Högt vatten

Högt vatten av Agatha Christie
Originaltitel: Taken at the flood
Antal sidor: 216
Boken utkom första gången: 1948
Översättning av: Britte-Marie Bergström
Första meningen:
Varje klubb har sina glädjedödare.

 

Det ges en ebb och flod i mänskors öden;

Begagnad, leder floden fram till lyckan,

Försummad, strandar livets hela resa

På grund och blinda klippor och elände.

Högt vatten har vi nu och flyta lätt,

Men passa vi ej på och följa strömmen,

Så kan vår hela laddning gå förlorad

(Shakespeare)

 

När Lynn Marchmont kommer tillbaka till den lilla byn Warmesly Vale efter att ha varit marinlotta i kriget, så tycker hon att allt är precis som det var när hon reste, för nästan sex år sedan. Alldeles för likt, Warmesly kanske inte har förändrats, men det har hon. Men, en sak har hänt medan hon var borta. Gordon Cloade var familjens överhuvud, det var han som hade alla pengar. Han var frikostig och försåg alltid sina släktingar med pengar när de behövde det. Alla trivdes med att ha det så, så när de fick ett meddelande från honom om att han hade gift sig under en av sina resor, så blev alla lite missnöjda. Men, det gjorde inte så mycket, de var säkra på att han skulle fortsätta med att hjälpa dem med pengarproblem, med eller utan fru. Men, nästan så fort han satter fot på engelsk mark igen så dödades han i blitzen, en bomb träffade hans hus. Det var bara två överlevande, hans unga hustru, Rosaleen, och hennes bror, David. Det var ju fruktansvärt att Gordon Cloade dog, men det som var nästan lika hemskt var att han inte han skriva ett nytt testamente efter att han gifte sig, vilket innebar att alla hans pengar gick till Rosaleen... Så, när Lynn kommer tillbaka från kriget så träffar hon familjens två nya medlemmar, som alla tycket hjärtligtilla om... Stämningen är minst sagt spänd, och att en mystisk man hittas brutalt mördad gör inte direkt saker enklare. Men, vem var egentligen den där mannen, den där Enoch Arden? Har han något att göra med Rosaleens eller hennes brors gamla liv, innan de blev rika? Kommer Lynn att kunna slå sig ned igen, eller kommer hon för evigt att dras bortåt, den mystiske och attraherande David gör inte valen enklare... Men, vem mördade egentligen mannen som kallade sig Enoch Arden? Fallet är fullt av lösa trådar, och kommissarie Spence vet inte riktigt vad han ska göra. Men allt tar en dramatisk vändning när Hercule Poirot blir intresserad av fallet...                     
_________________________________________________________________

Jag var inne och handlade i stan när jag stötte på en bokhandel som såg väldigt inbjudande ut, och jag kunde inte låta bli att gå in... Jag hade inte så mycket pengar kvar, så jag lämnade med bara en bok, och jag läste den så fort jag kom hem. Jag hade inte läst något av Agatha Christie på ett tag, så jag hade ganska höga förväntningar, jag blev inte speiellt besviken. Boken var både bra och rolig, och mysteriet var lika klurigt som vanligt. Jag kunde tyvärr storyn, såg nämligen filmen för ett eller två år sedan. Men, det var länge sedan, och jag mindes inte så mycket. Det enda jag egentligen mindes var att Elliot Cowan spelade David Hunter, och jag minns vagt att han gjorde det väldigt bra. Jag har för mig att det var några andra skådespelare som jag kände igen, men, det var som sagt var länge sedan.

Jag tyckte verkligen att boken var bra, men den saknade något, och det var roliga karaktärer. Poirot är ju lika cool som vanligt, och jag har inget emot kommissarie Spence (som är med i ganska många böcker), men resten av karaktärerna är rätt så irreterande. Lynn tyckte jag var ganska korkad, och jag störde mig verkligen på henne! David tyckte jag om, jag gillar intelligenta karaktärer, men han kunde gärna fått vara liiite trevligare. Tyckte dock att han var lite trevligare i boken än vad han var i filmen, fast inte mycket, ärligt talat. Men, jag gillar honom, och Elliot Cowan (se bild) spelade honom verkligen bra! De andra i familjen Cloade tyckte jag bara verkade ganska förvirrade. Själva historien var väldigt genialisk, och Christie lyckas som vanligt med att göra läsaren helt förvirrad. Det här är Poirots förklaring av läget någonstans i mitten: "-Ett motiv, ja, sade Poirot. Det har vilselett oss. Om A har ett motiv att döda C och B har ett motiv att döda D, ja, då verkar det inte vara något förnuft i att A skulle döda D och B skulle döda C, inte sant?" Fullkomligt virrigt, eller hur? Mysteriet var visserligen genialiskt, men inte så genialiskt att man inte skulle kunna lista ut det själv. Fast det gör man inte, trots att man skulle kunna göra det, vet inte varför. Nu har jag läst de flesta av mina favorit Christie, men det finns fortfarande några som jag verkligen skulle vilja läsa. Typ, "Mördande korespondens", "They do it with mirrors", "Prövad oskuld" eller "Appointment with Death"(specciellt den sistnämnda, filmen är så jäkla bra!). Det som är bra med Christie är att hon skrev så många böcker, de tar aldrig slut! Så, jag kommer nog att hålla på ett bra tag med att läsa hennes böcker.

     Men men... Jag gillar verkligen titeln, vet inte riktigt varför, tycker att den passar, liksom. Boken (och filmen) rekomenderas för alla deckarfantaster, och den är verkligen värd att läsa!

 

7/10