Broadchurch

 

Broadchurch series one

tv-serie
startade: mars 2013
Antal säsonger hittills: 1 (tvåan ska komma ut)
I rollerna (m.fl.): David Tennant och Olivia Colman
Genre: Deckare/Thriller/Kriminalare
Antal avsnitt: 8
längd på avsnitt: ca 45 min
Handling i korhet:
När en 11:a årig pojke hittas mördad på en strand utanför ett litet samhälle så blir det en stor tragedi för hela staden. DS Ellie Miller (Olivia Colman), som har bott i Broadchurch i hela sitt liv och personligen kände pojken som blev mördad, kallas in för att utreda brottet. I befäl är hennes nye chef, DI Alec Hardy (David Tennant), en erfaren polis som precis flyttat till Broadchurch efter en skandal som inträffade i ett tidigare fall. Mordet på pojken Danny Latimer river upp hela samhället, inte minst hans familj, och ingen litar längre på något. Medan Ellie och Hardy försöker nysta upp mordet så upptäcker de allt fler hemligheter i det tillsynes fredsamma samhället, och inget är sig likt.

Omdöme:
Det där var min väldigt korta förklaring angående handlingen, skulle jag gå in på detaljer så skulle det här ta evigheter. Så, vad tyckte jag om den? Jag har i mitt (hittills) korta liv hunnit att se en hel massa av deckarserier, en del bra och en del dåliga. Om jag skulle bli tvungen att jämföra den med något så skulle jag nog landa på den danska serien Brottet, då de har en del likheter. Istället för att (som de flesta deckarserier har) ha på ett mord per avsnitt så koncentrerar sig hela säsongen på ett speciellt brott, mordet på elvaåringen Danny Latimer. Trots att en stor del av serien är mordutredningen (då de två poliserna är väldigt viktiga karaktärer) så är det också väldigt mycket om hur pojkens familj reagerar på brottet, och hur deras grannar och vänner reagerar osv. Man får också följa några journalister i "jakten på sanningen" (gud vad jag hatade dem). Detta sätt att göra en deckare har både många fördelar och en del nackdelar. Fördelarna är att man lär känna alla karaktärerna mycket bättre, och man blir verkligen engagerad i hela historien. Detta bygger förstås på att det finns några intressanta karaktärer som man kan stå ut med att se miserabla i 8 avsnitt. Detta är förstås seriens största svaghet, man blir lite trött på den sorgliga och dramatiska musiken, de "sorgliga vinklarna" och de där scenerna när folk skriker och gråter men deras röster tas bort och ersätts av någon piano musik. Dessutom så var det så HIMLA många hemligheter, jag menar, ärligt? Hur många stora avslöjanden, lögner och hemligheter kan det finnas i ett litet samhälle? Men i ärlighetensnamn så klarade Broadchurch det sorgliga temat riktigt bra. De blev kanske lite mycket stora avslöjanden och dyster musik, men jag har faktiskt full förståelse för det valet. Det är klart att det är hemskt när en 11:a åring dör, tv-serien har rätt att vara dyster. Det är inte som i Morden i Midsummer där folk blir dödade till höger och vänster (tills mördaren i princip har dödat alla i området och är den enda misstänkta som fortfarande är levande) och ingen verkar bry sig nämnbart.

      Detta tema kräver (som jag nämnde ovan) såklart starka karaktärer. Klarade den det? Till en vis del... Karaktärerna i Broadchurch är lagom sympatiska och lagom realistiska för att man ska bry sig om dem. Men de där två journalisterna gick mig verkligen på nerverna! De är inte direkt orealistiska, jag menar, jag skulle kunna föreställa mig att de fanns på riktigt, men de var bara så irriterande! Jag vet inte om det var meningen eller inte, men jag var bara så förbannad på dem hela tiden.
      Offrets familj (se bild) var hyfsade karaktärer, inger sensationellt med jag hade inget problem med dem. Vännerna och grannarna varierade, en del var lite irriterande, en del hade inte direkt behövts, och en del var riktigt bra karaktärer. Inget direkt storslaget. Men de behöll mig vid skärmen och jag ville alltid veta vad som skulle hända. Jag tyckte bara att allihop hade lite för många skelett i garderoben.

