Tystnad, tagning

Tystnad, tagning av Michelle Magorian
Antal sidor: 644
Orginal titel: Just Henry
Boken utkom: 2008
Första stycket:
"Vill ni ta och lungna ner er nu!"

 Det har snart varit fred i fem år, men minnet av kriget lever fortfarande kvar. Fjortonåriga Henrys pappa dog i början av kriget, när han räddade en annan mans liv. Henrys mamma gifte om sig för några år sedan, med William Carpenter, de har nu en dotter på två år. Henry tål inte sin styvfar, den inbillske och snåle mannen som förstörde alltig.
 Den enda som förstår honom är hans farmor, några andra vänner har han inte.
 Så han flyr in i filmens värld och går på bio så fort han får chansen,det är det han använder alla sina pengar till.
 Han har bara ett år kvar i skolan, bara ett år till då han måste låtsas att han inte förstår något, ett år till då han måste skriva fel med mening med jämna mellenrum för att han inte ska verka som ett geni, bara ett år kvar med klasskamraterna som inte pratar med honom.
 Men när deras nye lärare, mr Finch, ger dem ett grupparbete i historia förändras allt. Henry hamnar tillsammans med Pip och Jeffries, man kan inte påstå att han blir överförtjust över de han ska arbeta med. Man håller sig borta från sådana som dem, det vet alla. Han möter också den vänliga mrs Beaumont och den underliga flickan Eleanor.
 Men, är verkligen Pip och Jeffries så illa? Det är väl inte Pips fel att han är en oäkting, och det är väl inte Jeffries fel att hans far deseterade?
 Gradvis börjar Henry inse att det som alla tycker inte måste vara vettigt och resonligt, och till sin förvåning inser han att han gillar de två andra pojkarna, som han egentligen inte ens borde prata med.
 Och när han får tag i en gammal kamera kommer han en hemlighet på spåret, en hemlighet som kommer att förändra livet för honom.
___________________________________________________________________________


 Efter att ha läst "Godnatt mister Tom" var jag verkligen sugen på att läsa en till bok av Michelle Magorian, "Tystnad, tagning" gjorde mig verkligen inte besviken.
 Visst kunde Henry vara en riktig plåga ibland, men i stora drag gillade jag honom. Jag tål inte riktigt att han låtsas att han är jättedålig i skolan och att han avskyr böcker, plugghäst som jag är... Hans hat för sin styvfar William (som aldrig kallas för William i hela boken, hur kom jag ihåg att han hette det?) kan jag verkligen inte förstå. Farbror Bill, som han kallar honom, verkar vara en riktigt hygglig typ. Och att han avgudar sin farmor så , hur kan något gilla den där haggan som förpestade hela boken?
 Jag gillade verkligen Henrys halvsyster, Molly. Hon var så otroligt gullig, hon fick mig att skratta flera gånger.
 Och mr Finch var en karaktär jag verkligen gillade, han påminde mig lite om Tom i Godnatt mister Tom. Att han inte brydde sig om att Pip var en oäkting och att Jeffries pappa var en desetör fick mig verkligen att gilla honom.
  Och så Pip och Jeffries, förstås. Pip, eller Edward som han egentligen heter, var så otroligt energisk och stutsade runt som en liten gummiboll i hela boken. Så fort någon säger något svarar han alltid, "just precis". Jeffries (Roger) påminde mig om Will i Godnatt..., han var ganska lugn och satt och läste mycket. Han behövdes liksom.
 Eleanor var väldigt rolig, hon var liksom en väldigt orginell karaktär.
 Det var intressant att läsa en bok som utspelar sig precis efter andra världskriget, det är ganska ovanligt att författare skriver om den tiden.
 Synen som människor hade på skiljsmässor och oäktingar skiljer sig väldigt mycket från synen idag.  Där var det en katastrof att skilja sig, därför tycker jag at det var kul att Michelle hade med en ung kvinna med som hade skiljt sig, hon hade inga repliker, men hon var där.
 Stor del av boken utspelar sih på bion, Michelle måste verkligen ha lagt ner mycket jobb på att ta reda på vilka filmer som visades 1949. Jag kände inte till så många av dem, det var bara två som jag kunde placera. Det var en Sherlock Holmes och en version av Lysande utsikter.
 Egentligen var det stora delar av handlingen som jag normalt sätt inte skulle gilla, men Michelle skriver så otroligt fantasifullt och roligt att det nästan inte märks.
 Kort sagt, inte riktigt lika bra som Godnatt mister Tom, men defenitivt läsvärd!

"Det här samtalet har aldrig ägt rum, Dodge."
"Vilket samtal, magistern?" sa Henry med oskuldsfull min.

8/10