Howl´s Moving Castle

Howl´s Moving Castle av Diana Wynne Jones
Antal sidor: 329
Boken utkom: 1987
Språk: Engelska
Första meningen:
In the land of Ingary, where such things as seven-league boots and cloaks of invisible really exist, it is quite a misfortune to be born the eldest of three.

Sophie Hatter bodde i staden Market Shipping, som låg i Ingary, där vad som helst kunde hända, och det gjorde det också - speciellt när the Witch of the Waste var i farten. Vilket var ofta. När Sophies yngre systrar gav sig iväg för att söka lyckan så stannade hon kvar i sin fars hattaffär. Vilket visade sig vara mycket tråkigt, enda tills the Witch of the Waste kom in för att köpa en hatt, men inte blev nöjd. Det var då hon förvandlade Sophies till en gammal tant, vilken var mycket otrevligt och elakt gjort.
      Det innebar att Sophie var tvungen att ge sig av för att söka sin egen lycka, vilket är besvärligt när man är 90 år gammal och lederna ömmar. Men, hon gav sig iväg genom ödemarken, där hon träffade på trollkarlen Howl´s levande slott, som var ute och gick. Howl hade nästan ennu värre rykte än the Witch of the Waste, men trots det så bestämde hon sig för att stiga på. Dettas ledde till att hon kom till en överenskomelse med en demon, blev städhjälp åt den mest fruktade trollkarlen i Ingary, och fann sig jagad av en fågelskrämma. Sophie var med om en hel del underliga händelser, innan hon träffade på the Witch of the Waste, vilket var lika otrevligt andra gången som första.
__________________________________________________________________

Eftersom jag har sett filmen många gånger och älskat den, så hade jag väldigt höga förväntningar på boken, och jag blev inte besviken! Det var otroligt charmig och rolig, och karaktärerna är magnifika! Den var inte så lik filmen, men endå var den det. Den handlade inte riktigt om samma sak, men många av scenerna var endå med i både filmen och boken. Filmen är ganska dyster och har lite jordens undergång känsla över sig, men boken var otroligt optimistisk och munter. En av de sakerna som gör boken så bra är språket, beskrivningarna är väldigt bra, och berättarrösten är otrolig, jag började le redan efter första sidan. De olika karaktärerna har väldigt många olika dispyer med varandra, och det gör att man skrattar väldigt ofta. Men karaktärerna själva är nog de som jag tycker bäst om, de är så underbara! Jag brukar inta vara överdrivet förtjust i huvudroller, men Sophie måste man bara gilla! Under de första sidorna, då hon är ung, så kan hon ge ett lite mesigt uttryck, men så fort hon blir gammal så blir hon hur kaxig som helst. Hon skrämmer slag på alla när hon kommer med sin soppborste. Hon är rolig, och hon är ganska bossig och har ett riktigt temperament. Dessutom så är hon ganska modig, hur många skulle egentligen våga att kasta en kruka på den mäktigaste trollkarlen i världen? Så, hon är verkligen en ny favoritkaraktär. Och så var det Howl... Han är rätt så udda, ibland är han ganska grinig och barnslig, och ibland är han lite allvarligare. Han vill alltid ha uppmärksamhet, och han är gansla bortskämd och grinig, och endå så är han en underbar karaktär! Han är otroligt rolig och fullständigt knäpp, han fick mig nog att skratta mer än någon annan. En stor del av boken är han förkyld, men han får det att låta som om han är döende. Han och Sophie grälar om den mesta, men speciellt om städningen. Han har några spindlar i taket som han är väldigt förtjust i, men det är nog mest för att Sophie alltid försöker städa bort dem. Man kan inte riktigt tycka illa om Howl, trots att han kan vara fruktansvärt irreterande.Jag tyckte att hans livshistoria var väldigt kul, man fick liksom små antydningar hela tiden, och det var väldigt roligt. Det skulle vara kul att veta hur han egentligen ser ut, han byter utseende då och då. Två andra viktiga karaktärer är Michael och Calcifer, så, vad tycker jag om dem? Jag gillar Michael, trots att han inte riktigt är avgörande för historien så behövs han endå, och han är väldigt rolig ibland. Calcifer är kanske min favorit, han är så rolig! Han är en elddemon, som är bunden till Howl´s äldstad, och han klagar hela tiden. Inte så konstigt, han får liksom bara var där, han får inte gå ut eller nånting...
     Boken börjag väldigt snabbt, och man kommer genast in i historien. Jag vet inte riktigt om boken räknas som en kärlekshistoria eller inte, men jag tycker inte det. Boken är som sagt var båre rolig och charmig, och den rekomenderas varmt för alla som behöver uppmuntras lite...

10/10

"Not likely!" Howl yelled. "I´m a coward. Only way I can do something this frightening is to tell myself I´m not doing it!"

 

Then he stood up. "I feel ill," he announced. "I´m going to bed, where I may die." He tottered piteously up the stairs. "Bury me beside Mrs Pentsemmon," he croaked as he went up to bed.

 

He picked the skull out of the sink and held it in one hand, mournfully. "Alas, poor Yorick!" he said. "She heard mermaids , so it follows there is something rotten in the state of Denmark. I have caught an everlasting cold, but luckily I am terrible dishonest. I cling to that." He coughed pathetially. But his cold was getting better and it did not sound very convincing.