Man kan kanske tycka att det ät respektlös att en deckarförfattare blandar in några av Englands mest kända och älskade karaktärer i en brutal mordhistoria, men personligen tycker jag inte att det är så hemskt. Dessutom bad hon om ursäkt när hon skrev "författarens förord"...
Om ni inte läst Stolthet och fördom så kommer ni inte fatta ett ord av den här recensionen...
_________________________________________________________________
När döden kom till Pemberley av P.D. James
Antal sidor: 286
Boken utgavs: 2011
Originaltitel: Death Comes to Pemberley
Översättare: Ulla Danielsson
Första meningen:
Bland de kvinnliga invånarna i Meryton var man överens om att mr och mrs Bennet på Longbourn hade haft stor tur då de arrangerat äktenskapen för fyra av sina fem döttrar.
Året är 1803, Elizabeth och mr Darcy har varit gifta i sex år och allt är frid och fröjd. De har två friska söner, många vänner, och de står på god fot med släkten, med ett undantag...
Det enda som orsakar dem det minsta bekymmer är att Georgiana (mr Darcys 10 år yngre syster) verkar ha, inte en utan TVÅ friare. Två stycken friare är inge bra, hur är det meningen att man ska komma igenom den knipan? Det är naturligtvis Georgianas val, men hon skulle aldrig göra något om hon inte visste att hennes bror skulle gilla det. Då skulle det kanske bli som förra gången. De två friarna (ledsen, vet inte vad jag annars ska kalla dem) är Överste Fitzwilliam, som inte bara är mr Darcys kusin utan också en av hans äldsta vänner. Översetn har dessutom känt Georgiana i hela hennes liv och är hennes förmyndare tillsammans med Darcy. Den andra är den unge och stilige advokaten Henry Alverston, som är en god vän till mr Bingley, mr Darcys bästa vän. (okej, det börjar låta ganska komplicerat, men det är faktiskt ganska enkelt...)
Situationen är inte enkel, men Elizabeth tror att allt kommer att dras till sin spets så att Georgiana måste välja på höstbalen som hålls varje år till minne av Darcys mor, det hoppas hon i alla fall.
Men allt går inte riktigt som de hade tänkt sig. Allt börjar bra, dagen innan balen kommer Jane och Bingley, precis som planerat. De två som konkurerar om Georgianas hjärta befinner sig också där. På kvällen ursäktar sig Överste Fitzwilliam och säger att han behöver lite frisk luft, så han ger sig ut på en ridtur. Allt fortsätter som vanligt, men plötsligt kommer en droska åkande i rasande fart. Alla (Elizabeth, Darcy, Bingley, Jane och Alverson (Georgiana hade gått till sängs)) springer ut för att se vad det är som står på. Ut ur vagnen kommer en hysterisk Lydia som skriker "Han är död, Jag är säker på att han är död! Min man är död!!" Man försöker lugna henne, få henne att berätta vad som har hänt.Hon svamlar mest och man skickar henne till sängs och tillkallar doktorn. (kort samanfattning för er som antingen inte minns eller som helt enkelt inte har läst boken: Lydia är Janes och Elizabeths yngsta syster, de har två andra systrar också, Mary och Kitty. I Stolthet och Fördom så rymde Lydia med mr Wickham, som var i armén, Wickham är något av en skurk och han och Darcy har känt varandra sen barndomen, de har dock varit fiender länge. Wickham försökte nämligen lura Darcy på pengar, dessutom försökte han få Georgiana att rymma med honom, han kunde inte bli förlåten...) Av kusken kan man dock få ut lite mer vettigt, han berättar att han hade fått order att köra Lydia, Wickham ock Wickhams vän Denny till Pemberley, där skulle Lydia släppas av, Wickham och Denny skulle åka vidare. Men mitt inne i skogen skriker Denny åt kusken att stanna, sedan skriker han något åt Wickham och springer in i skogen. Wickham följer efter sin vän i skogen. Efter ett tag hör kusken och Lydia skott och Lydia bestämmer sig för att åka till Pemberley att hämta hjälp...
Darcy kommer fram till att man borde åka och försöka hitta Wickham och Denny, de idioterna har troligen gått vilse eller något... Kusken kör Darcy, Alverson och Översten (som kom inridande samtidigt som de började ge sig iväg) till punkten där två av hans pasagerare hoppade av. De tre vännerna ger sig in i skogen, där hittar de Denny, död. Wickham sitter gråtande vid hans sida och muttrar "Han är död! Herregud, Denny är död! Han var min vän, min ende vän och jag har dödat honom. Jag har dödat honom! Det är mitt fel".
Wickham blir anklagad för mordet, men hur mycket Elizabeth och Darcy ogillar än ogillar honom så tror de inte att han är kapabel till att mörda sin vän.
Så Darcy påbörjar försöket att rädda den mannen som han hatar från galgen...
_____________________________________________________________
Om ni har läst mina tidigare inlägg så har ni nog förstått att jag älskar Jane Austen, så när jag fick en fortsättning på en av hennes bästa böcker så hade jag höga förväntningar. Jag har faktiskt inte läst någon av P.D.James böcker förut, men jag har sett några Dalgliesh-filmer, och de var verkligen bra. Dessutom har mamma lovat att hon är jättebra, och när det gäller böcker litar jag fullständigt på mina föräldrar (man måste ju dra någon fördel av att båda är lärare...).
Jag kan bara säga att det var underbart att läsa om mina gamla favoritkaraktärer. Okej, Lydia och Wickham kanske inte direkt är några favoriter, men man kan inte få allt... Elizabeth och mr Darcy var huvudrollerna, precis som i "Stolthet och fördom", fast här var det mer mr Darcy än Elizabeth, det gillade jag. Man fick liksom lära känna honom bättre. Både Jane, Bingley och Georgiana var med, ennu ett plus. Man behöver 100% goda-karaktärer ibland. Mrs Bennet var dock inte med, vilket var synd. Jag började nästan ge upp när det gällde mr Bennet, men sedan kom han! Utmärkt entré, precis lika lugn som vanligt. Jag har inte blivit så glad på länge...
Jag tyckte att det var intressant att se en av mina favoritböcker bli omgjord till en deckare. P.D.James använde en klassisk deckarhistoria, komplicerat och spännande enda till slutet, och la in det i fortsättningen på en bok som var totala motsatsen till allt vad deckare heter...
Jane Austen skulle troligen inte varit så förtjust i deckare, hon gillade intriger med hon dödade ytterst sällan någon av sina karaktärer, jag undrar vad hon hade tyckt om boken...
En sak som jag älskade var att P.D. James blandade in karaktärer från andra böcker, de var inte med, men de nämndes. Och på ett eller annat sätt var de inblandade i historien...
Som deckare var boken bra, brottet var smart och boken var spännande hela tiden.
Så jag blev inte alls besviken på den här boken, den var mycket bättre än vad jag trodde att den skulle vara. När jag fick den var jag faktiskt lite misstänksam, men det gick över så fort jag läst första meningen. Det var faktiskt meningen att det här skulle vara en julklapp till mig, men jag och mamma skulle liksom dela på den, så jag fick den i förskott. Jag var nämligen desperat, jag hade precis läst ut Pandermonium, varning: om ni tyckte Delirium slutade hemskt så kan jag säga att slutet på tvåan var mycket värre...
När döden kommer till Pemberley sträckläste jag verkligen, jag startade efter lunch och var klar innan middan, det var inte så illa...
Boken rekomenderas till alla som gillar en bra deckare eller en klassiker...
Jag skulle gärna lagt in något citat, men jag var så inne i boken att jag inte hann anteckna något...
10/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar