Jag tänker inte ge mig in i debatten om vem som var den bästa versionen av huvudrollen, jag har sett alldeles för lite av vissa. Men, det är lika bra att jag börjar.
The Doctor
"He´s like fire and ice and rage, he´s like night and the storm in the heart of the sun, he´s ancient and forever, he burns in the centre of time..."
Trots att han kan ge ett clownlikt, förvirrat och konstigt intryck så ska du inte låta dig luras, för han är en genialisk, uråldrig Alien från en planet långt, långt borta. Han har sett allt som finns att se och han kan resa vart han vill, när han vill. Han må vara emot våld principiellt, men du vill verkligen inte hamna på fel sida av honom. För hans hämnd kan vara både grym och fruktansvärd...Och om du skulle skada någon han gillar så ligger du illa till, för han är för gammal och har sett för mycket för att ge folk en andra chans....
"He´s like fire and ice and rage, he´s like night and the storm in the heart of the sun, he´s ancient and forever, he burns in the centre of time..."
Trots att han kan ge ett clownlikt, förvirrat och konstigt intryck så ska du inte låta dig luras, för han är en genialisk, uråldrig Alien från en planet långt, långt borta. Han har sett allt som finns att se och han kan resa vart han vill, när han vill. Han må vara emot våld principiellt, men du vill verkligen inte hamna på fel sida av honom. För hans hämnd kan vara både grym och fruktansvärd...Och om du skulle skada någon han gillar så ligger du illa till, för han är för gammal och har sett för mycket för att ge folk en andra chans....
The 1st Doctor, William Hartnell 63-66
"The least important things, sometimes my dear boy, lead to the greatest discoveries.
The 2nd Doctor, Patrick Throughton 66-69
"You see, I do tend to get involved..."
"There are some corners of the universe that bred the most terrible things. Things that acts against everything we believe in, they must be fought!"
Den Doctor som jag troligen sett nästan minst av då många av hans avsnitt sorgligt nog är borta. Om Hartnells version var allvarlig så var Throughton betydligt mer skojfrisk då han ofta och gärna spelade galen och förvirrad för att lura sina fiender. I ena ögonblicket så kunde han var lugn och kalkulerande och i nästa en förvirrad, mumlande galning. Han hade en mörkare sid då han ibland kunde manipulera folk för att uppnå sitt mål, vilket ledde till att han hamnade i många gräl med sin companion Jaime som var ungefär så ärlig man kan bli...Men han frösökte alltid göra det som var moraliskt rätt och han var på många sätt en mycket mer hjältelik karaktär än vad hans föregångare var i de första säsongerna...Han kunde ofta få panik när saker inte gick som de skull, eller så märker han det inte alls då han tycker att det som händer är alldeles för intressant eller vackert för att han ska gå därifrån. Eller så ligger han så långt före sina fiender att han nästan glömt varför han är där.
The 3rd Doctor, Jon Pertwee 70-74
"A straight line may be the shortest distance between two points, but it is by no means the most interesting."
"You know, for a man who abhors violence, I took great satisfaction in doing that..."
Äntligen har vi kommit till en version av The Doctor som jag har sett hela historier med...Pertwee var de första av The Doctors som använde sig av direkt våld, han var visserligen emot vapen men han hade ingenting emot att slå någon i skallen (fast aldrig fär att döda). Han var i många säsonger fast på jorden, vilket gjorde att han inte hade tillgång till lika många manicker som hans föregångare. Detta bekymrade honom dock inte då han var en bra vetenskapsman och lyckades utan problem bygga sig själv vad han behövde. Han var något arrogant ibland och beskrevs som en "dandy" men hans hjärtan var definitivt på rätt platser. Hans otroliga entusiasm och energi får det att kännas som om han verkligen är en ung Doctor och han är nog en av mina personliga favoriter.
The 4th Doctor, Tom Baker 74-81
"There´s no Point in being grown up if you can´t be childish sometimes..."
"I´m a very dangerous fellow when i don´t know what I´m doing..."
"Would yo mind not standing on my chest, my hat´s on fire..."
