söndag 1 december 2013

Den trägne odlaren

Den trägne odlaren av John le Carré
Antal sidor: 546
Originaltitel: The Constant Gardener
Översättning; Sam J. Lundwall
Boken utkom: 2001
Första meningen:
Nyheten drabbade den brittiska ambassaden i Nairobi en måndagsmorgon klockan halv tio.
Handling:

När den brittiska ambassaden får den chockerande nyheten om Tessa Quayles brutala död, så är motiven för mordet oklart och fallet omges av tystnad. Misstankarna kastas på hennes vän, och eventuella älskare, den belgiske läkaren Arnold, som försvann i samband med mordet. Polisens utredningar går dock inte så bra då ingen talar sanning, och när de börjar att gräva för djupt så stängs fallet abrupt.
      Tessa var en mycket handlingskraftig ung kvinna och hon kastade sig ofta in i olika former av socialarbeten - och kom en stor läkemedelsskandal på spåren, något som hon höll sin man ovetande om.
     I en jakt på sanningen så ger sig Tessas man Justin, en lugnt, alltid artig, trädgårdsodlande karriärdiplomat på en resa genom världen för att få fram sanningen. Han avtäcker lager av lager av de hemliga uppgifter som Tessa fick fram innan hon blev mördad. Men hans efterforskningar leder inte bara till att han hamnar i konflikt med brittiska utrikesdepartementet, utan tvingar honom också att konfronteras med våldet och korruptionen hos vissa mycket högt uppsatta bolag och människor som styr dagens Afrika. Och inte minst upptäcker han nya saker om sin fru, kvinnan som han knappt fick tid att älska. Men ju djupare han gräver desto mer folk börjar han att förarga...
      

 
________________________________________________________________
 
Okej, nu är jag ganska imponerad. Jag vet inte vad det är med den här boken som är fascinerande, men den här boken fängslade mig verkligen. Jag är ett väldigt stort fan av deckare och liknande, jag älskar att sitta och försöka lista ut hur allting hänger ihop. Den här boken är inte riktigt uppbyggd på det sättet, bara möjligtvis i början, men det är något annat med stämningen som gör att man verkligen sugs in i den.
 
        För någon dag sedan så satt jag hemma, sjuk och uttråkad, och bad mina kära föräldrar om råd angående bra filmer i vår ägo som jag inte hade sett. De sa åt mig att se The Constant Garderner, några timmar senare satt jag och läste boken i lugn och ro. Men, tillbaka till boken.
        I bokens första tredjedel eller så får vi mest se polis utredningen, genom ögonen på de som de förhör. Så i början vet man inte riktigt vem huvudrollen är, vem mördaren är eller vad boken går ut på. Det ända vi får reda på om Justin är det som Sandy (en karaktär) säger om honom (han gillar honom inte). Men när vi fått lite fakta om mordet och fått se några förhör så ska Justin förhöras. Och en snällare huvudroll som jag faktiskt gillat har inte funnits. Han gör en fin entré och man fäster sig ögonblickligen vid honom och man blir genast väldigt ledsen över att Tess är död, för man hör honom berätta om första gången han träffade henne. Den scenen var underbar. Jag älskade hur de, för bara ett eller två kapitel, gjorde historien till en kärlekshistoria. Men det är efter förhören som den egentliga historien börjar, eller delar av den. Boken är liksom indelad i olika delar, fakta, sedan förhör, Flashbacks, handling, läsning av dokument (fakta), handling och så vidare. Filmen var uppbyggd lite annorlunda, då den kunde slippa undan med lite andra saker. Dessutom så använde den sig av lite mer dramatiska filmelement, men för ovanlighetens skull så hade jag inga problem med de sakerna de ändrade på. De behöll slutscenen som den var, vilket var underbart. Den scenen måste jag förresten nämna, det gick rysningar genom hela mig när jag läste bokens sista uppslag. Boken hade redan berättat vad som skulle hända, men det var ändå något sagolikt över den scenen. Större delen av historian kretsar runt Justin, en alldeles underbar karaktären. I filmen spelades han av Ralph Fiennes (uttalas ungefär Ray Fines (tror jag...)), som redan imponerade mig i The Englsih Patient (jag måste publicera den recensionen snart, jag läste den för fasen innan sommaren!!), trots att han är väldigt imponerande när han spelar skurk (jag tänker inte direkt på Voldermort, men han gjorde ett bra jobb som honom också) så gillar jag honom mycket bättre som snäll (jag fattar aldrig hur någon som är så otroligt läskig när han är skurk lyckas spela en så snäll karaktär så bra). Och Justin är definitivt snäll, 100%. Han var en sån underbar blandning av artighet, vänlighet, envishet och lugn att man måste beundra honom. Jag brukar inte gilla såna där otroligt goda karaktärer (den sadistiska sidan av mig som sticker fram) men han var bara så ledsen, arg och envis. Jag tyckte så synd om honom, snyft... I första tredjedelen så vet vi som sagt var inget om honom, han kan vara mördaren så vitt vi vet. Men när man lär känna honom så känns han som en gammal vän. Han genomgår en ganska drastisk förändring under bokens gång, men den fick mig inte att gilla honom mindre.

      Jag gillade de få stunderna som vi fick se Tessa också (som spelades av den skickliga Rachel Weisz, som vann en massa priser för rollen), de kändes som ett så underbart par. De andra karaktärerna var också ganska imponerande, jag kände genast på mig vilka jag skulle gilla, och jag hade rätt. Men bortsett från sin underbara huvudroll så hade boken en otrolig stämning som inte fick mig att gilla boken mindre. Den är så mysig, men samtidigt obehaglig och väldigt sorglig.
       Dessutom så är handlingen väldigt spännande och välskriven, det känns verkligen som en verklig historia. Dessutom så är handling kusligt möjlig, det skulle faktiskt kunna hända. Jag skulle kunna skriva väldigt länge om den, men jag tycker att ni borde läsa boken eller se filmen och ta reda på saken själva för det är den värld.
 
       Som ni nog greppat vid det här laget så gillade jag verkligen boken. Det är definitivt en ny favorit och jag kommer nog att läsa den många fler gånger. Filmen var också otroligt fängslande och fascinerande (den förtjänade varenda nominering och pris som den vann), både rekommenderas verkligen varmt om man gillar bra historier i allmänhet. Det är en av de vackraste och mest fängslande böckerna som jag någonsin läst (trodde aldrig att jag skulle säga den om en thriller), så om ni inte läser den missar ni verkligen något
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar