Till minnet av Edward

Till minnet av Edward av Elizabeth George
Antal sidor: 396
Originaltitel: Well-schooled in murder
Boken utgavs: 1990
Översättning: Eva Mazetti-Nissen
Första meningen:
Trädgården på baksidan av det lilla huset på Hammersmith Lower Mall var inrättat för konstnärlig verksamhet.

Thomas Lynley, earlen av Asherton, eller Viscount Vankelmod som hans vänner brukade kalla honom, längtade efter ett nytt fall, vad som helst som kunde få honom att tänka på annat, vad som helst förutom Helen Clyde. Han visste att Havers egentligen skulle vilja slippa fler fall ett tag, men hon skulle överleva det. Så när en gammal skolkamrat från Eton ,som Lynley var skyldig mer än vad han skulle vilja, ber om en tjänst är han glad över att hjälpa till. Men det blir inte den trevliga lilla distraktion som han skulle ha önskat. Mord är aldrig trevligt, speciellt inte när det gäller mordet på en trettonåring.
     Linley och Havers kastas in i en engelsk internatskolemiljö, en sluten värld där oskrivna lagar råder. Linley påminns på ett obehagligt sätt av sin egen skoltid på Eton, en tid som han mer än gärna skulle glömma. Han har försökt att glömma hur han skickades bort till en internatskola medan hans far låg döende där hemma. Hela fallet påminner honom om den där tiden, och det blir inte bättre av att hans enda vänner från den tiden blir inblandade i fallet. John Corntel är lärare på skolan som den mördade pojken, Matthew gick på. Och Simon St:James (se bild) hjälper Lynley som rättsläkare, dessutom var det hans fru Deborah som fann liket. Siomon och Deborah har faktiskt egna problem så det räcker och blir över.
    Barbara Havers har sina egna problem, t.ex hur man ska få en mamma som har gått i barndom att ta hand om ens handikappade far som inte kan röra sig. Och hur man ska får pengarna att räcka, och hur i all världen ska hon kunna få iväg sin far till det där läkarbesöket? Hon kan ju inte lämna sin mamma ensam hemma, och tanken på att ha båda i bilen samtidigt är skrämmande.
     Alla de gamla välbekanta och älskade karaktärer har sina egna problem, men, vem var det egentligen som mördade Matthew Whateley? Var det den perfekte Chas? rektorn? den berömde journalisten Giles Byrne, eller var det kanske hans artonårige son, Brian?  Det flödar av misstänkta och bevis, men ska Thomas (Tommy) Lynley och Barbara Havers knyta ihop alla lösa trådar och lösa ennu ett fall?
____________________________________________________________________

Om det finns någon författare som är i närheten av att vara lika bra på att skriva kluriga deckare som Agatha Christie så är det Elizabeth George.
    Boken var genialisk och rolig, men på något sätt så lyckades den vara så dyster och sorglig att man fick huvudverk. Alla hade sina problem, men den enda som jag kan ha medlidande med var Havers, de andra hade skaffat sig sina egna problem. Havers är faktiskt en av mina absoluta favoriter, hon är kaxig, ironsik, intelligent... Det som jag gillar nästan mest med Lynley böckerna är att det finns så många cola kvinnor med, både Havers och Helen är för underbara.
    Men det bästa är kontrasten mellan Lynley och Havers, de är varandras totala motsatser. De första böckerna hatar de (typ) varandra, men de blir bättre och bätre vänner. När Lynley är medlidande så dömer Havers, Lynley är lång, stilig, rik, adlig och Havers är kort, inte speciellt vacker, fattig och arbetarklass. Jag älskar dem båda två! Man märker knappt att Lynley är den som bestämmer, Havers ät lite för kaxig för det... Både St:James och hans fru har varit med förut, jag har inget emot dem. St:James är lite för snäll, men det kunde varit värre.
    Mordgåtan var klurig och förvirrande men endå samanhängande, karaktärerna var lika underbara som vanligt, det kan kort sagt inte bli mycket bättre.
    Lynley historierna är faktiskt en tv-serie med bbc, hittills har det typ kommit 7 säsonger. De flesta avsnitten är (tack och lov) baserade på böckerna. Både Sharon Small (som spelar Havers) och Nathaniel Parker (Lynley) är otroliga skådespelare.
 Jag rekomenderar både böckerna och filmerna, de är otroligt roliga och realistiska.

Lynley och Havers stannade vis Bentleyn, Havers för att tända en cigarett och Lynley för att blänga bistert på henne för att hon gjorde det. Hon tittade upp, såg hans min och höll upp ett knubbigt, varnande finger.
    "Säg ingenting", sa hon till honom. "Ni vet att ni helst av allt skulle vilja slita den här ur munnen på mig och röka den ner till fimpen. Jag visar åtminstonde mina laster öppet."
    "Ni demostrerar dem", svarade han. "Ni visar upp dem för hela världen. Finns ordet dydg överhuvudtaget med i ert vokabulär, Havers?"
    "Jag spolade det samtidigt som självbehärskning."
"Det borde jag ha förstått."

8/10

Ett litet tips...

Okej, här kommer bara ett litet filmtips...
    Om ni inte har sett Finding Neverland så borde ni göra det! Den är rolig och intressant...
Ville bara säga det...
    

Förresten...

Det var en slags fest på vår skola i helgen, på Söndan åkte jag dit för att hjälpa till att plocka undan allt, och då visade det sig att det var rea på böckerna som hade sålts, en krona per bok, he he...
    Jag köpte dock bara nio stycken, de här var de jag tog...

• Förlåt obehaget av Eric Linklater
• Eldest av Christopher Paolini (he he, jag har den redan på svenska, men ja ja...)
• Myladys son (1,2,3 och 4) av Alexander Dumas
• I morgon när kriget kom av John Marsden

Jag köpte två böcker till, en Elizabeth George och en bok till mamma och pappa...

En liten hattaffär på hörnet

En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon - McKenna
Antal sidor: 328
Originaltitel: The Hat Shop on the Corner
Översättning: Cecilia Falk
Boken utgavs: 2006
Första stycket:
 Med tungt hjärta skyndade Ellie Matthews genom St:Stephen´s Green tillsammans med alla andra morgontidiga arbetare.

 Ellie Matthews har varit lycklig större delen av sitt 25 åriga liv. Hennes pappa stack visserligen när hon var tre år gammal, men hon hade sin mamma, Madeleine. Trots att de inte alltid hade så mycket pengar så klarade de sig alltid med gott mod. Men nu var det ju så att Madeleine Matthews inte levde föralltid. Det var ju synd att hon dog, men man får ju se det så här: Om hon inte hade dött, så hade den här historian inte funnits, och hur skulle då den här recensionen blivit? Men hur som helst, Madeleine dog, och lämnade sin unga dotter med ett val. Ska Ellie sälja den lilla butiken så att den tillsammans med resten av småbutikerna på gatan ska ersättas av en stor galleria, så som ett stor fastighetsföretag vill, eller ska hon behålla den lilla hattaffären på hörnet?
     Till sin egen stora förvåning bestämde sig Ellie för att behålla affären, och tillsammans med sina vänner piffar hon upp butiken lite. Snart har brätten och band, fjädrar och flor blivit en viktig del av hennes liv. Kundkretsen växer snabbt - mängder av kvinnor visar sig vara på jakt efter den perfäkta hatten till ett speciellt tillfälle.
     Så möter Ellie den spännande rockmanagern Rory och allt verkar vara perfekt, men varför fortsätter fastighetsföretagets advokat Neil Harrington att dyka upp på de mest oväntade platser?
_____________________________________________________________________

Jag har nog en fullständig kommentar om den här boken, mysig! Den var inte spännande, men den var hemtrevlig och mysig. Charmig, en riktig feel good saga...
    Jag måste nog säga att jag gillade den. Jag skulle gärna ha velat ha Ellie lite mer intressant, och jag skulle gärna se att Rory stryktes ur manuset. Men man kan inte ha allt... Neil var ju där, så det kunde varit värre!
    Ellie hade inte något riktigt karaktärsdrag, förutom det att hon var någon evinerligt snäll, fast huvudrollen i en feel good bok brukar vara det.
 Den här boken passar om man helt enkelt vill ha något muntert med lite små problem. Den här boken måste nog vara riktigt bra, för annars skulle jag aldrig stått ut med den. Så fort jag läser en bok som 1.Utspelar sig i nutid 2. Inte har några onaturliga saker med och 3.Inte handlar om något, det brukar vara en hemsk blandning. Vem vill läsa en helt verklighetstrogen bok, jag läser ju för att få en paus i verkligen, varför vill man läsa en bok om det?
   Men, hur som helst, jag gillade den faktiskt. Den var charmig och mysig och jag hade inte problem med att läsa den.
   Jag har läst den ganska många gånger, många avskyr att läsa samma bok flera gånger, jag förstår dem inte! En gång frågade jag, svaret blev att "Det är ju inge kul att läsa när man vet hur det slutar", det är det visst. En del böcker är bara bra för att de är spännande, men de är aldrig bra i längden. En riktigt bra bok ska man kunna läsa minst tio gånger utan att tröttna!  Jag menar, jag har läst Godnatt mister Tom 34 gånger och jag tycker lika bra om den varje gång. Ska nog läsa den nu, när jag tänker på saken. Eller så läser jag om hela Midgård serien, som jag kallar den. (Bilbo, Sagan om ringen, Sagan om de två tornen, Sagan om konungens återkomst och Silmarilion).
   För att återgå till ämnet... Boken rekomenderas varmt!

7/10

En enkär för en trettonåring som håller på att förgås eftersom hon har så tråkigt

 Okej, jag börjar bli lite desperat, har så fruktansvärt tråkigt förstår ni...
Måste baka inför en typ skolfest liknande sak, men det får vänta.
 Hittade den här coola enkäten hos lite olika personer, så jag tänkte ge den en chans.
    Okej, here we go...

1. Du sitter i ditt rum och drömmer när det plötsligt kommer in en våldsam galen alien som endast kan bli stoppad genom att du kastar en bok på den. Vilken bok i din bokhylla kastar du och varför?

Va, måste jag kasta en av mina älsklingar? Tja om jag måste välja så tar jag nog "Röd skymning" av Fredrik Lindblom därför att den 1. Bara tar upp massa onödig plats 2.Är jäkla tjock, den är inbunden och har typ tusen sidor 3. Jag blir deprimerad bara av att se på den, det var en sån plåga att läsa den att jag verkligen inte vill bli påmind om dess existens.

2. J.K. Rowling ska komma till din skola och för att hedra henne har du fått den stora äran att spela en låt för henne när hon kommer in i aulan. Du har hittat den perfekta låten men det finns bara ett litet problem. Spotify har hackat upp sig och det finns bara tre låtar att välja mellan: Skaka rumpa, Gangnam style eller Sexy and i know it. Vilken väljer du?

Aj som fa... (aj då, där svor jag nästan. Ber tusen gånger om ursäkt.)
   Jag skulle troligen gå fram till J.K. Rowling, hälsa henne välkommen, be tusen gånger om ursäkt, förse henne med ett par öronproppar och sätta på Gangam style.

3. Din mamma kommer på dig med att läsa hennes pinsamma dagböcker från 80-talet och hon blir helt vansinnig och låser in dig i ett avlägste rum i huset i en vecka. Du får bara äta pannkakor (det enda som går igenom dörrspringan) och dricka vatten i ett sugrör genom nyckelhålet. Du får ta med dig EN bok att ha under hela veckan. Vilken väljer du?

 Den där var jobbig, bara EN bok, som ska räcka i en hel vecka.
    Tja, jag skulle nog ta Tigana av Guy Gavriel Kay därför att 1. Den är på engelska 2. Jag har aldrig läst den och 3. Den är 688 sidor lång. Jag skulle nog ha lite att göra...

4. Du kastas in i Hungerspelen och blir en av de 24 deltagarna som ska slåss för livet. Du är inte helförtjust í idén och det finns ett sätt att rädda dig! Du kan välja att hångla med Haymich, Effie eller president Snow för att slippa. Vem väljer du?

 Tja, jag får nog lov att använda uteslutningsmetoden.
 Snow är utesluten, han är ju läskig. Dessuton gillar jag inte blod. Förresten, det är nog en stor risk att jag blir mördad om jag gör det. Då åtestår Effie och Haymich, där blir det lite svårare. Effie skulle nog bli helt förskräckt, och det vill vi ju inte... Så det får bli Haymich, han är cool...

5. Din familj har äntligen gått med på att ge dig ett husdjur, 10 år försent! Det finns bara ett krav - djuret måste vara taget från en bok. Vilket fiktivt djur tar du hand om?

 Hmmm, valet står mellan Skrun från Skuggmark och Gwin från Bläckhjärta. Men jag får nog ta Gwin, Skrun är så babblig, jag skulle aldrig stå ut. Gwin är bra, han är en smart mord med horn, vem skulle inte vilja ha en sådan? Fast Sotfinger skulle ju sakna honom, så jag borde nog ta Skrun. Ingen skulle sakna honom så mycket...
  Ja ja, jag tar Gwin, Sotfinger får klara sig bäst han kan.

6. Din granne ska flytta och du vet att hon har en enorm samling böcker i din smak och du frågar om du får ta några. Du får ta högst tio böcker, vilka som helst. Det finns bara ett pyttelitet problem, din granne läser bara böcker vars titel börjar på F. Vilka 10 böcker väljer du? (grannen har allt)

 Hm, nu får vi se. Böcker på f...
    Tja jag måste ju ta Frost, Feber och För evigt. Jag har läst Frost men skulle gärna läsa om den och då måste jag ju ha fortsättningarna. Dessutom tar jag Fell of dark, Reginald Hill är ju så bra... Får nog ta Flugornas herre också, vi har den noh hemma, men man vet aldrig...
 Dessutom får jag ta Fallen av Joyce Carol Oates, Finding Violet Park av Jenny Valentine, Far from you av Lisa Schroedner, Förlorad ängel av Becca Fitzpatrick och Foxfire av Joyce Carol Oates.
 Puh, jag lyckades få ihop tio...

7. Top model kommer till din skola/ditt jobb och söker efter nya deltagare. Men du är sjuk och de ber dig att skicka bokomslag där killen/tjejen på framsidan ser lite ut som dig. Vilken väljer du?

 Okej, någon som känner till en bok som har en mellanblond tjej med gigantiskt, ostyrligt ytterst lockigt hår på? Tja jag känner inte till en sådan bok, men jag får kolla runt lite...
Antar att jag helt enkelt får ta en bok med någon på framsidan och lotsas att jag ser ut så...
 Se där, nu säger vi att jag ser ut så där, jag vill ju inte vara med i Top model, så det gör nog inte något...

8. Tredje världskriget bryter ut och ett land tar över världen. Från och med idag får du bara läsa böcker, se på filmer, lyssna på musik, äta mat osv... från det landet. Vilket väljer du?(Sverige, Storbritannien och USA räknas inte! Mohahaha)

 Va? Får man inte ta världens bästa land, Storbritannien? Det var inte snällt...
   Men ja ja, man får ta vad man har. Då tar jag, Irland (mohahaha på dig själv). Det är ju bara Nordirland som hör till Storbritannien (tror jag, geografi är inte mitt bästa ämne...)
 Irländare har skrivit en hel del böcker, t.ex En liten hattaffär på hörnet...

9. Din absolut största fiktiva crush står utanför ditt fönster och ropar ut ditt namn. Men plötsligt upptäcker du att du lever i en musikal och du kan bara sjunga ut din kärlek till hen. Vilken låt sjunger du?

Jag skulle nog sjunga Goo goo dolls Let love in, vet inte varför jag tog den sången, men jag har liksom lite idétorka...

10. Telefonen ringer och det är Suzanne Collins på tråden. Hon har ingen aning om vad hennes nästa stora bok ska handla om och hon behöver DIN hjälp. Vad säger du till henne?

 Oj oj, jag skulle nog säga att hon ska skriva en bok om en tjej som vaknar upp mitt i en stor skog, hon vet inte vem hon är, var hon är och vad hon gör där.
 Dessutom skulle jag säga åt henne att undvika triangeldraman, de är så hemska...

11. Du går inne på biblioteket med din icke läsande kompis Tina och plötsligt vill hon ha ett lästips. Hon gillar inget över 300 sidor, men för mycket beskrivningar och det måste vara SPÄNNANDE! Gärna lite kärlek, vänskap och magi på det. Vad rekomenderar du till Tina?

Det var då en krävande kompis jag hade, men ja ja... Det är svårt att hitta bra böcker som inte är mer än 300 sidor. Jag skulle säga Vålnadernas berg av Michelle Paver. Vad? Den är bara 296 sidor lång...
 Sorgligt nog var de andra böckerna i serien typ 310 sidor långa... Fast om hon vägrar att läsa sista delen i en serie så skulle jag säga åt henne att läsa någon del av Samurajen (av T och D Hoobler), vilken som helst, de hänger inte ihop. Fast jag skulle rekomendera Den blodiga origamifjärilen, det är den bästa.

12. När du sitter på ditt rum och läser en riktigt spännande bok kommer din mamma in och börjar fingra på bokhyllan. Hon tar upp din mest pinsamma erotiska bok och frågar om den är bra. Du får panik och erbjuder henne en annan bok som är "så mycket bättre". Vilken får hon låna?

Tja, jag har inte några erotiska böcker men jag skulle be henne att läsa Bilbo igen, hon har typ inte läst den på hundra år. Eller så skulle jag be henne att läsa Slottet i Sydmark, jag tror hon skulle gilla den.

13. Du vinner en tävling i växtkunskap och får åka till Hollywood för att spela in en film om växternas liv. När du kommer dit så ser en stor maneger dig och kommer på att du perfekt för den bästa tv-serien som någonsin gjorts. Vilken tv-serie blir du inskriven i?

 Det var en svår fråga. Jag får välja mellan Merlin och Downton Abbey. Tar nog Merlin, den har börjat spåra ut lite och någon måste fixa saker och ting lite...

14. Du är ny i klassen (på jobbet) och din svensklärare (din chef) frågar om du kan berätta lite om dig själv. Men när du står där framme får du panik och inte ett ord kommer fram. Det enda sättet att presentera dig är genom att sticka fram en bok. Vilken tar du?

Jag räcker fram Pengar av Victoria Benedictsson, det är klart att man ska ha betalt för att göra något så hemskt som att stå inför en grupp främlingar och presentera sig! Trodde läraren att jag skulle göra det utan någon slags ersättning? Inte en chans...

15. En ond häxa kommer in i ditt rum och trollar in dig i boken som du för tillfället läser i. Vilken bok fastnar du i för evigt och vad tycker du om det?

En ond häxa? Låter som en väldigt trevlig filur i mina öron...
 Boken som jag läser i just nu är "En liten hattaffär på hörnet" och där skulle jag inte ha något emot att hamna. Jag skulle liksom bara flytta till Dublin...
 Men den bok som jag hälst skulle vilja hamna i är Sagan om ringen, Bläckhjärta eller Skuggmark.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson.
Antal sidor: 390
Originaltitel: ...
Boken utgavs: 2009
Första stycket:
     Man kan tycka att han kunde ha bestämt sig tidigare och att han kunde ha varit karl nog att meddela omgivnen om sitt beslut. Men Allan Karlsson hade aldrig grubblat för längre kring saker och ting.

     Allan Karlsson ska fylla hundra. Det är faktiskt hans födelsedag. Kungen har skickat ett kort, pressen och tv är där för att gratulera honom, tillsammans men syster Alice och alla andra som lever eller arbetar på ålderdomshemmet. Alla är där, med ett undantag. Födelsebarnet själv är inte där, han har nämligen klivit ut genom fönstret och försvunnit.
    Det var inget som Allan hade planerat, det bara blev så. Tanken på all pompa och ståt blev för mycket, så han klev helt enkelt ut genom fönstret och promenerade iväg mot busstationen. Där lägger han beslag på en väska, men han menade verkligen inte att stjäla den.  Det bara blev så, precis som mycket i Allan Karlssons mycket händelserika liv. Det var en yngling med texten "Never again" på ryggen av sin jacka som bad honom att vakta den, och det hade Allan inget emot. Men så var det ju så att Allans buss kom, och eftersom väskan gick så lätt på två hjul så följde den med.
    Väskan visade sig innehålla femtio miljoner kronor.
     Så med några nya vänner ger sig Allan ut i Sverige med både poliser och tjuvar efter sig.

Iblan tänker Allan tillbaka på sin ungdom, han hade milt sagt haft ett händelserikt liv. Men, hur kom det sig egentligen att han grälade med Stalin, räddade livet på Winston Churchill och åt middag med visepresident Truman samtidigt som Roosevelt gick och dog?
    Tja, läs boken och ta reda på det.
    Det här är historien om hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.
--------------------------------------------------------------------------------------------
 Tja, om man behöver en otroligt komisk bok om en otroligt optimistisk hundraåring som bara (bokstavligttalat) har tappat humöret en gång i sitt liv.
 Boken var lite för lättsmällt för min smak, Allan var lite för obekymrad. Men jag erkänner verkligen att den var otroligt rolig!
 Allan var obekymrad, humoristisk och underbar. Han avskyr politik och präster och har en dålig vana att spränga folk eller saker i luften.
 Boken inte speciellt svår att läsa, den var en väldigt skön avslappning.
 Man tappade aldrig intresset, det hände alltid något. Allan hade ett väldigt händelserikt liv, trots att han avskyr politik och religion så tycks han ha påverkat de flesta av 1900-talets stora händelser i världen.
 En sak jag störde mig på mig lite var att den aldrig var det minsta allvarlig, nu kanske jag låter tråkig, men se det så här: Jag hade den som bänkbok, och det är omöjligt att älska böcker som man läser i skolan.
 Jag började läsa det därför att syrran sa att den var jätterolig, och när jag slog upp boken i skolan sade halva klassen att den var så himla bra, så jag hade ganska höga förväntningar. Jag blev inte direkt besviken, det VAR otroligt rolig och det var en himla bra bok, det var bara inte min typ av bok. Men den fick mig att skratta och det är alltid ett plus.
   Det var kul att Allans tillbaka syner på sitt liv till sist kom ikapp med verkligen. Man fick reda på hela hans livshistoria.
   Jag rekomenderar den för alla som villa ha ett gott skratt och som vill slippa att anstränga sig så mycket.

-Då börjar vi, sa Bosse. Är pengarna jag just fått ärliga?
-Inte det minsta sa Benny.
-Har ni polisen bakom er?
-Förmodligen både tjuvar och poliser, sa Benny. Men mest tjuvar.
-Vad har hänt med bussen? Den är alldeles förstörd i fronten.
-Vi rammade en tjuv i full fart.
-Dog han?
-Nej, tyvärr. Han ligger i bussen med hjärnskakning, brutna revben, bruten högerarm och ett rejält öppet sår i högerlåret. Tillståndet är allvarligt men stabilt som det heter.
-Ni har med honom hit?
-Så illa är det.
-Vad är det mer jag behöver veta.
-Tja, kanske att vi haft ihjäl ett par tjuvar på vägen, kompisar till den halvdöde i bussen. De envisas alla med att vilja ha tillbaka de femtio miljoner som råkat hamna hos oss.
-Femtio miljoner?
-Femtio miljoner, minus diverse omkostnader. För bussen här, bland annat.
-Varför kör ni omkring i en buss.
-Vi har med oss en elefant där bak.
-En elefant?
-Hon heter Sonja.
-En elefant?
-Asiatisk.
-En elefant?
-En elefant.
Bosse stod tyst en stund. Sedan sa han:
-Är elefanten också stulen?
-Njae, det kan man nog inte säga.
Bosse var tyst igen. Sedan sa han:
-Grillad kyckling med stekt potatis till kvällsmat. Skulle det passa?

7/10

Downton Abbey special

Okej, här kommer en liten special som kretsar runt den bästa tv-serien någonsin, Downton Abbey...
 Först kom säsong ett, sedan säsong två, efter det kom det en Jul-special och tredje säsongen håller på att gå på svensk tv. Fast jag såg det sista avsnittet för typ en vecka sedan eftersom vi köpte den utan svensk text.
Det är verkligen det bästa tv-serien någonsin, det är fullpackade med massor av underbara engelska (och några amerikanska) skådespelare.
 Det är ett slags familjedrama som hittills täcker 1912-1920.
 Det handlar om Crawley familjen som äger det stora godset Downton Abbey, historien krätsar även om tjänarna i huset.
 Herren i huste är lord Grantham, med finns även hans mor (Violet), hans fru (Cora)  och hans tre döttrar (Mary, Edith och Sybil). När hans arvinge omkommer i Titanic ställs familjen genast inför problem. Det visar sig att den nya arvingen är en Matthew Crawley, en medelklass advokat bosatt i Manchester.
 Lord Grantham bjuder in sin nya arvinge (och hans mor Isobel) att bo i närheten för att han ska vänja sig vid sin framtid.
Tv-serien handlar även om tjänarna, Carson, mrs Hughes, O´brien, Thomas, Tom, William, Anna, Gwen, Mrs Patmore, Daisy och mr Bates.
 Genom serien hinner man med ett krig, och hundratals privata problem, allt ifrån kärlek till en mordutredning.
 Kärlekshistorierna gör en verkligen galen och frustrerad. Speciellt när det gäller Mary och Matthew.

 Historien är full av skratt och tårar (mest skratt). Alla karaktrer är underbara, speciellt Thomas, Tom, farmorn, Mary och Sybil.
Den rekomenderas varmt till alla, de som inte sett den har missat något underbart.

Matthew
mr Bates
    
Sybil och Tom                                               

Top 5

Okej, he he, jag skrev ju precis en men jag har glömt det här så många gånger att det blir en till idag...
 Okej, den här gången tar jag nog...skurkar från böcker, filmer och tv-serier.
Tar inte bara från böcker, några av mina favoriter finns nämligen i filmer.

 

Basta

från Bläckhjärta (film och bok)

Det här är en gammal favorit! Han är faktiskt underbar, speciellt när han är tillsammans med Sotfinger, de är bara för roliga. De avskyr verkligen varandra.

Han är inte speciellt intelligent, men det är kul med korkade skurkar. Okej, han kanske inte direkt är korkad, men något geni är han verkligen. (i filmen är han dock riktigt korkad)

Han är otroligt skrockfull, bär alltid en vit skjorta med en röd ros i knapphålet. Han är mager och har en spinnande katt-röst. Jag ser honom verkligen framför mig.

Filmen förstörde verkligen allting lite, varför tog de in något som liknade en kort, tjock italjenare med läderjacka?

 

Thomas Barrow

från Downton Abbey (tv-serie)

Han räknas typ som skurk, han är den mest skurklika i hela tv-serien. Okej, Carlile är också lite skurk...

Thomas är utan komkurans den bästa manliga karaktären i Downton Abbey, fast han kan inte tävla med de bästa kvinnorna, farmorn, Cora, Sybil... (jag kan hålla på i hundra år) Fast Thomas (Tom) Branson är nästan lika bra. När jag började se tredje säsongen undrade jag har de skulle göra med två Thomas i serien, de löste det genom att kalla dem antingen mr Barrow eller mr Branson, fast vissa kallade dem Thomas och Tom, sak samma...

Hur som helst, Thomas är verkligen bäst! Det är så synd om honom... (speciellt i slutet av tredje säsongen, t.o.m mr Bates tyckte synd om honom, vilket säger en hel del)

Thomas är homosexuell i början av 1900-talet, vilket verkligen inte är någon höjdare. Han är rätt så elak och tillbringar större delen av tiden med att göra livet surt för alla andra.

Men han blir liiiite snällare för varje säsong som går.

Han är väldigt bra på att vara trevlig när han anstränger sig för att vara det (det inträffar typ 2 gånger genom alla säsongerna). Ibland är han faktiskt sympatisk, men han får inte så många vänner. Men får faktsikr några (jag räknar inte O´brien). Han gråter en gång i varje säsong (ja, jag har räknat) och två av gångerna var jag själv väldigt nära att gråta...

Hans hatobjekt är William, mr Bates och i tredje säsongen Alfred.

Han är nog den bästa skurken någonsin... Han är så rolig, cool, intelligent och sorglig.

Milady

från De tre musketörerna (bok och film)

Hon är cool, jag gillar henne inte, men hon är cool. Hon är elak och jag tycker att hon förstör allting, men likväl så är hon en bra skurk.

Hon är jäkla bra på att förstöra för alla andra, hon är en bra skådespelerska och ingen (utom läsaren som får reda på det ganska tidigt) tror att hon är ond förren det är försent...

Alla killar blir typ förälskade i henne, vilket är fruktansvärt irreterande.

Men hon är den enda tjejen i boken som inte är äckligt mesig.

 

 

Rigaud

från Little Dorrit (bok och mini tv-serie)

Okej, jag tycker verkligen att den hör typen är läskig. Han är en fransk mördare som med jämna mellanrum dyker upp i historien, det är faktiskt han som listar ut allting.

Under hela filmen fortsätter han att humma på samma melodi, det är riktigt kusligt. I boken skrev Dickens faktiskt texten till den där sången som han hummar på genom hela tv-serien.

Han är hänsynslös, ond, kuslig och intelligent. En riktigt bra skurk...

 

 

Long John Silver

från Skattkammarön (bok och film)

Okej, vem gillar inte en enbent pirat med en papegoja?

Han är faktiskt riktigt cool, dessutom är han inte överdrivet osympatisk. Han brukar beskrivas som "tidernas mest sympatiske skurk". Dessutom (liten spoiler) så vet man inte riktigt vad som händer med honom i slutet, han liksom bara försvinner.

I början tror huvudrollerna (Jim, doktorn, kaptenen...) att han är på deras sida, vilket han inte var...

Fast i Disney filmen "treasure planet" är han bäst!

 

 

Top 5

 Okej, den är VÄLDIDT försenad, men bättre sent än aldrig...
 Nu är det dags för top 5 på drakar från böcker.

 

Saphira

från Eragon

Okej, den här kanske var rätt så uppenbar, men hon är faktiskt cool.

Vem gillar inte en fåfäng drake, dessutom är hon så himla fräck och smart. Först tyckte jag bara att hon var jobbig, men hon blir bättre sen. Hon kan vara ganska överbeskyddande, men det tycker jag är helt okej.

Böckerna är väldigt bra (speciellt ettan och tvåan) men tyvärr är filmen inge vidare. Tog någon sig tid att läsa personbeskrivningarna?

 

Temeraire

från Temeraire (serien heter så, första boken heter "Hans majestäts drake")

Ärligt talat, han är faktiskt bäst. Han är så söt och så underbart naiv när han är liten. Han är väldigt nyfiken och älskar sagor. Fast han kanske är roligast när han är äldre, då är han så kaxig och rebellisk.

Serien är inte så jättebra hela tiden, men det finns massor av roliga drakar med. Kanske kommer att ha fler från den med i listan.

 

Lung

från Drakryttaren

Han är troligen snällast av alla drakar. Han är så himla snäll och nyfiken att man inte kan tycka illa om honom.

Hela boken är faktisk underbar, fast inte lika bra som Bläckhjärta.

Lung är hur som helst en intelligent, godhjärtad drake som är alldeles för modig för sitt eget bästa. Han är typ trött i hela boken, men det är för att han sover på dagen.

 

Brandsprutan

från Septimus Heap

Hon ät så söt och rolig. Hon är ganska vildsint ibland, men i början var hon så liten att ingen blev rädd för henne.

Älskar hennes namn, Septimus hade typ lite ont om ideer när han döpte henne. Hans lärare var inte överförtjust...

Hon är en riktig liten tuffing, jag älskade henne från första stund.

 

Smaug

från "Bilbo", "Hobbiten" eller "Dit och tillbaka igen", välj själv vilket namn ni tycker bäst om. (det är så irreterande när samma bok har många namn)

Jag har en sån där dålig vana att gilla skurkar, är det inte sorgligt? Det slutar för det mästa inge vidare för dem...

Smaug är självisk och korkad, men jag tycker att han är rolig, så det så...

Jag vet faktiskt inte varför jag gillar honom, jag bara gör det.

Jag kanske delvis tog honom därför att Bilbo är en så underbar bok men tyvärr bara har en drake med.

 

 

Nu ska jag göra en läxa, men det var så länge sedan jag gjorde en top 5 att jag kanske gör en till när jag är klar.

 

 

 

 

Svindlande höjder

Svindlande höjder av Emily Brontë
Antal sidor: 360
Originaltitel: Wuthering Heights
Boken utgavs för första gången: 1847
Första stycket:
1801.- Jag har just kommit hem igen från ett besök hos honom som jag har hyrt huset av - den enda granne jag behöver bekymra mig om. Det är verkligen vackert här! Jag tror inte att jag i hela England skulle ha hittat ett ställe som är så absolut fjärran från liv och rörelse. Ett fullständigt himmelrike för en som ogillar människor. Herr Heathcliff och jag passar verkligen bra ihop att dela denna dystra övergivenhet. En förträfflig karl! Han anade nog inte hur förtjust jag blev i honom när jag såg hur misstänksamt hans svarta ögon drog sig tillbaka under ögonbrynen när jag kom ridande och hur han misstroget stack handen ännu längre in under vesten när jag sade mitt namn.

 "För det första är han ju så lik Catherine och påminner mig så fruktansvärt starkt om henne. Men det som du tror kanske mest fångar min fantasi är i själva verket det som betyder minst - för vad skulle det kunna finnas som inte har samband med henne i mina ögon, som inte påminner mig om henne? Jag kan inte se ned i golvet här utan att se henne tecknad på stenarna! Överallt ser jag hennes bild - i molnen och träden - den svävar i luften om natten, och om dagen ser jag den flyktigt speglas i alla föremål som omger mig! De alldagligaste ansikten, hos män och hos kvinnor, ja, mina egna drag liknar henne på ett gäckande sätt. Hela världen är en enda, fruktansvärd samling av påminnelser om att hon har funnits och att jag har förlorat henne!"

 Mr Lockwood behövde lugn och ro, han ville slippa staden och alla människor. Så han hyr ett gods mitt ute på heden, där möter han sin hyresvärd (som lever i granngodset), Heathcliff. Heathcliff kort och gott, ingen förnamn, inget efternamn. Bara Heathcliff.
 Men efter en del underliga händelser som jag inte komemr bekymra mig med att skriva ned, blir Lockwood nyfiken på sin dystre, underlige granne. Så han frågar fru Dean, som har känt Heathcliff större delen av hans liv. Och så börjar hon sin berättelse.
 Hon berättar om mr Earnshaw, som gav sig av till stan i affärer. Innan han reste lovade han sin son Hindley att han skulle ta med sig en fiol tillbaka till honom, och han lovade sin dotter, Cathy, att han skulle ta med sig ett ridspö tillbaka till henne.
 Men när han kom tillbaka hade han varken med sig fiol eller ridspö, det enda han hade med sig var en ung pojke. Han hade hittat pojken på Liverpools gator, tyckt synd om honom och tog med pojken hem.
 Fru Dean, som på den tiden var lika gammal som Hindley, brukade springa ärenden år familjen Earnshaw och leka med barnen.
 Mr Earnshaw bestämde sig för att ta hand om pojken, som de i brist på bättre kallade för Heathcliff.
 Fru Dean berättar om hur de tre barnen växte upp, Cathy och Heathcliff som bästa  vänner, och Heathcliff och Hindley som värsta fiender. Hon berättar om de två unga syskonen som bodde granne med familjen Earnshaw, Edgar och hans yngre syster.
 Hon berättar även om den senare generationen, Linton, Hareton och lill Cathy.
________________________________________________________________

 Den här boken är nog det mest deprimerande man kan läsa. Det är en ytterst sorglig kärlekshistoria, yttersr otrevliga människor och obehagligt många som dör. Den är kort sagt väldigt deprimernade, och trots allt detta, väldigt bra.
 Alla var ju hyfsat trevliga tills de var mellan tio och femton (de är ju inte lika gamla allihopa) sedan var det slut på det. Heathcliff är verkligen allt annan är snäll, men man tyker lite synd om honom, nästan i alla fall. Cathy (det äldre) är självisk men kanske lite mer sympatisk, eller föresten, jag tar tillbaka det där, hon är otrevligast! Det är hennes fel alltihopa. Hindley tyckte jag illa om i början, men han kunde vara rätt så trevlig, om man jämför med de andra två. Edgar är definitivt snällast. Nästan för snäll.
 Boken är otroligt sorglig och alla är olyckliga större delen av tiden. Den är otroligt bra skriven, man sugs liksom in i den.
 Det hade varit skönt om det hade varit ljust NÅGON gång.
 Min favorit person är nog Hareton (se bild), trots att han verkar otrevlig så är han troligen snällast.
 Har gjorts väldigt många filmer av den, har bara sätt en av dem. Den var väldigt bra, fast alla var mycket trevligare än vad de är i boken. Fast Heathcliff var precis lika sorglig i boken som i filmen.
 Heathcliffs och Haretons relation är väldigt intressant, Heathcliff både avskyr och älskar Hareton. Han avskyr honom pågrund av hans far, men som han själv säger "jag hade älskat honom om han varit någon annan". Hareton ser på Heathcliff som om han vore hans far, vad Heathcliff än gör mot honom så fortsätter Hareton att beundra honom.
 Finns nog bara en lycklig del av boken, den delen är (tack och lov) i slutet.
Boken passar om man tål att bli lite deprimerad, men vill ha en otroligt välskriven men otroligt dyster bok som ger en massor av tårar och en del skratt.

7/10

Persuasion

Persuasion av Jane Austen

  Sir Walter Elliot hade ont om pengar. Det hade gått lite utför sedan hans hustru dog, när hon levde var det idel sparsamhet. Tyvärr var varken Sir Walter eller hans äldsta dotter Elizabeth speciellt sparsamma. Tillsist var han och Elizabeth tvungna att inse fakta, för att kunna fortsätta leva som de alltid hade gjort skulle de bli tvungna att hyra ut sitt stora gods, Kellynch Hall.
  Medan godset skulle ha en hyresgäst skulle Sir Walter och hans två äldsta döttrar bo i Bath, ett val som inte föll miss Anne Elliot, näst äldsta dottern, i smaken.  Anne, som alla alltid tagit för given, Anne, som är den enda i familjen med ett gott förstånd och ett gott hjärta.
 Anne lyckas dock skjuta upp resan ett tag, hennes yngre syster påstår sig vara sjuk och vill ha sin syster hemma hos sig och sin make, något som anne inte har några invändningar, Uppercross ligger nämligen alldeles i närheten av Kellynch.
 Det var inte svårt att hitta en hyresgäsr, amiral Croft och hans hustru blev genast förtjusta i Kellynch.
Paret Croft väcker obehagliga minnen till liv hos Anne, inte för att hon är bekant med dem, men hon brukade vara bekant med mrs Croft yngre bror, väldigt bekant faktiskt. Anne var nitton när hon träffade löjtnant Wentworth för första gången, båda hade gott förstånd och lika goda hjärtan, de blev genast förälskade i varandra. Efter inte allt för länge friade han, hon aceptarade honom genast. Men allt blev inte så enkelt som man skulle kunna tro, när ett ungt förälskat par bestämmer sig för att gifta sig med varandra i böcker brukar det ofta sluta med att de gör det, men det är inte alltid så enkelt. Sir Walter och Elizabeth föraktade Frederick Wentworth för att han varken hade en titel eller pengar. Till och med Lade Russell, som alltid hade varit som en mor för Anne, var emot det. En ung man i flottan utan pengar eller framtid som skulle ge sig ut i ett krig som det definitivt inte var en garanti att han skulle återvända ifrån. Så Anne ändrade sig och bröt upp förlovningen. Någon av läsare kanske tycker att detta var väldigt fegt och oromantiskt gjort, men snälla, ha lite medlidande men en ung nittonårig flicka som var förälskad i en man som kanske skulle dö i krig inom en snar framtid, det hjälpte ju knappast att hela familjen var emot det.
 Den här insidenten inträffade för nästan åtta år sedan, åtta år då Anne aldrig riktigt kom över den unge mannen som hade tagit en så stor del av hennes hjärta med sig när han arg, sårad och med ett brustet hjärta lämnade grannskapet och gick ut i krig.
 Men nu var det ju så här, löjtnant Frederick Wentworth dog inte i kriget, snarare tvärtom, han tjänade ihop sin egen förmögenhet och steg i rankarna tills han var kapten.
 Anne inser att paret Croft snart kommer att få besök av den unge kaptenen, och så blev den också.
 Så efter åtta år möts Anne Elliot och kapten Wentworth igen, för vem tror ni att den var hemskast? Tja, det återstår att se...
_________________________________________________________________
 Det här är nog Jane Austen mest mogna roman, och troligen en av mina favoriter.
 Den är en sån underbar blandning av humor, ironi, samanträffanden och kärlek, den är både komisk, sorglig och vacker.
 Anne är en otrolig karaktär, hon är mycket mognare än de flesta huvudroller (kanske därför att hon är äldst), hon är blyg intelligent och välmenande, hon är en sån där som alla tar för given.
 Frederick har jag väldigt stor förståelse för, alla hans tankar och känslor får man inte riktigt reda på, men ett faktum är att han verkligen inte har glömt kvinnan som fick hans hjärta att brista.
Anne står i stor kontrast till resten av sin familj, Sir Walter är fåfäng, Elizabeth är självisk och Mary är självömkande.
 Det är väldigt intressant att se Anne studera alla i sin omgivning och dra vettiga slutsatser i den hon ser. Hon är en sån där som stöttar alla när de behöver det.
 En av de mest intressanta sakerna att se vilka som höll huvudet kallt när det hände något allvarligt, resultatet var inte förvånande. Jag skulle nog chansat på att Wentworth, Benick och Harville skulle göra det, de har ju trots allt tillbringat flera år i flottan, och att Anne och Charles tog befälet var inte så förvånande.
 En liten irreterande sak var att det typ fanns fyra Charles med, väldigt förvirrande.
 Boken är otroligt vacker och den har en hel del fina och läsvärda citat, men jag kommer inte ihåg dem utantill, och jag var för inne i boken för att skriva upp några.
 Boken rekomenderas hur som helst varmt för alla som vill han en läsvärd, sorglig och vacket kärlekshistoria.

9/10

Northanger Abbey

Northanger Abbey av Jane Austen

Det var inget speciellt med Catherine Morland, det var ingen som tänkte på henne som en framtida hjältinna. När hon var liten var hon varken vacker eller ful, hon tyckte mycket bättre om cricket än sina dockor, hon var inte mycket för läsning och var verkligen inte speciellt intellegent, kort och gott, det var ingen speciellt med lilla Catherine. När hon var femton ändrades detta till en viss mån, istället för att inte vara speciellt vacker så var hon riktigt söt, hennes intelligens skärptes trots att hon fortfarande var en aning naiv, hon tyckte fortfarande om att spela cricket, rida och sådant, men hon lyckades klämma in lite tid för läsning också.
 Så när hon sjutton år gammal blir tillfrågad om hon vill följa med sin granne mrs Allen till Bath är hennes största fel att hon tror att alla är lika godhjärtade som hon själv och att hon ofta överdriver saker i sin fantasi.
 Så till Bath åkte hon, hon blev god vän  med Isabella, och så började hon gradvis inse att hon höll på att bli förälskad i mr Tínley.
------------------------------------------------------------------------------------------------

 Boken kunde vara irreterande, men på det hela taget gillade jag den.
 Catherine var fruktansvärt naiv och jobbig ibland, men ganska ofta var hon helt ok.
 Jag gillade verkligen mr Tinley, han var otroligt rolig och fick mig att skratta flera gånger.
Handligen gick framåt bättre än vad den gjorde i Mansfield Park så den här var mycket roligare att läsa.
 Jag älskar sättet som Jane Austen lite irroniskt målar upp Catherines olika steg som en hjältinna, man märker tydligt att hon driver lite med stackars Catherine.
 Jag såg filmen för några dagar sedan, och den var verkligen liiiite överdriven, men det var faktiskt ganska kul.
 Boken var ganska lättsam och rolig, så det passar om man behöver muntras upp lite.
 Egentligen var den Emma som kom efter Mansfield Park, men den har jag läst så många gånger att jag hoppade över den för tillfället, just nu är jag i valet och kvalet om jag ska börja läsa Emma eller Persuasion, kommer troligen ta Persuasion.
 Hur som helst, jag rekomenderar boken för de som vill läsa en lite naiv och rolig historia.

Catherine turned away her head, not knowing whether she might venture to laught. "I see what you think of me", said he gravley - "I shall make but a poor figure in your journal tomorrow."
"My journal!"
"Yes, I know exactly what you will say: Friday, went to the Lower Rooms; wore my sprigged muslin robe with blue trimmings - plain black shoes - appeared to much advantage; but was strangley harassed by a queer, halfwitted man, who would make me dance with him, and distressed me by his nonsense."
"Indeed I shall say no such thing."
"Shall I tell you what you ought to say?"
"If you please."¨
"I danced with a very agreeable young man, introduces by Mr King; had a great deal of conversation with him - seems a most extraordinary genius - hope I may know more of him. That madam, is what I wish you to say."

 8/10

Mansfield Park

Mansfield Park av Jane Austen
(kan inte ha så mycket mer fakta med, står inte)

Miss Maria Ward hade turen att gifta sig med Sir Thomas Bertram, när den äldsta systern hade gjort ett så fördelaktigt giftemål förväntade man sig det samma av hennes två yngre systrar. Så blev det dessvärre inte. Den systern som var efter Maria i ålder gifte sig med den hederlige, men sorgligt nog inte rike, mr Norris. Den yngsta systren, som för ett tag förlorade kontakten med familjen, ingick en skandalöst giftemål med arbetaren mr Price.
 Maria Bertram hade inga större problem, hennes make var inte outhärdlig och hon fick två friska söner och två begåvade och vackra döttrar, vad mer kan man önska sig?
 Hennes yngre syster, mrs Norris, hade inte turen att få några barn men hade inga större problem.
 Men för det yngsta systern, mrs Price, med tio barn och små inkomster, var det inte så enkelt. Familjen Bertram bestämmde sig för att lätta hennes börda och ta hand om hennes äldsta dotter, Fanny, som vid den tiden var nio år.
 Boken handlar om Fannys liv, då hon växer upp på sir Thomas gods, Mansfield Park. Man kan inte direkt säga att hon lever i himmelriket, men hon har inga större sorger. Sir Thomas döttrar, Maria och Julia, har svårt att behandla henne som en syster och hon hamnar ständigt i underläge. Det äldste brodern Tom, som var sjutton när den lilla skrämda nioåringen anlände, la aldrig riktigt märke till sin lilla kusin och var sällan hemma, men när han väl var det behandlade han henne med stor vänlighet.
 Den ända vännen hon egentligen får är Edmund, den yngste brodern. Han var ett år yngre en sin bror och hade inga problem men att ta hand om en skrämd liten kusin. När Fanny var liten tog Edmund hand om henne, när hon blev äldre var det snarare lite tvärtom.
 Boken utspelar sig dock inte när de är barn, större delen av boken utspelar sig när Fanny är arton. Då inträffade det en liten förändring i vardagen.

 Jag tyckte att boken var bra, ibland riktigt bra.
 Fanny är en intelligent och blyg person som jag inte hade något emot att gilla. Både Maria och Julia var outhärdliga, vilket troligen var poängen. Tom såg man inte mycket av, men när man gjorde det kan man inte påstå att jag var överförtjust. Edmund var väldigt sympatisk, men jag tyckte att han kunde vara líte korkad, den intrycket kommer sig nog av att han inte verkade inse den som jag tyckte var uppenbart från början. Mr Crawford var nästan kusligt lik Willoughby från Förnuft ock känsla, jag tyckte omedelbart illa om honom.
 När jag skrev om boken verkade det nog inte som en kärlekshistoria, men en Jane Austen är en Jane Austen, jag kan nog försäkra för er som gillar kärleksböcker att det finns med en del sådant också...
 Handlingen var trög, men aldrig så trög att jag ville sluta läsa. Den hände inte så mycket och stor del av tiden verkade det inte hända något alls. Men ibland tog den fart och då blev det riktigt kul!
 Tänker nog försöka någon av filmerna, osäker på om jag ska ta den gamla eller den nya. Väldigt bra skådespelare spelar Edmund i båda filmena...(Blake Ritson (se bilden) och Jonny lee Miller)
 Ledsen om handlingen blev rörig, försökte få lite ordning och reda i hur alla var släkt med varandra...
 Rekomenderar boken för de som vill läsa om långa samtal och mindre familjeproblem...
6/10

Recension av Sense and Sensibiliyt och Pride and prejudice

Sense and Sensibility av Jane Austen

Systrarna Dashwood älskar varandra, men de kunde inte vara mera olika. Marianne är intelligent, men stannar aldrig till för att tänka. Hon är impulsiv och låter alltid känslorna ta övrhanden. Hon har romantiska fantasier och drömmer om ett lyckligt slut. Elinor är förståndig och tänker sig alltid för, hon visar sällan starka känslor, men naturligtvis känner hon lika mycket som sin syster.
 Det här är deras historia. När Elinor var 19 och Marianne 16 föll familjen på hårda tider. Boken berättar om deras drömmar, känslor och förälskelser. Båda blir förälskade, och de hanterade situvationen helt olika, men, vad är bäst? Att alltid visa vad man tycker och känner, eller att aldrig göra det?

Det här är Jane Austen första bok, och därför kommer den först i hennes samlade verk.
 Det är definitivt inte hennes bästa bok, men den är definitivt läsvärd. Det största felet är nog att jag inte tål Marianne, hon är verkligen olidlig!
 Men boken var mycket bättre på engelska, och jag hade trevligt när jag läste den.
 Edward är fortfarande min favorit person, han är så söt!
 Jag tycker att det är en hel del löjliga personer med, men den är faktiskt ganska gulligt.
6/10

Pride and Prejudice av Jane Austen

Orkar inte att skriva om handlingen igen, min recension på boken finns här.

Det var verkligen annorlunda att läsa boken på engelska, men endå rätt så likt.
 Boken var precis lika bra som på svenska, men det fanns så mycket mer! I den svenska översättningen har man tagit bort en hel del meningar, så det var verkligen annorlunda att läsa den.
 Jane Austen skriver både vackert och roligt, så jag hade inge problem att läsa boken igen trots att jag läste den ganska nyligen.
 Jag rekomenderar verkligen att man läser boken på engelska, den ger en så mycket mera då!
9/10

När jag har läst de andra av böckerna får ni nog nådra korta recensioner på dem också...

...

Tänker bara nämna att ni inte lär höra av mig på ett tag, har nämligen börjat läsa alla Jane Austens böcker på engelska, kan ta ett tag.
 Kanske kommer jag att skriva en recension på Shadowheart om jag orkar. Dessutom kanske jag skriver en recension för varje Austen jag läser, eller så skriver jag en för allesammans, vi får se...

Vindens namn

Okej, någon uppmärksam läsare kanske hade väntat sig en recension på Shadowheart, det kommer ni inte att få, inte nu i vilket fall som helst.
 Jag hade tänkt skriva en recension igår, men då började jag läsa Vindens namn och kunde inte släppa den, så här kommer en recension på den istället.

Vindens namn av Patrick Rothfuss
Antal sidor: 390
Originaltitel: The name of the wind
Boken utkom på engelska: 2007
Boken utkom på svenska: 2008
Första stycket:
 Det var kväll igen. Tystnad rådde på värdshuset Vägstenen, och det var en tystnad i tre delar.
--------------------------------------------------------
"Jag heter Kvothe, och det uttalas nästan som "Quothe". Namn är viktiga, eftersom de säger mycket om en person. Jag har haft fler namn än någon har rätt till.
 Ademfolket kallar mig Maedre. Och beroende på hur det uttalas kan det betyda "Lågan", "Åskan" eller "Det brutna trädet".
 "Lågan" är självklart om man någonsin har sett mig. Jag har rött hår, lysande. Om jag hade fötts för några hundra år sedan skulle jag antagligen ha blivit bränd som en demon. Jag har det kortklippt, men det är ostyrigt. När det får göra som det vill står det på ända och det ser ut som om jag har fattat eld.
 "Åskan" tillskriver jag en stark barytonröst och en hel del scenskolning när jag var liten.
 Jag har aldrig tyckt att "Det brutna trädet" är särskilt betydelsefullt. Men i efterhand kanske det kan sägas vara åtminstonde delvis profetiskt.
 Min första lärare kallade mig för e´lir därför att jag var intellegent och visste om det. Min första käresta kallade mig Dulator därför att hon tyckte att det lät bra. Jag har kallats Shadicar, Lättfinger och den sexsträngade. Jag har kallatrs Kvothe den blodlöse, Kvothe den lärde och Kvothe kungadråpare. Jag har förtjänat de namnen. De är köpta och betalda.
 Men jag uppfostrades som Kvothe. Far sa en gång att det betyder "att veta".
 Jag har förstås kallats mycket annat. De flesta namnen var ohyfsade, men ytterst få var oförtjänta.
 Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ned staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån men förståndet och livet i behåll. Jag blev relegerad från universitetet när jag var yngre en de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skrivit sånger som får trubadurerna att gråta.
 Ni kanske har hört talas om mig.

Alla vet vem Kvothe är, alla har hört talas om honom. Alla vet vem han är, och alla vet lika tvärsäkert att han är död.
 Ingen har någonsin tänkt på den unga värdshusvärden Kote, det är inget underligt med honom. Men det finns en liten skillnad mellan honom och alla andra, lika säkert som alla vet att Kvothe är död vet han att han lever. Han vet vem han är, det kommer han inte att glömma i första taget, även om han gärna skulle vilja.
 Men när en man kommer och påstår sig vara en vän till Kotes, eller Kvothe som hans egentliga namn är, äldsta vän, går han motvilligt med på att berätta sin historia.
 Han berättar om sin lyckliga barndom i en kringresande artistgrupp som får ett abrupt slut den dagen de blir överfallan av de mytonspunna Chadrierna. Om sina hårda år som gatubarn i Tarbean, och om sin våghalsiga men lyckade kupp för att bli antagen till rikets bästa universitet. Han berättar om sina vänner och sina fiender, han berättar om sina skratt och sina tårar, han berättar om sin kärlek och sitt hat.
-------------------------------------------------------------------------------------------

 När jag började läsa boken tyckte jag först att den var förvirrande, och när jag hade fått rätsida på allting tyckte jag att den var lite tråkig. Men den var definitivt tillräkligt spännande för att jag skulle fortsätt att läsa, och helt plötsligt kunde jag inte släppa den. Jag tror att den började när hans familj och resten av teatresällskapet blev dödade som jag verkligen kom in i boken, jag var en hårsmån från att börja gråta. Det var så otroligt vackert. Och sedan när man återvände till nutiden och värdshuste i boken, då började jag faktiskt att gråta, jag svär. Större delen av boken går ut på att Kvothe berättar, men då och då blir det pauser och man är men honom ungefär tio år senare då han slutar att berätta sin historia för att ta en liten paus i historian. Jag älskar verkligen de två personerna han berättar för,
hans lärling och en annan. Det var så fint när Kvothes lärling Bast (som bara är hundra år äldre än Kvothe själv) började gråta när Kvothe berättade om sin familjs död. Tänker inte avslöja så mycket om den, läs boken så fattar ni vad jag menar.
 Det var en underhållande, komisk och vacker bok som verkligen passade mitt humör.
 Kvothe var en rolig karaktär, men jag störde mig lite på att han var så smart, men det passade liksom in, på något sätt.
 Det var många roliga karaktärer med, men den bästa var språket! Det var så fängslande och vackert. Handlingen var sorglig och mörk, men den var aldrig så sorglig att man inte stod ut.
 Om du gillar fantasy, vill skratta och gråta lite så är det här ett utmärkt val.
Det är egentligen en trilogi, men på svenska har man gjort två böcker av varje. Så det finns Vindens namn 1, Vindens namn 2 ocg sedan kommer En vis mans fruktan 1 osv...
 Tänker köpa resten av serien så fort som jag kan.

"Jaha, vad har du lärt dig idag, Bast?"
"Idag, mäster, har jag lärt mig varför stora älskare har bättre syn än stora boklärda."
"Och hur kommer det sig, Bast?" frågade Kvote med någonting roat i rösten.
Bast stängde dörren, kom tillbaka och satte sig i den andra stolen, samtidigt som han vred den så att den stod väng mot hans lärare och vänd mot brasan. "Jo, Reshi, alla de betydande böckerna finns inomhus, där ljuste är dåligt. Men vackra flickor brukar vara ute i solskenet och är alltså lättare att studera utan risk för att skada ögonen."
Kote nickade. "Men en osedvanligt klipsk student kunde ta men en bok utomhus och därmed förkorva sig utan oro för att skada ögonen."
 "Jag tänkte samma sak, Reshi. Eftersom jag är en osedvanligt klipsk student."
"Självklart."
"Men när jag hade hittat en plats i solen där jag kunde läsa kom en vacker flicka förbi och hindrade mig från att läsa så mycket som en rad", avslutade Bast med en bugning.
Kote suckade. "Gissar jag rätt om jag tror att du inte lyckades läsa något av Celum Tinture idag?"
Bast lyckades se en aning skamsen ut.

"Bast, vet du vad de gör men studenter på universitetet som tjuvlyssnar på sina lärare?" frågade Kvothe illmarigt.
 Bast lade handen på bröstet och började bedydra sin oskuld.
"Bast..." Kvothe gav honom en sträng blick.
Bast stängde munnen och såg en sekund ut som om skulle försöka erbjuda en förklaring, men  så sjönk han ihop. "Hur visste du det?
Kvothe småskrattade. "Du har undvikit den boken i evighater. Antingen har du plötsligt blivit en anmärkningsvärt hängiven student, eller också gjorde du något komprometterande."
"Vad gör de med tjuvlyssnare studenter på universitetet?" frågade Bast nyfiket.
"Jag har inte det blekaste aning. De ertappade mig aldrig."

8/10

En liten utmaning...

Den här saken har de flesta gjort, dessutom har jag fruktansvärt tråkigt, så varför inte?

Så här gör du:
Gå till din bokhylla. Till den översta hyllan, längst till höger. Räkna till den 34:e bok. Om hyllan tar slut så fortsätt till hyllan under. Ta ut boken, fyll i formuläret här under:

Titel:
Svindlande höjder

Författare:
Emily Brontë

Bläddra till sidan 68 och skriv första meningen på rad 13:
Jag är säker på att ni har tänkt betydligt mer än tjänare i allmänhet.

Sista ordet på s. 97:
själv

En sak som finns på framsidan:
Ett hus.

Tredje meningen i boken:
Jag tror inte att jag i hela England skulle kunna hitta ett ställe som är så absolut fjärran från liv och rörelse.

Det första ordet du såg på sidan 33:
Kom

Vad tycker du om den här boken?:
Den är väldigt bra men lite för dyster för min smak.

Shadowrise

Shadowrise av Tad Williams
Antal sidor: 650
Serie: Shadowmarch (del 3)
Originaltitel: Shadowrise
Första stycket:
"Tell me the rest of the story, bird."

(SPOILER FÖR DEM SOM INTE LÄST: Shadowmarch (Slottet i Sydmark, Den skinande mannen) och Shadowplay (På flykt, Skuggspel))

Skuggorna håller på att ta över landet Sydmark, Barick Eddon, en av tvillingarna och arvinge till Sydmarks tron, tar sig igenom länderna bakom skuggranden för att slutföra uppdraget som hans stupade vän Gyir stormlyktan gav honom, men kommer han att hinna i tid för att stoppa kriget som rasar mellan människorna och skymmningsfolket av Qul-na-Qar innan de helt förgör varandra.

  Samtidigt, har attacken mot Sydmark verkligen börjat. 
Ferras Vansen, kapten vid den kungliga vakten, har hamnat i grumlingstaden och leder försvaret mot skymningsfolket därifrån, helt utan Hendon Tollys vetskap. Men han vet att de inte har en chans, grumlingarna är bra på att bygga gruvor, inte på att slåss. Yasammez och hennes armé kommer helt att förstöra hela Sydmark och alla som bor där, hon tror att pakten mellan människor och Qar är bruten, hon kommer att förgöra allt, om inte Vansen lyckas övertyga henne annorlunda.

Quinita har blivit infångad igen, och förs mot sin vilja mot den galne autrakten, hon vet att hon på något sätt måste rymma från Vo, men hur ska man kunna fly från en mördare som vet att han kommer dö om han inte lyckas föra fram sin fånge innan det är försent.

 Och utan någons vetskap närmar sig den verkliga faran, den galne autrakten av Xis och hans armé närmar sig snabbt Sydmark.

-----------------------------------------------------------------------------------------

Ni kan inte ana hur skönt det kändes för mig att läsa min absoluta favorit bok igen, jag har verkligen saknat den.
 Trean var precis lika bra som tidigare böcker, det kändes lite skumt att läsa den på engelska ett tag, men den gick snabbt över.
 Jag hade faktiskt tänkt läsa en annan bok när jag var klar med den här, men det var så spännande att jag började läsa fyran omedelbart.
 Karaktärerna var precis lika underbara som vanligt. Jag tyckte bättre om Barrick en vad jag brukade göra, han har liksom blivit lite muntrare.
 Vansen är fortfarande min absoluta favorit, han är så underbar och rolig. Jag fick faktiskt en ny favorit i den här boken, Jasper. Han påminner mig om någon, vet inte vem.
  Dawet dök upp igen, det är bra, jag gillar honom.
Det är inte så många som läst den här serien, vilket är synd, den är verkligen underbar. Varför har jag aldrig träffat någon annan som gillar Tad Williams böcker?
 Handlingen är verkligen underbar och jag satt som på nålar under hela boken.
 Jag hoppas verkligen att jag läser ut fyran snart, jag måste få veta hur det slutar!
 Har inte mycket mer att säga, men ni som inte läst boken, gör det! Det är verkligen värt besväret!

O Gods... O Great ones in heaven. He tried to think of something to say. Only a few days ago I discovered I would have to travel across this fearful, unknown land of demons and monsters with only two companions, a fairy warrior and the captain of my royal guard. Now I still must make that yourney with only one companion - a dung-eating, insolent bird. If you ment to ease my burdens, great ones, you could have done better.

"Hold now, hold," said Antimony thoughtfully. "Yes, this all seems bad - but perhaps there is some good fartune here, too. We will find it hard to hold off this Twilight army for long, even with Capain Vansen´s help. We do not have the men, the weapons, or the training. They will soon overrun us."
   "I must have missed the part where you explained or good fortune," Vansen said.

"Blue Quartz, is that you? Come quickly! We are invaded!"
"Invaded?" Chert felt terror rise inside him. Would there never be any peace? Did this mean Vansen had failed?
"Yes," the monk said. "It is dreadful. There are women everywhere!"
"What? Women? What are you talking about?"
"Women from Funderling town. The magister´s wife and all, they just arrived. Dozens of them! The temple isn´t meant for all these women!"
 

Månanssammanfattning oktober 2012

Här kommmer månadssammanfattningen...

• Shadowrise av Tad Williams (recension kommer snart)
• Hämnden av reginald Hill
• Älskade syster av Joyce Carol Oates
• Det ihåliga trädet av Janet Lunn
• Tystnad, tagning av Michelle Magorian
• Stolthet och fördom av Jane Austen
• Reckless-levande skuggor av Cornelia Funke

Antal lästa böcker: 7
Antal lästa böcker på engelska: 1
Antal omlästa böcker: 4
Bästa bok: Shadowrise eller Reckless

Okej, jag läste inge vidare mycket den här månaden, men det kunde varit värre. Dessutom är det inte några direkt korta böcker jag läst...