Reckless - levande skuggor

Reckless - levande skugor av Cornelia Funke
 Hur berättar man för sina vänner och familj att man kommer att vara död inom ett år?
Antal sidor: 358
Orginal titel: Reckless lebendige schatten
Boken utkom: 2012
Första stycket:
Han hade fortfarande inte kommit tillbaka.

(Gigantisk spoiler för de som inte har läst första boken)

Jakob Reckless är döende.
 Han har försökt allt, andar i flaskor, livets äpple, alla tänkbara botemedel som fins i världen bakom spegeln.
Men inget kan bota fens förbannelse.
 Och tiden rinner ifrån honom, han vet inte hur lång tid han har kvar. Fyra månader, tre?
 Är det så här han kommer att sluta, tjugofem år gammal?
 Han kan naturligtvis inte berätta för Will vilket pris han betalade. Inte för att han hade gjort annorlunda, om han hade vetat vad det skulle leda till. Han har en bror igen, och det skulle han kunna betala vilket pris som hälst för.
 Han kan dölja det för Will, Will och Clara är säkra i den värld som Jacob inte längre hör hemma i,  men han vet att han måste berätta för Räv. Räv som kan se rakt igenom honom, Räv som förstår, Räv som alltid varit där precis när han har behövt henne.

Han knäppte upp skjortan.
"Jag har letat efter en medicin."
 Den röda randen, som omgav malen, såg ut som om någon hade inramat den med färskt blod.
Räv drog ljudligt efter andan. "Vad betyder det?"
Hennes röst lät hesare en vanligt. Hon läste svaret i hans ansikte. "Det var alltså priset." Hon ansträngde sig för att låta samlad. "Jag visste, att din bror inte skulle få tillbaka sin hud för ingenting." Hennes ögon fylldes med tårar. Rävhonans ögon, bruna som gammalt guld.

Malen som fen placerade på Jakobs bröst - som täcken på den dödsdom som hon uttalade över honom, mörknar för varje dag, snart kommer den att lösgöra sig från hans bröst och flyga till sin härskarinna, och lämna Jakob att dö.
 Nu finns det bara en utväg kvar, Häxslaktarens armborst. Armborstet som kan ta liv, och ge det.
 Han tar sig till Guismund häxslaktarens grav för att få tag i armborstet, men han är inte ensam. Goyl bastadern Nerron är också på jakt efter armborstet.
 De kommer till graven samtidigt med där finns inget armborst, för att få tag i den måste man öppna portarna till Guismunds döda rike. Men det är inte speciellt enkelt, för att göra det måste man få tag i de saknade delarna. I kryptan finns det en ledtråd.

HUVUDET I VÄST

HANDEN I SÖDER

HJÄRTAT I ÖSTER

 

BARA TILLSAMMAN BESITTER DE

VAD ENVAR BEGÄR,

FÖRBORGADE, DÄR DE ALLA BÖRJADE

 

Nu börjar kampen om armborstet, den som löser gåtan och hittar alla kroppsdelarna och riket, får armborstet. Kampen kan börja.

 För Nerron handlar det om att bli den bästa skattjägaren i världen, men för Jakob innebär det så mycket mer. För honom handlar det om liv och död.

 Men när man är rädd gör man misstag, och Jakob är räddare en vad han någonsin har varit förut, när alla hans kunskaper sätts på prov.

 

 

Tillsammans med Räv börjar Jakob sin resa. Men hon har fortfarande inte glömt lärkvattnet. Och han önskar att han kan kunde komma på ett sätt att säga till henne att när han tänker tillbaka på den gången, så är det inte Claras kyssar som han minns tydligast, utan smärtan i Rävs ögon.

 

 När jag läste Bläckhjärta för första gången så tänkte jag att Cornelia Funke inte kunde göra något bättre, det var redan så bra som det kunde bli. Efter att ha läst den här boken är jag benägen att ändra mig. (kanske inte riktigt, men nästan)

 Den är fullkomligt underbar!

 Jag älskar hela världen bakom spegeln, skatterna, goylerna, dvärgarana, trollen...

Det här är en slags mörk fantasi vars like jag aldrig skådat. Det finns inget som saknas. Den här var lika spännande som första boken. Man såg boken ur tre olika vinklar, Jakobs, Rävs och Nerrons.

 Nerron var en ny karaktär som jag verkligen gillade. Han är duktig, intelligen och precis lagom ond.

Trots att han och Jakob inte direkt gillar varandra och de skulle inte tveka att döda den andre om deras vägar korsades, så har de liksom en slags respekt för varandra.

 Så jag gillade verkligen Cornelias nya skurk. Det är faktiskt väldigt komiskt att vara med honom. Han letar efter armborstet för någon annans räkning, men tyvärr ville inte hans arbetsgivare att han skulle resa ensam. Så nu måste han resa tillsammans med en tjock, korkad, ond, galen sjuttonårig prins som stirrar efter varenda kvinna de rider förbi, underbart! Och som om inte det var tillräckligt så reser inte prinsen ensam, han har med sig sin skalbaggs liknande lärare som inte kan hålla mun, och sin livvakt Eaumbre som är en vattuman, kan det bli bättre?

 En vattuman, en prins och en skalbagge ... Jakob Reckless skulle gnugga sina händer.

 Det var inte bara han som jag gillade, alla mina gamla favoriter kom med igen. Hentzau, Donnersmarck, Valiant, Räv. till och med Will och Clara var med på ett hörn.

 Och så Jakob, förstås. Han är en underbara karaktär, jag har verkligen saknat honom. Han är intelligent, rolig, kaxig och ger aldrig upp. Vad mer kan man begära? Jag beundrar honom faktiskt.

 

"Jag är här för att vi inte ska förlora Jacob, Dunbar."

"Jakob?" Dunbar skrattade till. "Om också hela världen gick förlorad, skulle han hitta en annan!"

 

Jodå, han var rädd, även om han dolde det väl. Men han brydde sig inte om det. Avundsvärt. Nerron avskydde att vara rädd. Rädd fär vatten. Rädd för andra. Rädd för sig själv. Han bekämpade rädslan med vrede, men det fick den bara att växa, som ett djur man matade.

 

Men jag gillar nog nästan Räv ennu mer, hon är verkligen cool.Trots att hon är rätt så många år yngre en alla andra så är hon defenitivt förståndigast. Och man fick äntligen reda på vad hon heter, Celeste.

 Men jag tänker inte sluta med att kalla henne Räv, det gör ju ingen annan.

Ibland är hon Räv, ibland människa. Tänker inte bry mig om att förklara exakt hur det gick till, läs boken så får ni se.

Cornelia Funke har som vanligt ritat bilderna själv, om hon hade bestämt sig för att bli tecknare istället för författare så skulle hon klarat sig lika bra...

 

 Jag älskar verkligen Cornelias språk, hon fångade en på en sekund. Jag var fast från första ordet till sista.

 Jag gillar kärlekshistorien också, den är inte så viktig men den fanns endå där. Fast jag blev verkligen irreterad på Räv och Jakob, speciellt på Jakob. Kan de inte bara inse det jag ansåg uppenbart från första meningen i ettan?

 

 Om ni gillade Bläckhjärta, Tjuvarnas herre eller Drakryttaren så måste ni verkligen läsa den här! Jag hoppas verkligen att det kommer en fortsättning, det måste komma en fortsättning!

 (om ni inte gillade Bläckhjärta filmen, se det inte som en ursäkt för att inte läsa Cornelia Funkes böcker, för den filmen sög faktiskt...)

 

10/10

Här kommer lite bilder av Cornelia Funke från hennes böcker:

(från Reckless)

(både undre och övre bilden är från Bläckhjärta)