Den alltid filbunkslugna 4th Doctor tog mer eller mindre allt som hände honom med samma filosofiska lugn. Excentrisk och troligen en aning galen så är han den kanske den mest ikoniska Doctor någonsin...Men sin skumma humor, sitt läskiga leende och ett nytt känslosamt djup så var Baker den kanske mest "Alien" Doctor genom seriens historia och både hans ikoniska skarf och hans hatt gör honom otroligt minnesvärd. Dessutom så har Baker en perfekt komisk timing (trots att han ofta var allvarlig) och en otroligt, närvaro? Han var där, i rollen, hela tiden. Även om man tycker att den här serien är korkad och onödig så kan man inte låta bli att beundra honom. Han kanske inte är min direkta favorit, men otroligt minnesvärd var han i alla fall.
The 5th Doctor, Peter Davison 81-84
"For some people, small, beautiful things are what life is all about."
"There´s Always something to look at if you open your eyes..."
Så snäll, det är allt jag har att säga. När han var så var han den yngsta Doctor någonsin (Matt Smith var ca 3 år yngre när han började, fast det var långt senare...), dessutom så följde han den ikoniska Bakers efterföljare. Peter Davison hade alltså ett ganska utmanande jobb, vilket han klarade alldeles utmärkt. Han var lite tillbakadragen, sårbar och vänlig och han hamnade och reagerade på problem snarare än att söka dem och studera dem. Och när han skulle fatta ett jobbigt beslut så kunde han lika gärna singla slant om saken. Han var den första (och enda) Doctorn som inte ingav någon direkt auktoritets känsla och han hade inte något direkt emot att överlåta bestämmandet till någon annan. Men han var också den kanske mest heroiska, då han skulle utsätta sig själv för fara för att skydda någon annan eller för att hålla sitt ord. Han var också envis och gav inte upp när det gällde att göra det rätta och han trodde alltid det bästa om alla han träffade och var nog den enda som gav andra chanser. Han var så mycket bättre än de han försökte rädda, men han kunde inte låta dem vara.
Men han hade precis som alla andra en excentrisk humor som definitivt fungerade. Och jag älskar hur Davison och de som skrev manusen gjorde hans ålder till en fördel, han var ett stort cricket fan (och han hade ofta en cricketboll i fickan) och när han var nervös eller ville vara viktig och få uppmärksam så tog han ofta på sig ett par glasögon, vilket genast fick honom att se 20 år äldre ut. Detta är ett knep som både the 10th och ibland the 11th Doctor sedan skulle använda. Det var inte det att han såg speciellt dåligt, men när man är en gammal man (700+) så får man göra vad man kan...Han hade också en selleri i knapphålet (istället för en blomma), vilket hade att göra med någon allergi.
Han var minst lika bra som resten och David Tennant har fått en del saker från honom, det var verkligen Amazing när de båda var med i mini-soden Time Crash...
The 6th Doctor, Colin Baker 84-86
"Planets come and go. Stars perish. Matter disperses, coalesces, forms into other patterns, other worlds. Nothing can be eternal."
"Small thought it is, the human brain can be quite effective."
"...a little gratitude wouldn´t irretrievably damage my ego..."
Färgglad, otrevlig och några ganska hopplösa avsnitt har gjort att Colin Baker inte direkt är den mest populära Doctor. Han var något av en egoist, och det faktumet att han var ett fullkomligt geni stärkte den sidan av honom (han var faktiskt den ända som lyckades att laga the Tardis så att den kunde ändra form, och han behövde ingen manual för att flyga den). Han tvivlade mycket sällan på sig själv, vilket gav en stark kontrast till Davisons vänliga Doctor. The 6th Doctor verkade snarare acceptera sin companion närvaro snarare än uppskatta henne, men jag är faktiskt inte speciellt förtjust i hennes så jag klagar inte. Men hans dramatiska arrogans och genialiska och lite oroliga kvickhet kunde ibland komma till nytta, och egentligen så dolde de bara hans starka moraliska åsikter och medlidande vänlighet. Och personligen har jag absolut inget emot honom, hade han fått lite mer tid på sig att utvecklas som karaktär så hade han nog varit mycket populärare (hans radiohistorier har blivit ortroligt populära). Jag har för mig att han blev sparkad från jobbet då han inte höll med de som skrev manuset (vilket jag respekterar honom för, de var rätt så fruktansvärda). Trots att jag inte gillar avsnitten så gillar jag faktiskt verkligen honom, hans bittska humor är faktiskt ganska rolig och man gillar honom trots att han inte alltid är vänlig. Så jag tycker att Colin Baker gjorde ett fantastiskt jobb med tanke på omständigheterna (han fick mig att ta mig igenom i alla fall några av de där avsnitten (= ...).
The 7th Doctor, Sylvester McCoy 87-89
"Anybody remotely interesting is mad in some way."
"You can always judge a man by the quality of his enemies..."
Well, he he... Jag har faktisk inte sett några av hans avsnitt. Jag har något starkt emot 80-talet, vet inte varför. Men jag har sett lite klipp och han verkar vara en clownlik, lugn liten man. Hans första säsonger ska vara ganska dåliga men de senare är rätt så populära så jag ska ge några av hans avsnitt en chans under jullovet... Han verkar vara rätt så charmig så jag hoppas verkligen att han håller upp till mina förväntningar (= (han är förresten med i The Hobbit filmerna som Radagst den brune)
The 8th Doctor, Paul McGann 96
"I love humans. Always seeing patterns in things that aren´t there."
The one night only, Paul McGann. Han hade ca 75 minuter på sig att få tillbaka serien och att övertyga världen om att han var the Doctor (sedan var han tillbaka i den sju minuter långa mini-soden som gjordes 2013, The Night of the Doctor). Och med tanke på att den där filmen var ganska dålig så ska jag inte klaga. Historien var trist, skådespelarna gjorde ett tvivelaktigt jobb men mitt ibland det där kaoset så var erfarne skådespelaren Paul McGann som var lika underbar som alltid. Han är en otroligt duktig skådespelare och han spelade "I" i "Witnhail and I" (underbar film, ni borde se den) och han spelade Eugene Wrayburn i bbc filmatiseringen av Our Mutual Friend. Jag gillar visserligen inte den där filmen (Doctor Who) speciellt mycket, men McGann var fenomenal. Han var vänlig, förvirrad och knäpp på samma gång. Precis som the 11th och the 5th Doctor så dolde hans ungdomliga och muntra yttre en gammal och klipsk Alien. Tyvärr så har jag bara sätt tv-serien och har därför inte hört på hans andra äventyr som the Doctor, men jag ska göra det när tillfälle ges...
The 9th Doctor, Christopher Eccleston 2005
"Fantastic!"
"You lot. You spend all your lives thinking about dying, like you´re going to get killed by eggs, or beef, or global warming, or asteroids. But you never take time to think about the impossible, that maybe you survive..."
"You think it will last forever. People and cars and concrete. But it won´t. One day it´s all gone. Even the sky. My planets dead, it burned like the earth. It´s just rocks and dust. Before it´s time..."
Ecclestons Doctor var den första jag någonsin såg och han har därför en speciell plats i mitt hjärta. Han var excentrisk , men kanske inte riktigt lika galen som vissa av de andra. Han var ganska allvarlig då och då, vilket inte är så konstigt då han är den versionen av The Doctor som kommer direkt efter The Time War då hela hans släkte utrotades. Detta gjorde att han ibland blev väldigt arg och ibland förlorade besinningen, men han hade tack och lov Rose där som kunde stoppa honom. Men han var också väldigt munter och log och var positiv i tid och otid. Det var något med kontrasten i hans humörsvängar som fick honom att bli en så rolig karaktär, dessutom så kunde han, precis som sina föregångare, konsten att vara rolig när det behövdes. Det var synd och skam att han bara gjorde en säsong.
The 10th Doctor, David Tennant 2005-2010
"I´m sorry. I´m so sorry.
"Yeah, hermits United. We meet up every ten years. Swap stories about Caves. It´s good fun, for a hermit.
"There´s a lot of things that you need to get across the universe. Warp drive... Wormhole refractors...You know the thing you need most of all? You need a hand to hold."
"Allons-y"
"Wibbely Wobbely timey wimey...stuff."
Den Doctor som ligger närmast Tom Baker när det kommer till popularitet är såklart David Tennant. Eccleston fick mig visserligen att se på Doctor Who men det var Tennant som fick mig att älska den och jag kan inte ens med säkerhet säga varför. För det första så var han otroligt rolig ibland, hans minspel och repliker är lika roliga varje gång. Han är också den Doctor som gått längst känslomässigt så man har både sätt honom gråta och skratta. Han var väldigt karismatisk och humoristisk men ibland, speciellt i hans två andra säsonger, så kändes han så oändligt sorgsen och ensam. I säsong två så är han däremot ganska munter hela tiden tills, tja, slutet då han förlorade Rose. Sedan var han deprimerad genom stora delar av säsong 3. Han var definitivt inte den mest ödmjuka versionen vilket ledde till att han kunde få lite storhetsvansinne, men inte på ett otrevligt sätt. Han hade en vana av att förklara väldigt komplicerade saker som inget förstod (på väldigt komplicerade sätt, han hittade alltid väldigt långa ord för allting) och förvänta sig att det skulle förklara saker och ting. Och ibland när han var mitt uppe i att förklara något så kunde han tappa koncentrationen och bli väldigt intresserad av något annat och därmed helt byta ämne (han var också ofta ganska oartig). Han beundrade ofta sina fiender och kunde stå helt lugn framför dem (när alla andra sprang iväg) och mumla för sig själv "Beautiful..." Det var något med honom som gjorde att man alltid tyckte otroligt synd om honom och hans sista scen gav alla som såg den för första gången tårar i ögonen. Han var också ganska obehaglig ibland och han lät ibland folk dö, trots att han inte använde direkt våld, bara för att han tyckte de förtjänade det. Han kunde bli väldigt arg, på ett väldigt sakligt och obehagligt lugnt sätt.
The 11th Doctor, Matt Smith 2010-2013
"The man who can turn an army around at the mention of his name..."
"Geronimo...!"
"The way I see it every Life is a pile of good and bad things, the good things don´t Always soften the bad things but vice versa, the bad thing doesn´t necessary spoil the good things and make them unimportant."
"There´s one thing you should know about me, Amy, because one day it might just save your Life. I am definetely a mad man with a box!"
"Bowties are cool."
Den senaste versionen av The Doctor (som spelats av den yngsta skådespelaren som någonsin spelat honom) har varit helt fantastisk att se på. Det är inte bara det att han har haft väldigt bra avsnitt han har också varit minnesvärd. Han är betydligt äldre än de flesta andra versionerna (900-1200 år) vilket leder till att han ofta är lite barnslig. Han vill alltid vara cool (han lyckas sällan) vilket leder till väldigt mycket direkt humor. Han går ofta in i saker, faller ner i hål etc. Han verkar sällan veta vad han egentligen håller på med och det är bara i slutet av avsnitt som hans genialiska sida ofta märks tydligast. Han kan beskrivas med ett ord, rolig. För det är vad han är, på ett ganska excentriskt sätt... Men han är också mannen som kan få arméer att använda om så fort de hör hans namn och han hade en otrolig självsäkerhet när det behövdes. Han flamsar visserligen runt och är förvirrad ibland, men trots det är han definitivt ett geni, och när han för första gången sa "trust me, I´m the Doctor" så trodde man honom. Han kunde också vara hotfull och han är nog den enda Doctor som hotat någon med en pistol. Han blev också alltid lite förvånad när han blev arg, och ibland så kunde han visa en slags bedjande sårbarhet när någon skurk var väldigt nära att göra något väldigt dumt. Jag älskar hans första avsnitt (the eleventh hour) och hur ledsen jag än var över att Tennant var ute ur leken så blev jag genast förtjust i Maths version, han kändes som hela universums bästa kompis (= Något som jag alltid finner väldigt intressant är att hans känns så himla gammal ibland, som en förvirrad farfar som har bestämt sig för att se ut som en tolvåring... En underbar sak som gör Matt perfekt för rollen är att han SER så Alien ut, han ser så skum ut ibland.
Trots att han är ganska socialt inkompetent ibland, speciellt när han bara ska prata med folk, så är hans hjärta verkligen på rätt sida och han har några väldigt fina scener tillsammans med Amy och Rory, paret som var hans companions genom nästan hans tid (förutom de, typ, 5 sista avsnitten)
Kunde inte låta bli att ta med den här (=
"The least important things, sometimes my dear boy, lead to the greatest discoveries.
När The Doctor var med för första gången så spelades han av den lite äldre William Hartnell (han var faktiskt inte speciellt gammal, men de satte på honom en peruk för att han skulle se äldre ut) och de historierna (på den tiden så bestod varje historia av 4-6 avsnitt som var ca 25 minuter långa) är ganska besvärliga att få tag på. Men av det jag sett så verkar han vara en väldigt rolig karaktär. En antihjälte snarare än den "space Gandalf" som han sedan skulle bli, han var inte riktigt lika hjälpsam som de senare versionerna. Men på vissa sätt så är han mer lätt om hjärtat då han inte alls är lika gammal som de senare versionerna, han är väldigt nyfiken och reser runt av ren, tja, nyfikenhet. Under sina senare säsonger så blev han dock en aning trevligare. Han är en lite mer "sträng farfar" än de andra versionerna och personligen så tycker jag att hans sarkasm och envishet är väldigt charmerande.
The 2nd Doctor, Patrick Throughton 66-69
"You see, I do tend to get involved..."
"There are some corners of the universe that bred the most terrible things. Things that acts against everything we believe in, they must be fought!"
Den Doctor som jag troligen sett nästan minst av då många av hans avsnitt sorgligt nog är borta. Om Hartnells version var allvarlig så var Throughton betydligt mer skojfrisk då han ofta och gärna spelade galen och förvirrad för att lura sina fiender. I ena ögonblicket så kunde han var lugn och kalkulerande och i nästa en förvirrad, mumlande galning. Han hade en mörkare sid då han ibland kunde manipulera folk för att uppnå sitt mål, vilket ledde till att han hamnade i många gräl med sin companion Jaime som var ungefär så ärlig man kan bli...Men han frösökte alltid göra det som var moraliskt rätt och han var på många sätt en mycket mer hjältelik karaktär än vad hans föregångare var i de första säsongerna...Han kunde ofta få panik när saker inte gick som de skull, eller så märker han det inte alls då han tycker att det som händer är alldeles för intressant eller vackert för att han ska gå därifrån. Eller så ligger han så långt före sina fiender att han nästan glömt varför han är där.
The 3rd Doctor, Jon Pertwee 70-74
"A straight line may be the shortest distance between two points, but it is by no means the most interesting."
"You know, for a man who abhors violence, I took great satisfaction in doing that..."
Äntligen har vi kommit till en version av The Doctor som jag har sett hela historier med...Pertwee var de första av The Doctors som använde sig av direkt våld, han var visserligen emot vapen men han hade ingenting emot att slå någon i skallen (fast aldrig fär att döda). Han var i många säsonger fast på jorden, vilket gjorde att han inte hade tillgång till lika många manicker som hans föregångare. Detta bekymrade honom dock inte då han var en bra vetenskapsman och lyckades utan problem bygga sig själv vad han behövde. Han var något arrogant ibland och beskrevs som en "dandy" men hans hjärtan var definitivt på rätt platser. Hans otroliga entusiasm och energi får det att kännas som om han verkligen är en ung Doctor och han är nog en av mina personliga favoriter.
The 4th Doctor, Tom Baker 74-81
"There´s no Point in being grown up if you can´t be childish sometimes..."
"I´m a very dangerous fellow when i don´t know what I´m doing..."
"Would yo mind not standing on my chest, my hat´s on fire..."
Den alltid filbunkslugna 4th Doctor tog mer eller mindre allt som hände honom med samma filosofiska lugn. Excentrisk och troligen en aning galen så är han den kanske den mest ikoniska Doctor någonsin...Men sin skumma humor, sitt läskiga leende och ett nytt känslosamt djup så var Baker den kanske mest "Alien" Doctor genom seriens historia och både hans ikoniska skarf och hans hatt gör honom otroligt minnesvärd. Dessutom så har Baker en perfekt komisk timing (trots att han ofta var allvarlig) och en otroligt, närvaro? Han var där, i rollen, hela tiden. Även om man tycker att den här serien är korkad och onödig så kan man inte låta bli att beundra honom. Han kanske inte är min direkta favorit, men otroligt minnesvärd var han i alla fall.
The 5th Doctor, Peter Davison 81-84
"For some people, small, beautiful things are what life is all about."
"There´s Always something to look at if you open your eyes..."
Så snäll, det är allt jag har att säga. När han var så var han den yngsta Doctor någonsin (Matt Smith var ca 3 år yngre när han började, fast det var långt senare...), dessutom så följde han den ikoniska Bakers efterföljare. Peter Davison hade alltså ett ganska utmanande jobb, vilket han klarade alldeles utmärkt. Han var lite tillbakadragen, sårbar och vänlig och han hamnade och reagerade på problem snarare än att söka dem och studera dem. Och när han skulle fatta ett jobbigt beslut så kunde han lika gärna singla slant om saken. Han var den första (och enda) Doctorn som inte ingav någon direkt auktoritets känsla och han hade inte något direkt emot att överlåta bestämmandet till någon annan. Men han var också den kanske mest heroiska, då han skulle utsätta sig själv för fara för att skydda någon annan eller för att hålla sitt ord. Han var också envis och gav inte upp när det gällde att göra det rätta och han trodde alltid det bästa om alla han träffade och var nog den enda som gav andra chanser. Han var så mycket bättre än de han försökte rädda, men han kunde inte låta dem vara.
Men han hade precis som alla andra en excentrisk humor som definitivt fungerade. Och jag älskar hur Davison och de som skrev manusen gjorde hans ålder till en fördel, han var ett stort cricket fan (och han hade ofta en cricketboll i fickan) och när han var nervös eller ville vara viktig och få uppmärksam så tog han ofta på sig ett par glasögon, vilket genast fick honom att se 20 år äldre ut. Detta är ett knep som både the 10th och ibland the 11th Doctor sedan skulle använda. Det var inte det att han såg speciellt dåligt, men när man är en gammal man (700+) så får man göra vad man kan...Han hade också en selleri i knapphålet (istället för en blomma), vilket hade att göra med någon allergi.
Han var minst lika bra som resten och David Tennant har fått en del saker från honom, det var verkligen Amazing när de båda var med i mini-soden Time Crash...
The 6th Doctor, Colin Baker 84-86
"Planets come and go. Stars perish. Matter disperses, coalesces, forms into other patterns, other worlds. Nothing can be eternal."
"Small thought it is, the human brain can be quite effective."
"...a little gratitude wouldn´t irretrievably damage my ego..."
Färgglad, otrevlig och några ganska hopplösa avsnitt har gjort att Colin Baker inte direkt är den mest populära Doctor. Han var något av en egoist, och det faktumet att han var ett fullkomligt geni stärkte den sidan av honom (han var faktiskt den ända som lyckades att laga the Tardis så att den kunde ändra form, och han behövde ingen manual för att flyga den). Han tvivlade mycket sällan på sig själv, vilket gav en stark kontrast till Davisons vänliga Doctor. The 6th Doctor verkade snarare acceptera sin companion närvaro snarare än uppskatta henne, men jag är faktiskt inte speciellt förtjust i hennes så jag klagar inte. Men hans dramatiska arrogans och genialiska och lite oroliga kvickhet kunde ibland komma till nytta, och egentligen så dolde de bara hans starka moraliska åsikter och medlidande vänlighet. Och personligen har jag absolut inget emot honom, hade han fått lite mer tid på sig att utvecklas som karaktär så hade han nog varit mycket populärare (hans radiohistorier har blivit ortroligt populära). Jag har för mig att han blev sparkad från jobbet då han inte höll med de som skrev manuset (vilket jag respekterar honom för, de var rätt så fruktansvärda). Trots att jag inte gillar avsnitten så gillar jag faktiskt verkligen honom, hans bittska humor är faktiskt ganska rolig och man gillar honom trots att han inte alltid är vänlig. Så jag tycker att Colin Baker gjorde ett fantastiskt jobb med tanke på omständigheterna (han fick mig att ta mig igenom i alla fall några av de där avsnitten (= ...).
