Resten får du ta reda på själv

Resten får du ta reda på själv av Lauren Oliver
Antal sidor: 474
Boken utgavs: 2010
Origianltitel: Before I fall
Översättare: Jessica Hallén
Första meningen:
    Det sägs att hela livet flimrar förbi framför ögonen precis innan man dör, men så var det inte för mig.

Vad skulle du göra om du hade en dag kvar att leva?

Samantha Kingstons liv är perfekt, hon har de bästa vännerna man kan ha, hon är populär, har killen som alla vill ha. Vad kan vara bättre? Hon har det bästa av allt, allt från det bästa parkeringsplatsen till den coolaste killen. Hon saknar inget. Fredagen den tolfte februari skulle bli ännu en perfekt dag i hennes underbara liv. Men istället visar det sig vara den sista.
     Men hon får en andra chans, sju stycken faktiskt. Hon upplever samma dag sju gånger, för att få en sista chans om att göra gott, och för att lösa mysteriet kring sin egen död.
     Och när hon upplever den dagen igen, så inser hon att det kanske inte var så perfekt som hon trodde, och hon upptäcker, alldeles för sent, värdet av det som hon håller på att förlora.
      Men, vad skulle du göra om du hade en dag kvar att leva? Vad skulle du säga, vart skulle du åka, vem skulle du kyssa? Sam får en dag på sig att snurra tillbaka klockan.

_____________________________________________________________

Det är på ett sätt kanska dystert att läsa en bok där huvudpersonen dör på första sidan. Man fortsätter liksom att säga, hon är död. Men det funkar liksom inte, hon är ju där. Hon talar, försöker ställa allt till rätta, men endå så är hon död hela tiden. Man trodde liksom att hon skulle överleva, trots att hon redan var död.
     Boken var bra, då och då riktigt bra. Jag kan inte direkt påstå att jag gillade Sam speciellt mycket, hon var så jobbig och så mobbar hon och hennes vänner folk. Och när de stackars offren (okej, jag erkänner, det var bar ett) begår självmord så låtsas de att de inte har med saken att göra. Men hon var inte jobbig hela tiden, och hon blev bättre i slutet. Jag gillade Kent, han var söt på ett lite skumt sätt. Men Rob var en 100% idiot.
     Den kunde få mig att skratta och man blir nästan gråtfärdig ibland, man märker att Lauren Oliver är en väldigt bra författare. Jag blev faktiskt på så gott humör av den att jag nog ska läsa Pandemoniun nu. På engeslska såklart, jag har haft den , he he, rätt så länge men aldrig orkat att läsa den.
    Orkar inte skriva en lång recension, måste skriva en på Lilla himlafågel, men det får vänta.
Vi håller på att läser en bok i skolan "Mina drömmars stad", tills på torstdag ska vi ha läst till sidan 117, idag är det tisdag och jag är på sidan 200... Men den är faktiskt riktigt bra så ni kanske får en recension på den också...