Vampire Game (1-15)

Vampire Game av Judal
Del #1-15 (jag recenserar alla i ett liksom, skulle vara jäkla jobbigt att skriva 15 recensioner, det är ju bara en manga-serie..)
Antal sidor: Ca 200 i varje bok.
Böckerna skrevs: 1996
Första meningen:
What´s that?

Det var 100 år sedan den onde och mäktige vampyrkungen Duzell dog då han slogs mot kung Phelios. Phelios uttalade en besvärjelse som gjorde att de båda dog, för ett tag... Vampyrer är nämligen inte så lätta att bli av med, speciellt inte de mäktiga, om man lyckas döda dem så kommer de bara att återfödas igen, 100 år senare...Duzell svor precis innan han dog att när han återföddes så skulle han förgöra Phelios reincarnation, men det blir inte så enkelt som Duzell hade hoppats. För det försra återföds han som en liten kattunge, för det andra så har han ingen aning om hur han ska hitta Phelios i sin nya form (Phelios kommer inte att veta om att han faktiskt är Phelios). Duzell vet att Phelios kommer att återfödas av någon som har hans blod i sina ådror, så nu måste Duzell försöka lista ut vem i kungafamiljen som är hans gamla fiende. Till sin hjälp får han prinsessan Ishtar, som trots att hon listar ut vem den lilla kattungen är bestämmer sig för att hjälpa honom. Så, Ishtar och Duzell ger sig iväg genom landet för att lista ut vilken av Ishtars kusiner som döljer den döde kungen, efter sig har de prinsessans livvakt, Darres, som har tillbringat de senaste 10 åren med att hålla prinsessan vid liv (något som är ytterst besvärligt, hon har en dålig vana att rymma hemifrån). Darres visar sig få fullt upp, när han med hjälp av prinsessans lärare i magi, Yujinn, jagar en femtonårig flicka och en kattunge land och rike runt. Men, det är något som inte stämmer. Det är någon som hela tiden försöker att döda Duzell, men ingen vet vem han är, eller?  Det är någon som fortsätter att följa efter honom, och han inser att han kommer att behöva alla sina krafter för att hålla sig vid liv. Men, hur ska Ishtar kunna veta vilka av sina kusiner som hon kan lite på, och vilka som kommer att försöka döda henne så fort som de får chansen. Och kommer hon att komma på något sätt att berätta för Darres att hon har varit förälskad i honom i hela sitt liv? Och kommer Darres att lyckas hitta prinsessan i tid, så att han kan få hem henne, och kanske få en liten semester? Men, vem är egentligen Yujinn? Och varför anstränger han sig så mycket för att hålla Darres och Ishtar vid liv? Och medan allt detta håller på, så ställs Duzell inför den största utmaningen i hela sitt liv (han är flera 1000 år gammal, så det är allvarligt!), för första gången så bryr han sig om någon, och för första gången så vet han hur det känns att älska någon, och hur det känns att bli älskad. Men, när han inte brydde sig så var han stark, och nu när han har hittat någon som är så viktig för honom att han inte kan låta henne försvinna, så är han svagare än vad han någonsin har varit förut, när han behöver sin styrka mer än någonsin...
________________________________________________________

Jag läser inte så mycker manga, men en del. Och jag gillade faktiskt den här! Det var lagom spännande, och ibland var det väldigt roligt! Och karaktärerna var verkligen roliga... Jag tyckte verkligen om Duzell, men att han var en ond vampyrkung som var flera 1000 år gammal märktes inte, han var lite, barnslig? Okej, kanske inte direkt barnslig, men i början kändes han inte speciellt allvarlig(det kanske hade att göra med att han var en kattunge, det var lite svårt att ta honom på allvar då...) I slutet märktes det dock mer vem han faktiskt var. Han kunde vara väldigt rolig, och jag gillade att se hur han

förändrades genom historiens gång. Hans kärlek till Ishtar kändes verkligen naturlig, det var definitivt ingen kärlek vid första ögonkastet. Det dröjde faktiskt några böcker innan han insåg det, fast jag insåg det på nästan en gång. Men han var väldigt cool, och jag gillade honom från första stund. Han bytte form då och då, i början såg han alltid ut som en kattunge, sedan började han att ta Ishtars form, gissa om det var förvirrande? De såg liksom lika dana ut... Men jag tyckte endå att det var lätt att skilja dem åt, de tänkte så olika. Sedan i slutet så använde han sin egen form. Och så var det Ishtar, vad tyckte jag om henne, jo, jag gillade henne nästan lika mycket. Hon kunde vara väldigt barnslig, men man märkte ganska snabbt att hon inte var så barnslig som alla trodde. Hon kunde vara lite irreterande, men större delen av tiden så var hon bara rolig. Hon och Duzell var otroligt roliga tillsammans, de var liksom totala motsattser. Det skulle ha varit väldigt kul om de varit ett par, men man visste liksom från början att det inte skulle bli så. Ishtar var alldeles för förälskad i Darres, något som man fick reda på redan från början. I de flesta böcker som har med en prinsessa så brukar det vara "den vanliga dödlige" som är hopplöst förälskad i henne, här var det tvärt om. Ishtar hade varit förälskad i Darres sedan hon var typ, 6, något som Darres var helt omedveten om. Han tyckte bara att hon var en irreterande unge, okej, inte riktigt. Han gillade henne ju verkligen, men han tyckte (speciellt i början) att hon är fruktansvärt irreterande, fullt förståligt... Han och hans två män (som jag kommer berätta mer om sen) får ju liksom jaga efter henne i 15 böcker...Men, vad tyckte jag om honom? Tja, jag gillade honom verkligen, men ibland kunde han vara något som var väldigt nära korkad! Men det är inte så konstigt, ingen berättade för honom vad det var som hände! Han visste ju inte om att Duzell var en vampyr, han trodde att det bara var en vanlig katt. Och dessutom så kan man inte vara så god som han utan att vara en aning korkad...Jag älskar hans två, tja, assistenter? De är Ishtars livvakter alla tre, men Darres är chefen. De har en sak gemensamt, de tycker alla att Ishtar är fruktansvärt jobbig, och de vill gärna få ta det lite lugnt, NÅGON GÅNG! Och så min favoritperson, Yujinn. Han var så rolig att det inte är riktigt klokt! Han var alltid lugn, och hade alltid 100% kontroll över det som hände. Han var intelligent, och fruktansvärt rolig. Jag gillade honom verkligen.
       Men, vad tyckte jag om själva handlingen? Tja, det var ju spännande, och jag gillade tanken på att en vampyrkung som återföds som en kattunge. Och jag gillade alla relationer som karaktärerna hade till varandra. Fast det var jäkla många triangeldraman, eller, som jag kallar det i det här fallet, cirkeldraman. A är kär i B som är kär i C osv...  Men jag levde mig verkligen in i historien, och när någon jag gillade dog så blev jag verkligen deprimerad.Det var trevligt att titta på bilder, för omväxlingens skull... Bilderna var verkligen coola, och jag gillade att titta på dem. De var inte så komplicerade, men endå väldigt fina.
     Så, jag gillade verkligen den här serien, och jag kommer troligen att läsa om den någon gång, och jag kanske köper böckerna.
Om man vill läsa Vampire Game så kan man gå in här.

Slut...

9/10