The tiger in the well

Innan jag börjar den här recensionen, GOD JUL universum! Jag har haft en lagom hektisk jul som var rätt så mysig, jag har inget att klaga på. Dessutom så fick jag fyra böcker och fyra filmer, precis lagom för att hålla mig upptagen under jullovet. De böckerna jag fick har jag verkligen velat att läsa länge, så jag ser fram emot att läsa de tre av dem som jag inte hunnit läsa ännu. Böckerna jag fick var: "The tiger in the well" och "The Tin Princess" av Philip Pullman, dessutom fick jag "The Silver Linings playbook" av Matthew Quick och "Sharpe´s Rifles" av Bernard Cornwell. Så det är väl dags att jag startar med att recensera dem...

Vissa spoilers om man inte har läst de två tidigare böckerna i serien...



The Tiger in the Well av Philip Pullman
Serie: The Sally Lockhart mysteries #3
Antal sidor: 406
Boken utkom: 1990
Första meningen:
One sunny morning in the autumn of 1881, Sally Lockhart stod in the garden and watched her little daughter play, and thought that things were good.
Handling:
Det är 1881 och med tanke på omständigheterna så kunde Sally Lockhart inte vara lyckligare. Hon är självständig, har ett blommande litet företag och lever i ett bekvämt hem tillsammans med sin lilla dotter Harriet, ett hem som hon delar med sina vänner Jim och Webster (som båda för tillfället tar fotografier någonstans i Sydamerikas djungel).
      Men hela hennes värld är på väg att raseras... En främling dyker upp, han påstår sig var Sallys man och Harriets far, om detta vore sant så skulle han ha rätt till allting som hon äger och har, inklusive hennes dotter... Medan hon försöker att motbevisa lögnen så upptäcker hon att någon har planerat det här mycket noga, i flera år faktiskt...
        Samtidigt så viskar någon ett namn i Londons undervärld, där Dan Goldberg jobbar hårt tillsammans med några socialister, några judar och ett gäng med irländska, slagsmålsälskande gatupojkar för att skapa rättvisa och för att hjälpa den fattiga judarna som kommer till London för att börja ett nytt liv, men han har en mäktig och obehaglig fiende....
_______________________________________________________________

Jag växte upp med Sally Lockhart böckerna, eller snarare, de första två. Sedan var det ingen som kom sig för att översätta de andra två. Vilket är det som ledde att jag inte kom längre. Men nu har jag officiellt gett upp och jag fick dem i julklapp (på engelska). Boken började bra och jag gillade historian, den höll. Men dessutom så fick man följa en massa andra trådar av historien med en massa okända karaktärer, vilket först gjorde mig en aning förvirrad. Men inte speciellt. Det är troligen den mest komplicerade boken i serien, men tyvärr också lite för uppenbara. Att Sally inte insåg vem hennes mystiske fiende var irriterade mig en aning, då jag listade ut det i samma stund som jag hade läst ca 2 kapitel.
       Men tack och lov så förstörde det inte boken i helhet, då alla de andra trådarna av historien vävdes ihop fint. De många nya karaktärerna är minnesvärda som en grupp snarare än som individer, men undantag av Dan Goldberg som man verkligen kommer ihåg efteråt. Men jag kommer ihåg de andra också, förvånansvärt mycket med tanke på hur många de var. De hade olika personligheter och jag blev väldigt fast vid allihopa trots att många av dem inte alls var med speciellt länge.
         Jag gillade hur Pullman blandade in politik i det hela, den var en hel del om socialism men mest var det om alla judar som utnyttjades kolosalt när de kom till London. Och allting flyter på ganska fint... Historien förlorar aldrig sitt fokus på Sally, trots att det var mycket annat som hände. Hennes del av det hela blev en aning enformligt någonstans i mitten av historien, men inte för speciellt länge.
      
       Om det är något med hela storyn som jag har något större problem med så är det hur ett ganska stort och viktigt problem löstes, ärligt, Pullman kunde kommit på en bättre lösning än det där. Men det var så mycket som hände i bokens slut att jag inte riktigt han bry mig. Vilket för mig till vad jag gillade mest med boken, den sista femtedelen eller så. Jag vill inte förstöra något för de som inte läst boken, men det var otroligt underhållande! På ett håll så har man Sally, som undersöker och så vidare på ett ganska kul sätt som var intressant nog att läsa, och sedan så är det Dan med kompani som försöker att lösa massor med saker samtidigt. Jag har aldrig läst några så roliga slagsmålsscener eller så roliga jaktscener som skedde så tätt inpå varandra. Det var väldigt många saker som hände samtidigt, men det var ändå inte svårt att hänga med. Till sist låg jag bara och skrattade medan jag läste, en mycket behaglig känsla. Precis när jag trodde att det inte kunde bli mycket bättre så hände det något nytt...Och mitt i alltihopa så kom det en väldigt lugn scen när Dan bokstavligt talat bara satte sig ned och pratade men en arg mobb som kommit dit för att döda honom, den scenen plus de två stormningarna i slutet gjorde allting obegripligt underhållande.

Var det den bästa boken jag någonsin läst? Nej, det var den inte. Men det var rolig, så pass komplicerad att man var tvungen att koncentrera sig men inte så frövirrande att den var obegriplig, det var väldigt många minnesvärda scener och minnesvärda karaktärer. Den kunde bli en aning långtråkig i vissa ögonblick, men aldrig till den graden att man ens funderade på att sluta läsa. Gillar man de två första böckerna i serien så rekommenderas den verkligen, eller om man bara vill ha en klyftig och underhållande bok så borde man också ge den en chans...