Antal sidor: 478
Originaltitel: Little Bird of Heaven
Översättning: Ulla Danielsson
Boken utgavs: 2009
Första stycket:
Mitt hjärta var så uppfyllt av längtan! Detta hände för mycket länge sedan.
Han skulle säga: Jag är oskyldig, det förstår du väl?
Och jag skulle säga: Ja, pappa.
Men det räckte förstås aldrig.
Fjortonårige Aaron hittar sin mor Zoe brutalt mörda hemma i hennes hus i den lilla staden Sparta i nordöstra USA. Det dröjer inte länge förren polisen riktar misstankarna mot Aarons far, Delray. Men det finns också en annan misstänkt, det ryktas att Zoe hade en älskare, en gift tvåbarnsfar.
Tre barns liv var förstörda. Ben, älskarens son, väljer att förneka det hela. Han är kanske inte övertygad om att hans far är skyldig till mordet, men hans far hade varit Zoes älskare, och det räckte för Ben. Han kunde inte förlåta sin far. Krista, Bens lillasyster, är tillskillnad från Ben, helt övertygad om att hennes far är oskyldig. Och trots att hon inte får träffa honom, så gör hon det i hemlighet. Hon är helt övertygad om att Delray, Aarons far, är skyldig. Och Aaron är precis lika säker som Krista att hans far är oskyldig.
Historien berätttas först av Krista, sedan av Aaron. Dessa två barn, sedan unga vuxna, hör under hela sin uppväxt talas om varandra. Krista börjat ta omvägar runt Aarons hus, men följer efter honom i hemlighet. Aaron blänger på henne i skolan, men kan inte sluta tänka på henne. I tonåren övergår nyfikenheten till ömsesigig besatthet, och de rör sig i allt snävare cirklar kring varandra. Samtidigt håller båda fast vid tron att den andras far är skyldig till mordet.
_______________________________________________________________________
Joyce Carol Oates har ett speciellt sätt att skriva på som gör att man inte kan lägga boken ifrån sig. Jag tycker personligen att det är väldigt svårt att göra recensioner på hennes böcker, de inehåller så mycket. Det här var andra gången jag läste boken, och jag kände igen mig. Den var inte lika bra som "Älskade syster", men den var definitivt inte dålig. Karaktärerna kändes verkliga, även om jag inte tyckte om någon överdrivet mycket. Historien är, precis som "Älskade syster", väldigt sorglig. Det är så många liv som blir förstörda. Jag tyckte bättre om Aaron än Krista, hon kunde vara lite irreterande. Tyvärr var ingen av dem en lika bra huvudroll som Skyler, men de fick duga. Deras historia var precis lika sorglig som Skylers, men de saknade hans ironiska humor som dök upp då och då. Boken var bra, men inte SÅ bra. Man kan läsa om den några gånger, och den kan få en att skratta.
Jag rekomenderar den här boken för dem som vill ha en bra deckare, som är ganska olycklig och stundvis lite förvirrande, men som blir uppklarat på slutet. Jag måste erkänna att jag gillade slutet, det var väldigt bra. Uppklarat, men endå inte.
Så om man gillar Joyce Carol Oates så rekomedderas den här boken varmt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar