (om ni inte har läst dem eller i alla fall sett filmen/tv-serien så borde ni skämmas och göra det genast!) så är de här två böckerna ett MÅSTE, men gillar man charmiga böcker som innehåller hästar i badrum, Thor the god of thunder, Coca cola maskiner, kylskåp, avhuggna huvuden, varma potatisar och en underbar detektiv så ska man läsa den i vilket fall som helst...
 
Är de det bästa jag läst? Nej. Är de lika bra som LGTG? Troligen inte. Men det betyder för fasen inte att de inte är läsvärda!