The 7th Doctor, Sylvester McCoy 87-89
"Anybody remotely interesting is mad in some way."
"You can always judge a man by the quality of his enemies..."
Well, he he... Jag har faktisk inte sett några av hans avsnitt. Jag har något starkt emot 80-talet, vet inte varför. Men jag har sett lite klipp och han verkar vara en clownlik, lugn liten man. Hans första säsonger ska vara ganska dåliga men de senare är rätt så populära så jag ska ge några av hans avsnitt en chans under jullovet... Han verkar vara rätt så charmig så jag hoppas verkligen att han håller upp till mina förväntningar (= (han är förresten med i The Hobbit filmerna som Radagst den brune)
The 8th Doctor, Paul McGann 96
"I love humans. Always seeing patterns in things that aren´t there."
The one night only, Paul McGann. Han hade ca 75 minuter på sig att få tillbaka serien och att övertyga världen om att han var the Doctor (sedan var han tillbaka i den sju minuter långa mini-soden som gjordes 2013, The Night of the Doctor). Och med tanke på att den där filmen var ganska dålig så ska jag inte klaga. Historien var trist, skådespelarna gjorde ett tvivelaktigt jobb men mitt ibland det där kaoset så var erfarne skådespelaren Paul McGann som var lika underbar som alltid. Han är en otroligt duktig skådespelare och han spelade "I" i "Witnhail and I" (underbar film, ni borde se den) och han spelade Eugene Wrayburn i bbc filmatiseringen av Our Mutual Friend. Jag gillar visserligen inte den där filmen (Doctor Who) speciellt mycket, men McGann var fenomenal. Han var vänlig, förvirrad och knäpp på samma gång. Precis som the 11th och the 5th Doctor så dolde hans ungdomliga och muntra yttre en gammal och klipsk Alien. Tyvärr så har jag bara sätt tv-serien och har därför inte hört på hans andra äventyr som the Doctor, men jag ska göra det när tillfälle ges...
The 9th Doctor, Christopher Eccleston 2005
"Fantastic!"
"You lot. You spend all your lives thinking about dying, like you´re going to get killed by eggs, or beef, or global warming, or asteroids. But you never take time to think about the impossible, that maybe you survive..."
"You think it will last forever. People and cars and concrete. But it won´t. One day it´s all gone. Even the sky. My planets dead, it burned like the earth. It´s just rocks and dust. Before it´s time..."
Ecclestons Doctor var den första jag någonsin såg och han har därför en speciell plats i mitt hjärta. Han var excentrisk , men kanske inte riktigt lika galen som vissa av de andra. Han var ganska allvarlig då och då, vilket inte är så konstigt då han är den versionen av The Doctor som kommer direkt efter The Time War då hela hans släkte utrotades. Detta gjorde att han ibland blev väldigt arg och ibland förlorade besinningen, men han hade tack och lov Rose där som kunde stoppa honom. Men han var också väldigt munter och log och var positiv i tid och otid. Det var något med kontrasten i hans humörsvängar som fick honom att bli en så rolig karaktär, dessutom så kunde han, precis som sina föregångare, konsten att vara rolig när det behövdes. Det var synd och skam att han bara gjorde en säsong.
The 10th Doctor, David Tennant 2005-2010
"I´m sorry. I´m so sorry.
"Yeah, hermits United. We meet up every ten years. Swap stories about Caves. It´s good fun, for a hermit.
"There´s a lot of things that you need to get across the universe. Warp drive... Wormhole refractors...You know the thing you need most of all? You need a hand to hold."
"Allons-y"
"Wibbely Wobbely timey wimey...stuff."
