Demon Diary (1-7)

Demon Diary (1-7)
tecknad av: Kara
text av: Chihyang Lee (bok 1) och Yun-Hee Lee (bok 2-7)
antal sidor: ca 200 i varje bok
Första meningen:
Är allt det här...verkligen mitt?
(Are all these...really mine?) Jag recenserar både den engelska och den svenska översättningen, så jag skrev båda...Boken är typ koreansk från början.

När den mäktiga demonherren, Raenef den fjärde, dör utan arvinge så blir demonherrarna och gudarna bekymrade. I vanliga fall så brukar en demonherre välja ut en arvinge och träna honom, men Raenef den fjärde hann inte göra det, han var otroligt mäktig (t.o.m för att vara en demonherre), och ingen trodde att han skulle dö vid den ynka åldern av 200. Gudarna bestämmer då att Eclipse, som var Raenefs rådgivare och lärare, ska skickas ut för att hitta han som är bestämd att bli den nya demonherren. Någonstans kommer det att finnas en demon bland människorna, helt ovetande om sina krafter. Hans namn kommer att vara Raenef, och det är han som är ämnad att bli den nya demonherren. Så, Eclipse ger sig iväg för att hitta sin nya elev, något som lär bli besvärligt, världen är liksom ganska stor...Så han går till sierskan, och hon skickar honom söderut.
      I staden Pulhel så bor den femtonåriga tjuven Raenef, och han är helt omedveten om att det är något speciellt med honom. Men när en mörkhårig främling från norr anländer till Pulhel, så blir han nyfiken.
     Eclipse misstänkte snabbt att det var något speciellt med pojken, han kände nästan omedelbart kraften i honom. Och när han får höra pojkens namn, så inser han att han kanske har hittat det som han skickades ut för att hitta. Och när Raenef visar att han har krafter som är bortom vad någon människa skulle kunna ha, så inser Eclipse att det inte är mycket att be för...
      När Eclipse berättar för Raenef vem hen är, så tror Raenef att han har träffat en fullkomligt knäpp demon, men när han får höra att det ingår gratis mat och dricka i jobbet, tja, då är det ju inga problem... Men om man är demonherre så kan man inte bara sitta och göra ingenting... Demoner ska vara: Själviska, onda, mordiska och skräckingivande, något som lär bli besvärligt för den naive, godhjärtade och fullkomligt osjälviska pojken. Eclipse inser att han nog lär ha att göra i ett tag...
      Men när Eclipse måste åka till ett möte för de ledande demonerna, så råkar Raenef ut för problem på hemmafronten... En ung riddare kommer för att döda honom... Riddaren visar sig vara otroligt skicklig, och den är mest p.g.a ren tur som Raenef överlever. Men, Raenef är alldeles för godhjärtad för att döda henne, så hon övertalar Ranef att låta henne bli hans medhjälpare istället. Och helt plötsligt så är de tre i slottet, Eclipse, Raenef och Erutis. Och när Eclipse sedan får den unge,

demonhatande, galna, prästlärlingen Kiris (Chris på engelska) på halsen, så känner han att han gärna skulle slippa galna tonåringar ett tag... Men, hur ska Eclipse lyckas förvandla den naiva Raenef till en mordisk demon? Och när han blir allt mer fäst vid sin unga lärling, så undrar han om han ens vill det...Och medan Eclipse kämpar med Raenef så har Erutis och Kiris sina egna problem, t.ex hur man ska öva fäktning utan svärd, hur man ska komma ihåg vad som är en psalm och vad som är en besvärjelse för att döda demoner, eller hur man gör om en knäpp demonherre vid namn Krayon blir förälskad i en....
_____________________________________________________________

Okej, på min recension så kan man kanske tro att det här är en allvarlig eller seriös historia, det är det INTE!! Det är 100% knäpp och oseriös. Okej, kanske 98%. Den är ju allvarlig ibland, men inte speciellt mycket... För det första är det karaktärerna, jag menar, man blir inte mycket knäppare än Kiris, eller Raenef för den delen. Okej, jag kanske ska beskriva karaktärerna lite. Eclipse är en otroligt mäktig demon, trots att han inte är en demonherre. Trots att han inte är en demonherre så verkar han vara en av de mäktigaste demonerna. Han kan verka dyster och elak, men det är han inte, inte egentligen. Egentligen är han rätt så snäll, i alla fall när det gäller Raenef. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva honom, han är kanske lite lik , eh, Halt? Fast inte riktigt, han är Eclipse, helt enkelt. Ni får läsa serien om ni vill få en bättre uppfattning... Och så är det Raenef... Han är otroligt snäll, naiv, godhjärtad o.s.v, och Kara ritar honom (nästan) alltid men hundögon... Han är kanske inte direkt smart, men man kan inte låta bli att gilla honom. Och så Erutis, hon är en av de få tjejerna, men hon är troligen tuffast i böckerna (Eclipse är ett undantag). Hon är en otroligt duktig svärdsfäktare, och hon har ett otroligt hett temperament! Hon är otroligt rolig, men det bästa av allt är nog att Krayon blir förälskad i henne, det är så roligt att det inte är klokt! Han är typ en av de fem mäktigaste demonherrarna (vilket gör honom till den typ mäktigaste i boken). Han kan verka vara korkad och fåfäng, men egentligen så är han ganska smart. Han påminner lite om Lord Akeldama, fast inte riktigt. Och så min favorit, Kiris. Jag tycker att det är jäkla jobbigt att han heter Chris på engelska och Kiris på svenska, förvirrande...Men, hur som helst, Kiris. Han är nog knäppast av alla, han är nog rätt så korkad, han avskyr demoner, och trots att han kommer att bli nästa
överstepräst, så har han lite svårt att hålla koll på sina läxor... T.ex, när alla håller på att slåss för sina liv för att ge honom tid, så har han fullt upp med att försöka komma ihåg hela förintelsebesvärjelsen... Okej, är det någon viktig som jag glömt? Tja, jag kanske borde nämna sierskan, jag kommer inte riktigt ihåg vad hon heter, hon är liksom bara Hon. De är så Krayon och Eclipse tänker på henne, och det är liksom bara de som vet vem hon är... Hon vet allt och ser allt, och så ger hon råd till de demoner som hon gillar. Hon är ganska rolig, och, precis som alla andra, inte överdrivet seriös.
     Det som jag kanske gillar bäst med Demon Diary är bilderna, de är så otroligt roliga!! Minerna och detaljerna är helt underbara. Och jag älskar det roliga språket, det får en garanterat att skratta!
    Jag vet inte riktigt vad jag ska tillägga, läs den bara...

10/10

(det som är synd med manga är att man inte kan lägga in citat...)