Älskade syster

Älskade syster av Joyce Carol Oates
Antal sidor: 650
Orginal titel: My Sister, My Love
Boken blev utgiven: 2008
Första stycket:
(Det här blir komplicerat, det finns ingen första mening som riktigt kan räknas, ni som läst boken fattar vad jag menar...Här kommer en möjlig förtsta mening, det är den som för mig räknas som det, vet inte vad ni tycker)

ÄLSKADE SYSTER

SKYLER, HJÄLP MIG     SKYLER JAG ÄR SÅ ENSAM PÅ DET HÄR
stället Skyler jag är så rädd    det gör så ont Skyler    du tänker väl inte lämna mig ensam på det här hemska stället    eller hur     Skyler?
Nio år, tio månader, fem dagar.
Den där barnrösten som ekar i huvudet på mig.

 Skyler Rampike var nio år den där gången, hans lillasyster Bliss var sex.
Han var nio och, lustigt nog, kommer Bliss aldrig att bli så gammal. Hon kommer aldrig bli så gammal, för hon dog.
 Det är snart tio år sedan, men minnena vill inte lämna honom, djupt där inne är han fortfarande den där lilla pojken.
 Så Skyler, nitton år gammal, börjar förvirrat och orosfyllt att skriva sina minnesanteckningar, för att ta reda på, vad som hände den där kvällen för nästan tio år sedan.

 Skyler skriver historien om hur han växte upp i det amerikanska övre medelklassamhället, då han förtvivlat försökte att leva upp till sina föräldras förväntningar. Och han lyckades nästan, när han var sex år gammal var han bäst i klassen och något av ett underbarn i gymnastik, och allt verkade klappat och klart. Men sedan hände det värsta som kunde hända, han föll. Tio år senare kan han fortfarande inte gå utan att halta. Det var då det började spåra ut för Skyler Rampike.
 Men det var inte samma historia för hans lillasyster. Som fyraåring kom hon ut på isen för första gången, som fyraåring vann hon sin första skridskotävling. Två år senare blev hon mördad.

 Men, var den här familjens idyll så idylliskt som skenet kunde antyda, det här är Skylers historia om sin familjs trasiga historia där allt inte var så perfekt som det verkade.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fråga, vem var det som såg till att Joyce Carol Oates inte fick nobelpriset i litteratur 2008, vem det än var, stå till svars inför mig!
 Den här boken är genialisk! Det är så fruktansvärt orginell, vacker och sorglig. Jag älskar det sättet Skyler skriver på (det är ju hans minnnesanteckningar), det är fullt av understrykningar och svarta hål.
 Den fick mig att skratta och den fick mig att gråta, vad mer kan man begära?
 Skyler är en underbar karaktär, jag avgudar honom. Och Bliss var så fruktansvärt söt, trots att man vistte att hon skulle dö från början så kändes det fortfarnande hemskt....
 En annan karaktär jag gillade var Elyot med sina kondolans brev, jag tror han skickar tre under bokens gång.
 Slutet var nog bäst, det var så där lagom liksom, inte överdrivet sorgligt, inte överdrivet lyckligt.
Eftersom jag fortfarande har prov att plugga till så hinner jag inte skriva så mycket mer, men en väldigt kortfattad kommentar, den som inte läser denna underbara bok missar verkligen något!

10/10

Lite allmänt klagande...
 Som jag redan nämt så har vi haft/ ska ha tre prov den här veckan, plus diktamen. Men nu blev det ennu värre, vår grymme mattelärare (som jag gillade fram tills idag) gav oss ett oförberett prov i matte, kan den bli värre?