Mothstorm

Mothstorm av Philip Reeve
Antal sidor: 386
# del 3
Originaltitel: ...
Illustratör: David Wyatt
Språk: Engelska
Boken utkom: 2008
Första meningen:
"Dunderhead!"

(SPOILERS OM MAN INTE LÄST TIDIGARE BÖCKER I SERIEN)

Great danger ... imperative that ...

Efter att ha räddat rymden TVÅ gånger på några månader så anser familjen Mumby att det verkligen är på tiden att de får njuta av julen utan större problem, och, till en början, verkar det som om de ska få det. Julen började riktigt bra, de pyntade granen, Art och Myrtle grälade, och Jack och hans besättning kom på besök. Det första som gick fel var att julpuddíngen gick bergsäkrargång i hustet, och sedan kom Dick och Ulla oanmälda, precis när de hade lyckats fånga in puddingen. Att Dick och Ulla kom var förstås bara trevligt, men de hade med sig en Dr Blears, något som Art snabbt misstänkte skulle var mindre trevligt. Han hade, som vanligt, rätt. Mr Blears visade sig snabbt vara en mycket obehaglig typ, och han och Jack hamnade nästan genast på kant med varandra. Det slutade med att Jack lämnade Larklight på ett myket dåligt humör, och familjen Mumby blev frågade om de skulle kunna tänka sig att resa till Uranus och kolla upp en mystiskt moln där. Art misstänker att deras semester är slut när hans mamma säger att de gärna skulle åka, och han hade rätt... Så familjen Mumby ger sig iväg genom rymden ennu en gång, men piraten Jack (som fick dåligt samvete och bestämde sig för att följa med i alla fall) i hälarna. Men, Art kan inte ana vilka faror som väntar i rymdens outforskade områden, flera ljusår ifrån hjälp...
___________________________________________________________________

Tja, jag var lite orolig när jag började läsa sista delen i serien, men jag behövde inte oroa mig. Mothstorm var kanske inte riktigt lika bra som de två tidigare böckerna, men den var definitivt ytterst bra. Jag tyckte att den var lite för allvarlig först, men det gick snabbt över. Den saknade kanske lite av den lätta och obekymrade stämningen som de tidigare böckerna hade haft, men det är ju faktiskt sista boken, och då måste det vara på allvar. Jag tycker definitivt att det var ett värdigt slut på serien, och jag gillade verkligen slutet, man fick reda på vad som hände med alla. Karaktärerna var som vanligt, fast i den här boken så hade Myrtle och Jack (efter oräknerliga gräl) slutit fred, och det var ju förstås trevligt, men jag måste säga att jag saknade deras gräl ibland. Myrtle var väldigt cool i den här, hon är definitivt mindre mesig än vad hon var i början av ettan, men hon var endå samma, liksom. Det var en del nya karaktärer med, och jag tyckte rätt så bra om allihopa. Ett enda litet minus som jag kan hitta med den här serien är att alla skurkar är så fruktansvärt onda, jag gillar hyggliga skurkar, eller åtminstonde inte helt genomonda...
      Bilderna var, som vanligt, helt magnifika! De var väldigt levande allihopa, och de hjälpte än verkligen att leva sig in i boken.
      Jag vet inte riktigt vad jag ska tillägga till vad jag har skrivit i tidigare recensoner om den här serien, men, läs dem!

9/10