Kejsaren av Nihon-Ja

Kejsaren av Nihon-Ja av John Flanagan
Serie: Spejarens lärling (Ranger´s Apprentice) bok 10
Antal sidor: 486
Originaltitel: The Emperor of Nihon-Ja
Översättare: Ingmar Wennerberg
Första meningen: "Avanti!"

(SPOILERS OM MAN INTE LÄST TIDIGARE BÖCKER I SERIEN)

Toscano och Arrida har varit fiender så länge som någon kan minnas, men nu har de bestämt sig för att det är dags att sluta fred med varandra. Men de litar inte på varandra, så de bestämmer sig för att de ska be en tredje part att se till att allt går rätt till. Man bestämmer sig för att man ska skicka några från Araluen, en land som både Toscano och Arrida litar på. Wakir Selethen från Arrida är den som har blivit utvald för att resa till Toscana, och han önskar att hans gamla vänner från Araluen ska skickas till Toscano för att hjälpa de två misstänksamma länderna att sluta fred med varandra. Det var därför som Will, Halt och Alyss befann sig i Toscano. Selethen skulle gärna ha velat att träffa Horace också, men han var på ett uppdrag i kejsardömet Nihon-Ja tillsammans med George (minns ni honom? han var med i ettan...) Precis när förhandlingarna är klara och de fyra vännerna sitter och dricker en kopp kaffe (vad annars?) så kommer kronprinsessan Cassandra av Araluen (eller, Evanlyn, som jag föredrar att kalla henne) inrusande och säger att Horace har försvunnit. Vadå försvunnit? Man kan väl inte bara försvinna ur tomma intet? Evanlyn berättar då att Horace var på besök hos kejsaren av Nihon-Ja för att lära sig lite av Senshiklassen fäktningstekniker, med att medan han var på besök hos kejsaren så gjorde några av adelsmännen (låt oss kalla dem det, för enkelhetensskull) uppror mot kejsaren. Shigeru (kejsaren, alltså) var då tvungen att fly upp i bergen, och Horace, som inte kunde tänksa sig att lämna sin nya vän i sticket, följde med honom. Evanlyn tänker nu åka och leta upp honom och undrar om det är någon annan som vill följa med? Halt, Will och Alyss tänker verkligen inte lämna sin gamle vän i sticket, så de följer med. Så på Gundar Hårdnäves skepp (han råkade liksom passera förbi och han och Nils tänkte verkligen att rädda "Generalen") ger de sig av mot Nihon-Ja, med sig har de Selethen, som inte ville missa chansen om att vara med om något så spännande... Medan de reser mot kejsardömet så är Horace i Nihon-Ja och hoppas att hans vänner ska komma och hjälpa honom, för hur ska man med 50 tränade krigare och några skogshuggare kunna besegra en armé?
_________________________________________________________________

Det här är en av mina favoritböcker i serien, inte bara för att den var ganska lång, fruktansvärt rolig och dessutom del 10 i en av mina favoritserier, jag gillade den för att så många roliga karaktärer var med. Crowley och Gilan var inte med så mycket (okej, jag har sagt det där i nästan varje recension, men, ja ja...), men nästan alla andra var det. Halt, Will och Horace var så klart med (de är ju faktiskt huvudrollerna...), dessutom så var BÅDA tjejerna med, Alyss och Evanlyn. Jag gillar dem Alyss, och det här är den första boken som jag faktiskt gillar Evanlyn. Selethen är med, och jag gillade honom så mycket i "Fången i Arrida" att jag tyckte att det var fenomenalt att han fick vara med i en bok till. Men nog snackat om gamla karaktärer, dem har ni redan hört rätt så mycket om, vad tyckte jag om Shigeru, den nya karaktären? Sanningen är att jag tyckte väldigt bra om honom, han var lugn, trevlig, intelligent, inget större fel med honom.
      Det här är den första boken i serien som jag faktiskt tyckte var sorglig, någon DÖR faktiskt? Jag fick en chock när jag läste boken första gången, jag brukar inte bli förvånad när folk dör (vadå, jag jar faktiskt läst Game of Thrones, och där är det en jäkla massa människor som dör, eller försvinner (ni vet, "antas vara död" saken)) men John Flanagan brukar inte döda karatärer (förutom skurkar alltså).
      Det här är nästan den sista boken i seríen, den är iallafall den sista boken som liksom hänger ihop.
      Jag gillade den för att det var så många av mina favoritkaraktärer med, och handlingen var faktiskt ganska kul, men det var något som störde mig, jag vet inte vad.
      När jag läste baksidan på den här boken för första gången så mins jag att det stod "...Horace har blivit indragen i en politsik maktkamp...." det första jag tänkte var Horace? Politik? Du måste skämta...
    Men, hur som helst, boken var rolig, originell och mysig på sitt eget lilla vis, den rekomenderas varmt...

8/10