4.50 från Paddington

4.50 från Paddington av Agatha Christie
Antal sidor: 208
orginal titel: 4.50 from Paddington
första utgåva: 1957
första stycket:
Mrs McGillicuddy halvsprang längs perrongen i kölvattnet på bäraren som bar hennes resväska. Mrs McGillicuddy var kort och korpulent, bäraren var lång och gick med långa kliv. Dessutom var mrs McGillicuddy lastad med en massa paket, resultatet av en dags julklappsinköp. Loppet var därför ojämnt, och bäraren gick in i kurvan vid slutet av perrongen när mrs Mcgillicuddy ännu befann sig mitt på raksträckan.

En stund senare körde de två tågen parallellt , än drog det ena ifrån och än det andra. Mrs McGillicuddy såg genom sitt fönster in genom fönstren i vagnarna mittemot. De flesta av rullgardinerna var nerdragna, men ibland kunde man se dem som satt i vagnarna. Det var ganska få passagerare på det andra tåget och en del av vagnarna gick tomma.
 I det ögonblick då de då de två tågen gav intryck av att stå stilla flög plötsligt en rullgardin i en av vagnarna upp. Mrs McGillicuddy tittade in i den upplysta förstaklassvagnen bara några meter ifrån henne.
  Hon drog häftigt in andan och reste sig till hälften.
  En man stod vid fönstret med ryggen mot henne. Han höll händerna om strupen på en kvinna som stod vänd mot honom, och han strypte henne långsamt och obevekligt. Hennes ögon trängde ur sinna hålor, hennes ansikte var mörkrött. Medan mrs McGillicudy facinerat såg på kom slutet; kroppen blev slapp och sjönk samman i mannens händer.

Mrs McGillicuddy var kanske trött, men hon var inte så trött att hon inbillade att hon såg någon strypas på ett tåg som för ett tag gick parallellt med hennes.
 Men ingen tror henne, ingen förutom miss Jane Marple.
De talar med polisen, undersökningar görs, men man hittar ingen lik, inte på tåget eller vid rälsen.
Mrs McGillicuddy tycker att nu finns det inget mer att göra åt saken.
 Men miss Marple är av en annan åsikt, hon tror att någon har gömt liket längs spåret, någonstans på eller i närheten av Rutherford Hall, som var godset mrs McGillicuddy åkte förbi när hon såg en kvinna strypas...
 Men vad ska miss Marple göra? Hon är inte ung längre och hon orkar helt enkelt inte springa runt och leta efter lik.
Hon måste skicka någon, men vem kan man lita på i ett sådant underligt och farligt företag?

Miss Marple gick igenom olika namn och möjligheter men förkastade dem alla med en förargad huvudskakning. De intelligenta människor vars intelligens hon kunde lita på hade allesammans för mycket att göra. Inte nog med att de hade mer aller mindre betydelsefulla arbeten, utan deras fritid var för det mesta inrutad långt i förväg. De ointelligenta som hade gott om fritid dög inte alls, avgjorde miss Marple.
  Hon grubblade och grubblade och blev alltmer dyster till sinnes.
  Så sken hon plötsligt upp. Hon uttalade ett namn högt.
"Javist Ja!" sade hon. "Lucy Eyelesbarrow".

Lucy tar glatt emot uppdraget, och tar anställning som kokerska, städerska,(det var det hon var meningen att göra men det blev en hel del mer...) på Rutherford Hall.

"Jag är tyvärr ganska upptagen för tillfället, men ni kan kanske kan tala om vad det gäller för uppdrag."
  "Det är egentligen mycket enkelt", sade miss Marple. "Ovanligt men enkelt. Jag vill att ni ska leta rätt på ett lik".

Efter en rad händelser hittar Lucy liket, och polisen tillkalas, men vem var den mördade?

Jag älskade den!
 Jag hade sett filmen många gånger, det är faktiskt den bästa filmen som någonsin har gjorts på en Agatha Chrisie roman, och boken gjorde mig inte besviken.
 De hade ändrat några saker, men i grund och botten så var det samma.
Jag gillar verkligen Lucuy, hon är så tuff och ger alltid svar på tal. Jag tror inte att hon kan tappa fattningen!
Dessutom är min favorit polis genom tiderna med, heja Dermot Craddock!!!!!!!!
 Han är med i b.la Ett mord annonseras, och jag älskar honom verkligen!
Han är så söt, och det där kanske lät lite underligt, han behandlar miss Marple som en högt aktad faster...
 Han ser verkligen upp till henne!

Jag tycker om familjen Crackenthorpe (som äger Rutherford Hall) de är så olika varandra.
 Det där var ingen underdrift, de är totala motsattset till varandra.

Mordet är som vanligt rätt så genialiskt, men hon har haft smartare...

Den här är defenitivt värd att läsa, det kanske inte är det mest genialiska mordet, men den är väldigt hemtrevlig med många underbara karaktärer...

miss Marple                                                 miss Marple, Lucy
 
Brian

 

 

 

Craddock, miss Marple, Lucy