      Men det som enligt mig gjorde Broadchurch verkligen värd att se var två anledningar. För det första så var det stämningen. Jag har klagat lite där uppe på det ytterst deprimerade stilen, men den passar verkligen temat. Musiken är passande, karaktärerna är passande och alla skådespelarna gör ett bra jobb. Men det som stilen verkligen passar är enledning nummer två, våra två huvudkaraktärer. Medan de andra karaktärerna gick mellan att vara rent sagt irriterande och ganska intressanta, så är de två poliserna definitivt de starkaste och intressantaste. De väger ut varandra så bra, jag bryr mig faktiskt mer om hur det ska gå för deras privatliv än om hur mordutredningen går. Visst, de är inte världens mest originella karaktärer, kanske inte ens en speciellt originell polis dua, men det är något med Tennants och Colmans skådespeleri, repliker och karaktärer som jag verkligen fäste mig vid. Ellie Miller är en ganska vanlig karaktär. Hon är en godhjärtad, intelligent polis med en lycklig familj som alltid vill tro det bästa om alla. Hon blir alltid väldigt rörd av mordet och känner verkligt medlidande för familjen, som hon redan känner personligen. Vi ser henne ofta gråta och vara känslosam, men man känner ändå att hon kan försvara sig själv. Hon biter till ibland och får några roliga repliker, speciellt när hennes nye chef är i närheten. De kommer för övrigt inte alls bra överens med varandra. De två poliserna i kriminalare brukar ofta ha ett slags "hate and love relationship" till varandra, men Ellie och Hardy är nog de första som verkligen tycker illa om varandra. De börjar ju samarbeta efter ett tag, och har några scener när de verkar komma ganska bra överens, men man känner starkt i början hur de verkligen ogillar varandra. Så, lite kort om Alec Hardy. Han är nog något av en typisk, deprimerad, socialt obegåvad, tillsynes osympatisk huvudroll. Men det som skiljer honom från många andra liknande som jag som en regel verkligen ogillar, så tycker jag verkligen synd om honom. Det är något så tragiskt över den här karaktären som gör att jag hela tiden vill att någon ska ge honom en kram eller något. Han är sjuk på något sett och verkar ha problem med hjärtat, det är lite oklart. Han har haft problem tidigare och minnena hemsöker honom. Han har inte en vän i världen och anstränger sig inte direkt för att få några därför att han ser ner på dem och tycker från början ganska illa om dem. Man får reda på allt mer om hans förflutna under seriens gång, men jag ska inte spoilra något (men ärligt talat var jag lite missnöjd med förklaringen, det kändes en aning överdrivet, men jag har hört betydligt värre förklaringar) Trots att han verkar ganska osympatisk ibland så känner man ofta att han är en snäll person innerst inne och man vet inte riktigt vad man ska vänta sig. Dessutom så gillade jag verkligen att Tennant använde sin naturliga (skotska) accent, den var bara så otroligt charmig på något sett. Sedan jag har sett honom så mycket i Doctor Who så tyckte jag verkligen att det var kul att se honom spela något annat, och göra det så bra.  Så jag gillade honom Hardy. Han funkade verkligen.

      Vilket sammanfattare hela serien. Den har en del fel som jag i vanliga fall verkligen skulle störa mig på, men när man lägger ihop dem med allt annat i serien så funkar det verkligen. Det var helt enkelt en smart och bra gjord serie. Jag kan inte berätta om mordet för jag ska faktiskt se sista avsnittet nu, men ingenting jag har sett hittills tyder på att det kommer att bli en besvikelse.

     Det var helt enkelt en väldigt bra tv-serie, den hade sina fel men för mig så funkade den verkligen. Den rekommenderas...Och jag kommer definitivt att se andra säsongen när den kommer ut...'