Den Doctor som ligger närmast Tom Baker när det kommer till popularitet är såklart David Tennant. Eccleston fick mig visserligen att se på Doctor Who men det var Tennant som fick mig att älska den och jag kan inte ens med säkerhet säga varför. För det första så var han otroligt rolig ibland, hans minspel och repliker är lika roliga varje gång. Han är också den Doctor som gått längst känslomässigt så man har både sätt honom gråta och skratta. Han var väldigt karismatisk och humoristisk men ibland, speciellt i hans två andra säsonger, så kändes han så oändligt sorgsen och ensam. I säsong två så är han däremot ganska munter hela tiden tills, tja, slutet då han förlorade Rose. Sedan var han deprimerad genom stora delar av säsong 3. Han var definitivt inte den mest ödmjuka versionen vilket ledde till att han kunde få lite storhetsvansinne, men inte på ett otrevligt sätt. Han hade en vana av att förklara väldigt komplicerade saker som inget förstod (på väldigt komplicerade sätt, han hittade alltid väldigt långa ord för allting) och förvänta sig att det skulle förklara saker och ting. Och ibland när han var mitt uppe i att förklara något så kunde han tappa koncentrationen och bli väldigt intresserad av något annat och därmed helt byta ämne (han var också ofta ganska oartig). Han beundrade ofta sina fiender och kunde stå helt lugn framför dem (när alla andra sprang iväg) och mumla för sig själv "Beautiful..." Det var något med honom som gjorde att man alltid tyckte otroligt synd om honom och hans sista scen gav alla som såg den för första gången tårar i ögonen. Han var också ganska obehaglig ibland och han lät ibland folk dö, trots att han inte använde direkt våld, bara för att han tyckte de förtjänade det. Han kunde bli väldigt arg, på ett väldigt sakligt och obehagligt lugnt sätt.
The 11th Doctor, Matt Smith 2010-2013
"The man who can turn an army around at the mention of his name..."
"Geronimo...!"
"The way I see it every Life is a pile of good and bad things, the good things don´t Always soften the bad things but vice versa, the bad thing doesn´t necessary spoil the good things and make them unimportant."
"There´s one thing you should know about me, Amy, because one day it might just save your Life. I am definetely a mad man with a box!"
"Bowties are cool."
Den senaste versionen av The Doctor (som spelats av den yngsta skådespelaren som någonsin spelat honom) har varit helt fantastisk att se på. Det är inte bara det att han har haft väldigt bra avsnitt han har också varit minnesvärd. Han är betydligt äldre än de flesta andra versionerna (900-1200 år) vilket leder till att han ofta är lite barnslig. Han vill alltid vara cool (han lyckas sällan) vilket leder till väldigt mycket direkt humor. Han går ofta in i saker, faller ner i hål etc. Han verkar sällan veta vad han egentligen håller på med och det är bara i slutet av avsnitt som hans genialiska sida ofta märks tydligast. Han kan beskrivas med ett ord, rolig. För det är vad han är, på ett ganska excentriskt sätt... Men han är också mannen som kan få arméer att använda om så fort de hör hans namn och han hade en otrolig självsäkerhet när det behövdes. Han flamsar visserligen runt och är förvirrad ibland, men trots det är han definitivt ett geni, och när han för första gången sa "trust me, I´m the Doctor" så trodde man honom. Han kunde också vara hotfull och han är nog den enda Doctor som hotat någon med en pistol. Han blev också alltid lite förvånad när han blev arg, och ibland så kunde han visa en slags bedjande sårbarhet när någon skurk var väldigt nära att göra något väldigt dumt. Jag älskar hans första avsnitt (the eleventh hour) och hur ledsen jag än var över att Tennant var ute ur leken så blev jag genast förtjust i Maths version, han kändes som hela universums bästa kompis (= Något som jag alltid finner väldigt intressant är att hans känns så himla gammal ibland, som en förvirrad farfar som har bestämt sig för att se ut som en tolvåring... En underbar sak som gör Matt perfekt för rollen är att han SER så Alien ut, han ser så skum ut ibland.
Trots att han är ganska socialt inkompetent ibland, speciellt när han bara ska prata med folk, så är hans hjärta verkligen på rätt sida och han har några väldigt fina scener tillsammans med Amy och Rory, paret som var hans companions genom nästan hans tid (förutom de, typ, 5 sista avsnitten)
Kunde inte låta bli att ta med den här (=
okej, alla hans vänner får jag spara till en annan gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar