Det ihåliga trädet

Det ihåliga trädet av Janet Lunn.
Antal sidor: 186
Orginal titel: The Hollow Tree
Boken utkom: 1997
Första stycket:
I hela sitt långa liv glömde Febe Olcott aldrig ett enda ögonblick av den sista lyckliga eftermiddagen hemma vid Connecticut River. Det var en dag i maj år 1775 och hon tillbringade den på sitt favoritställe vid flodstranden på Vermontsidan.

Febe är tretton år gammal när den amerikanska revolutionen bryter ut 1775.
 Hennes far, den förvirrade läraren som skulle gå hungrig hela dagen om hon inte satte maten framför näsan på honom, ger sig ut för att strida på patrioternas sida, och hennes kusin Gideon som älskar jorden och allt som växer på den, ger sig ut för att strida på lojalisternas sida. Hennes far kom aldrig tillbaka, han blev skjuten i striden vid Bunkers Hill, alldeles i närheten av Boston.
 Febe flyttar in till sin mosters familj. Två år senare, 1777, precis innan Febe fyllde femton, ger hon sig av till sitt gamla hem för att få vara ifred. Där möter hon till sin stora chock Gideon, som ber henne att överlämna ett meddelande till flickan han älskar, Polly. Febe vet att hon inte borde göra det, hon vet vad som händer med lojalister i den delen av Amerika, de blir hängda. Men vad hon även vet är att om hon inte gör det, så kommer han att försöka kontakta Polly själv, och då kommer han defenitivt att bli dödad, så hon ger Polly meddelandet.
 Nästa dag avslutade Gideon sitt nittonåriga liv hängade från en stor ek...
Förtvivlad av sorg och skuld rusar Febe förtvivlat ut i skogen tills hon kommer till det ihåliga trädet, ett gömmställe som hon, Gideon och hans syster Anne har använt som gömställe sedan de var små.
 Där finner hon ett brev med hemliga dokument som Gideon skulle överlämnat till sina vapenbröder.
 Mot allt suntförnuft ger sig Febe ut i vildmarken för att överlämna Gideons brev till överste Powell.
 Så tillsammans med endast en katt och en björnunge ger Febe sig ut på sin resa genom bergen.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 Det här är en rörande och rolig bok om ett ganska meningslöst krig som faktiskt har inträffat. Jag tycker verkligen synd om Febe när alls hon älskar ger sig ut i krig. Hon förstår verkligen inte varför alla män tycker det är så förbaskat viktigt att slåss för, eller mot, en kung långt borta i England. Varför är de inte nöjda med att ha tak över huvudet, mat på bordet och en familj som de älskar, är inte det tillräckligt?
 Febe är en karaktär som jag älskat sedan jag var nio, hon är lugn, förståndig och intelligent, men hon har sina fel och brister precis som alla andra. Folk ger henne smeknamn som musen och lilla fågel, fullt förståligt. Hon är blyg och hjälpsam, men ibland är hon som Joseph Heaton sa, "fräckare en hela den förbannade rebellarmén".
 Att de som hon råkar resa med är en katt och en björnunge gör saken väldigt komisk. Nu kanske det här låter som någon konstig djurbok, men det är det inte. Katten George hittade hon som unge, och han följer liksom bara efter henne. Och sedan ser hon en björnunges manna bli dödad, och då börjar den lilla björnen som hon kallar för Bartlett följa efter henne.
 Boken är både rolig och vacker, men den tar slut alldeles för fort. Den borde varit dubbelt så lång.
 En av mina favoritpersoner är Jem, vem gillar inte envisa, rödhåriga, blåögda och fräkniga galningar?
 Det är en väldigt bra och rolig bok som värmer hjärtat, den rekomenderas varmt!

"Min mamma brukade avbryta bråk mellan min bror Dan och mig. Hon satte oss att putsa fönstret på framsidan, den ene inne, den andra ute. Vi skulle ha gett vad som helst för att kunna krossa fönstret och ge varandra en smocka, men om mamma blev riktigt arg, då kunde man hälsa hem. Så vi putsade och putsade, och så småningom började vi känna oss så fåniga att vi måste skratta. Det här kriget skulle nog behöva min mamma, som satte oss allihop att putsa fönster."

9/10