The perks of being a wallflower

The perks of being a wallflower av Stephen Chbosky
Antal sidor: 230
Boken utkom: 1999
Första meningen:
Dear friend,
     I am writing to you because she said you listen and understand and didn´t try to sleep with that person at that party even thought you could have.

Charlie har precis börjat sitt första år på High School, något som han fruktat ett bra tag. Han har aldrig haft många vänner, och att hans bästa vän sköt sig själv har inte precis gjort saker enklare. Charlie är blyg, intelligent och socialt osäker, han är en "wallflower", fångad mellan att leva livet och att fly ifrån det. Men han har lovat sin engelskalärare (som verkar vara hans enda vän) att han ska "delta" det här året. Och när han träffar styvsyskonen Patrick och Sam, så verkar det som om saker ljusnar lite. Och för första gången på länge så förstår han hur det är att ha riktiga vänner, han går på fester som han aldrig tidigare blivit bjuden på, han ser på "The rocky horror picture show", han tröstar de som behöver det, och han blir förälskad för första gången. Och samtidigt försöker han att ta sig igenom berg-och-dal banan som kallas att växa upp. Men Charlie kommer inta att kunna sitta och iakta andra leva i resten av livet, det kommer en dag som han måste våga att stå upp för vem han är och vad han tycker...
_________________________________________________________________

Jag kan inte säga vad det var som gjorde boken så speciell och bra, men något var det. Jag har så länge jag kan minnas avskytt böcker som utspelar sig i skolans värld, speciellt när det inte finns några mystiska händelser, mord, älvor eller liknande med. Så det här är en bok som jag i normala omständigheter skulle ha avskytt. Men det gjorde jag inte. Snarare tvärtom... I början så var jag kritisk, jag tyckte att den var förvirrande och jag hängde inte med alls. Fast det varade bara i cirka tio sidor... Allt kändes verkligt, speciellt karaktärerna. Jag gillade Charlie, men ibland var han så irreterande att jag bara ville skrika av frustation. Men han kändes väligt verklig, och han är en underbar jag-person, han fängslar en verkligen! Men jag tyckte att det var synd att man inte riktigt fick lära känna några andra karaktärer så mycket, och endå så fick jag en väldigt klar bild av alltihopa. Jag gillade Sam (coola tjejer är för ovanliga), men den som jag verkligen gillade mest var Patrick. Jag vet inte varför, men han var så förbaskat underbar att man verkligen inte kunde göra annat!
     En sak som jag tyckte var väldigt bra var att Charlie hade riktigt bra musiksmak, jag menar, han gillade Landslide av Fleetwood Mac, och jag har älskat den enda sedan jag var liten.
     Jag levde mig verkligen in mig i boken, vilket var ganska beundransvärt med tanke på att jag läste den i skolan.
     Jag hade nog inte börjat att läsa den om inte så många hade svurit på att den var så bra, och jag tackar verkligen för rådet och jag rekomenderar boken starkt! Det har tydligen gjorts en film på den, och jag ska se den så fort som det går...
     Jag var tyvärr så inne i boken så att jag inte han skriva upp några citat, men jag kanske gör det någon gång om jag hinner...

Här kommer förresten låten "Landslide" som jag nämnde...

8/10