Once upon a time

Once upon a time series 1

Startade: 2011
Antal säsonger hittills: 3 (trean visas)
I rollerna (m.fl.): Ginnifer Goodwin, Jennifer Morrison, Lana Parrilla, Josh Dallas, Jarad S. Gilmore, Robert Carlyle
Genre: fairytail retelling
Antal avsnitt (i säsong 1 alltså): 22
Längd på avsnitt: ca 43 min
Handling i korthet:

"Once upon a time there was an enchanted forest filled with all the classical characters we know. Or think we know. One day they found themselves trapped in a place where all their happy endings were stolen. Our world. This is how it happened.

När Emma Swan satt helt ensam på sin 28:ende födelsedag och önskade att hon inte skulle behöva vara ensam längre, så gick hennes önskan i uppfyllelse. Fast kanske inte riktigt på det sätt som hon hade önskat. Någon ringde på dörren... Denna någon visar sig vara hennes tioårige son Henry, som hon adopterade bort när han föddes. Henry lyckas övertala henne att ge honom en lift hem, till den lilla bortglömda staden Storybrooke. Där träffar hon på hans styvmor, och det verkar som om allt är bra och hon kan åka hem igen. Men Henry är besatt över en sagobok som hans lärare gav honom, han är övertygad om att alla som bor i Storybrook är karaktärerna från hans sagor, fast de har inte längre sina minen kvar från sina gamla liv, då The Evil Queen, som råkar vara hans styvmamma, kastade en förbannelse över dem. Han lyckas övertala Emma, som enligt honom är Snow Whites bortglömda dotter, att stanna och hjälpa honom (fast hon tror ärligt talat inte på honom).
      Samtidigt så får vi parallellt följa de olika sagofigurernas historier, men de kanske inte är riktigt som vi minns dem.

Huvudroller:
Emma Swan
Henry Mills
Mary Margaret (Snow White)
Regina Mills (The Evil Queen)
David Nolan (Prince Charming)

Mr Gold (Rumpelstilskin / the Beast)

Övriga återkommande karaktärer :
Dr. Archie Hopper (Jiminy Cricket)
Sheriff Graham Humbert (the Huntsman)
Ruby (Red Riding Hood)
August Booth (spoiler...)
Jefferson (The mad hatter)
Belle (namn i verkliga världen okänt)
Sidney Glass (the magic mirror)
... ... ... (orkar inte skriva resten...)



Omdöme:
Tja... Den här var svår.
       Det första jag vill få sagt är att jag inte hatade den, verkligen inte. Den hade en viss charm som definitivt räddade den. Men i den här recensionen så finns det en viss risk att jag kommer att ge den mycket hat, då jag störde mig på en eller två saker för mycket. Men som sagt var, jag har sett betydligt värre...

      Okej, first things first. Vad tyckte jag om handlingen? Jag brukar inte bry mig så mycket om Fairy Tale retellings, men den här hade en väldigt bra och fungerande idé. Vi vår följa Emmas tid i Storybrooke, samtidigt som vi parallellt får följa vad som verkligen hände i "Sagoland". Och de hänger liksom ihop, antingen så är det samma sak som upprepar sig själv, eller så påverkade något som hände i Sagoland det som hände i Storybrooke. Detta är en idé som borde funka väldigt bra, om den utnyttjas rätt och har hyfsat intressanta karaktärer. Och det klarade Once Upon a Time, då och då... Det är här som, enligt mig, det största problemet kommer in. Jag brydde mig verkligen inte om Snow White och Prince Charming. Jag var inte ens så förtjust i den sagan när jag var liten, ni kan verkligen inte förvänta mig att jag ska se en hel tv-serie om dem utan att klaga... Det var inte så att de var direkt dåligt gjorda, de fick en aning mer personlighet än i sagan. En aning...Jag hade inte haft emot dem om de inte hade varit med så fruktansvärt mycket! Jag menar ärligt, hur många problem kan TVÅ personer råka ut för under så kort tid. De hamnade i fängelse, tappade minnet, blev onda, gifte sig med någon annan, var envisa och förstörde för varandra hela tiden. För guds skull, skärp er!
       Men när det inte gällde Snow och Charming så gillade jag verkligen att parallellt se sagorna och "verkliga världen".
        Jag känner att jag borde nämna något om vår huvudroll, Emma. Hon är ungefär vad man hade kunnat vänta sig, snäll, lagom tuff osv. Hon var inte speciellt originell eller något, men hon irriterade mig inte och jag tycker hon reagerade ganska naturligt på allt som hände. Hennes beteende kändes naturligt, och hon var ganska rolig då och då. Hon var ungefär så pass bra som huvudroller någonsin blir. Hennes son Henry var bara en helt vanlig, skum unge som dyker upp över allt i böcker och filmer. Han var irriterande, barn är alltid det i tv-serier, filmer och böcker, men han kunde vara ganska gullig ibland. Dessutom så var han inte med överdrivet mycket.

        De olika bikaraktärerna var en aning platta, men de flesta av dem fick en backstory någonstans genom säsongens gång, och det räckte för det mesta. Jag gillade hur deras historier hade gjorts om, de är definitivt inte som man minst dem. Fast egentligen så hände samma saker, men det var definitivt inte allt som hände. Jag gillade också hur de gav de olika karaktärerna en slags bakgrund, som de ofta saknar i sina berättelser. Man fick höra om varför den där lilla syrsan i Pinocchio blev ett samvete, varför The mad hatter (hattmakaren) från Alice i Underlandet blev galen osv. För det mesta var historierna dessutom ganska trovärdiga. Once Upon A Time hade alltså ganska bra idéer, jag gillade dock inte alltid vad de gjorde med dem. Ibland kändes det bara som en väldigt förutsägbar och otroligt lång såpopera. Dialogerna kunde vara onödigt långa,  det var ofta väldigt klyschigt och förutsägbart. Och vad var det med den dramatiska otroligt irriterande musiken som kom inte och förstörde saker hela tiden? Många av de olika karaktärernas back story funkade, men en del föll riktigt hårt. Ibland kändes det som om OUAT ansträngde sig så mycket för att driva med de platta karaktärerna från disneyfilmerna att de bara blev ännu mer irriterande än vad de var från första början! Och ibland betedde sig folk så otroligt KORKAT! Det finns en gräns för hur korkat och dumt man kan bete sig och det fanns inte en ända karaktär i hela serien som inte korsade den linjen, eller i bästa fall gick oroväckande nära kanten.
     Men jag gillade verkligen vad de gjorde med några av karaktärerna, och jag älskade Jefferson/the mad hatter (se bild). Han var så snäll...

Och så till de två bästa karaktärerna, skurkarna... Virginia/the evil Queen och Rumpelstilskin(the beast)/mr Gold. De var de två som i den verkliga världen skilde sig mest från sina "sago jag". De var fortfarande samma karaktärer, men ändå väldigt annorlunda. Virginia (jag kallar henne bara för det) var kanske inte världens bästa eller mest skurkaktiga onding, och hon kunde vara lite jobbig ibland, men jag var faktiskt på hennes sida ibland. Hon var inte så dålig... Jag förstår VARFÖR hon hatar Snow White (det har ingenting med utseende att göra), det är kanske lite missplacerad ilska, men fullt förstålig. I "sagoland" så är hon lite överdriven, men i den "verkliga världen" så blir hon genast en mycket bättre karaktär.
       Men hela tv-seriens definitivt bästa karaktär var Rumpelstilskin (låt oss kalla honom Rumple för enkelhetensskull), han räddade en scen bara genom att vara med. Han är en blandningen mellan karaktären Rumple... från sagan med samma namn och The beast, från skönheten och odjuret. Detta gör honom, som man kan förstå, till en ganska sympatisk skurk. Och han var bara för underbar. Han var rolig, han var smart och det var så kul att se hur han manipulerade alla hela tiden för att få det han ville ha. Han var såklart helt besatt av att "make a deal" med alla han träffade (hallå, han är ju Rumpelstiltskin...), jag visste inta alltid säkert vad han ville, men när en välbekant liten leende dök upp så visste man att det gick enligt planen. Rumpelst... var väldigt livlig och kunde när som helst brista ut i ett galet skratt, medan mr Gold var lugn och artig. Men man kände alltid att de hade full kontroll, tom när han sitter bakom lås och bom.  Men trots allt detta så hade han ändå en ganska sorglig back story, och ibland så var han riktigt snäll. Det mest tragiska med honom var kanske att han var så nära att bli lycklig TVÅ gånger, och både gångerna gick det åt helvete, och båda gångerna var det (nästan) helt hans eget fel.

      I princip så var allt som hände i tv-serien, hans fel. Allt faktiskt, om man är väldigt långsint. Och ändå förlåter man honom genast av någon anledning...Jag har inte gillat något karaktär så mycket sedan Tyrion först kom med i A Game Of Thrones, och det säger en hel del...

Så, för att avsluta den här recensionen, OUAT var en ganska bra Fairy Tale retelling, som trots sina brister hade en väldigt speciell charm. Jag tycker definitivt att man ska ge den en chans, om så bara för att se Rumpelstiltskin...

 

 

Sorry, kunde inte låta bli att lägga in de där två..

Eller den här...

 

 

(fangirl (= )