måndag 3 december 2012

Geim

Geim av Anders De La Motte
Antal sidor: 336
Boken utgavs: 2010
Originaltitel: ...
Första meningen:
Texten dök för femtioelfte gången upp i displayen och för samma gång i ordningen klickade HP irreterat bort den.

Wanna play a game?
Yes            No
 
 
 Henrik HP Pettersson är en småhustlare som fullkomligt struntar i resten av världen.
      En dag hamnar en mobil i hans ägo, och det är alltid samma display som dyker upp "Wanna play a game? Yes    No. Nej, han vill inte spela något spel, han vill se om mobilen har några enkla funktioner, typ, kan man ringa med skiten?
     Men efter ett tag ger han upp och klickar yes, det beslutet skulle förändra hela hans liv.
     Genom att klicka på "yes" så blir han inbjuden till en helt ny upplevelse. Ett Alternative Reality Game som utspelar sig i den inte ont anande omvärlden. Efter att ha klarat inträdesprovet erbjuds HP en rad olika uppdrag som alla filmas för att senare visas upp i en ranglista. I takt med att spänningen, belöningarna och inte minst creden från fansen växer så tar HP allt större risker. För första gången är han beundrad, uppskattad, inte en i mängden.
     Men, hur långt är han beredd att gå? När är det dags att dra en gräns mellan verkligheten och spelet? Är det när folk börjar bli skadade, eller är det när spelet tillsist är nära att skada den enda som HP någonsin brytt sig om? Efter ett tag börjar HP inse att den kanske inte bara är ett spel, det kanske är något mycket större än så. Och tillsist är det dags att välja.
     Polisinspektör Rebecka (Becka) Normén är sin lillebror Henkes (HP) totala motsats. Hon är anställd på Säpos livvaktsrotel och har 100% koll på sitt liv. Men trots det känner hon sig inte säker, hon plågas av minnen som hon ständigt blir påmind om. Någon skickar sms, skriver lappar och ringer samtal, allting med samma innebörd. Någon vet något som ingen (förutom HP) kan veta. Någon vet att hon är en mördare. Och värre, någon vet att hon lät sin lillebror ta skulden. Någon vet att hon förstörde hans liv, den där gången för nästan fjorton år sedan.
_________________________________________________________________
 
Jag vill bara säga att det här var en av de mest originella, roliga och ironiska bok som jag någonsin läst. Själva idén är underbar! Språket är roligt, fullt av svärord och förbannelser.
     HP var en intressant och rolig huvudroll. Han kanske inte var ett geni hela tiden, men han kunde vara riktigt smart. Han är väldigt förbannad på hela världen, fullt förståligt. Hans pappa slog honom, han fick ta hand om sin döende mamma när han var i de senare tonåren, den enda fasta punkten i hans liv var Becka. Men hon fick sina egna problem, han gick i fängelse för henne (bara tio månader, men endå) och se hur deras liv skiljer sig pga det. Han fick aldrig studera på något universitet, trots att han var smart. Vilket universitet tar enot en elev som är fälld för våldsamt vållande av annans död. Han får haka sig fram på småjobb och några inte helt lagliga saker. Han är förbannad på allt och alla. Becka däremot har ett bra jobb, en bra inkomst, en pojkvän, ett bra liv helt enkelt.
     Jag gillar faktiskt verkligen när huvudrollen/huvudrollerna är vuxna. Det är så jobbigt att läsa om ungdomar (typ, 14,15.16,17...) Det är mycket roligare att läsa om typ 27 och uppåt. Om jag fattade det rätt så är Henke 31, och han är mycket roligare än t.ex Katniss, Harry Potter, Bella...
    Boken var rolig men endå seriös på något sätt. Dessutom var det väldigt roliga karaktärer. HP är rolig, Becka är smart men bäst av alla är Mange! Han är HP bästa kompsi (som precis konverterat till Islam), han är dataexpert och så otroligt rolig! Han är lika bra som Magnus i TMI! (de har t.o.m samma namn)

En enda genuint osjälvisk sak hade han gjort i sitt liv, men vad hade han fått för det? Hur hade världen tackat honom, belönat honom för hans hjältedåd? Jo, med tio månader på anstalt, direkt in i fängelse utan att passera gå, tack så jävla mycket! För i mellanmjölkens land går naturligtvis ingen god gärning ostraffad.

9/10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar