Mordet i prästgården av Agaha Christie.
Antal sidor: 296
Orginal titel: The Murder at the Vicarage
Utgivnings år: 1930
Första stycket:
Först visste jag inte riktigt var jag skulle börja, men nu har jag bestämt mig för en viss onsdag vid lunchen i prästgården. Samtalet som fördes då hade visserligen inte direkt med saken att göra, men där förekom ett par yttranden som i viss mån påverkade den senare händelseutvecklingen.
Det är en obehaglig upptäckt kyrkoherden i Saint Mary Mead gör, han tyckte visserligen väldigt illa om överate Protheore, men det betyder inte att han ville hitta honom mördad i kyrkoherdens eget arbetsrum, och en hemsk fläck på mattan blev det också.
När kyrkoherden Mr Clement får ett samtal från en döende församlingsbo som vill ha honom där vid sin dödsbädd, så ger han sig genast iväg.
Men när han kommer dit visar det sig att Mr Abbott faktiskt mår riktigt bra, "ett skämt" tänker kyrkoherden när han återvänder hemåt.
Det så kallade skämtet får en annan innebörd när han kommer hem, där finner han nämligen överste Prothore död, mördad.
Polisen kallas genast dit, kommissarie Slack kommer dit nästan omedelbart.
Han tycker att det är ett solklart fall, det blir ennu enklare när Lawrence Redding anger sig själv. Detta tycker man ju naturligtvis är väldigt korkat, men då slapp man ju iallafall en massa besvär.
Mr Redding var nämligen djupt förälskat i Mrs Prothore, överstens hustru.
Detta kände bara kyrkoherden till, förutom miss Marple förstås, hon vet ju allt som händer i byn, och drar alltid värsta möjliga slutsats.
Men snart upptäcker polisen att Mr Redding omöjligt kunde ha begått mordet, han hade bara erkänt eftersom han trodde att Mrs Prothore hade begått mordet, men hon har också ett alibi, så snart får man stryka dem från listan.
Polisen tycker nu att det finns väldigt få misstänkta, men miss Marple har en annan åsikt.
-Det låter ju bra, men de är de enda som hade någon anledning att göra slut på Protehore.
-Å, det vill jag inte påstå, överste Melchett, sade miss Marple.
-Men kan ni tänka er någon annan?
-Ja då. Vänta ett tag.Hon räknade på fingrarna. En, två, tre, fyra, fen, sex-ja, kanske sju. Jag kan tänka mig minst sju personer som gärna skulle ha röjt överste Protheore ur vägen.
Översten gav henne en matt blick.
-Sju personer?Här i Saint Mary Mead?
Miss Marple nickade glatt.
-Kom ihåg, jag säger inga namn, sade hon. Det skulle inte vara rätt. Men jag är rädd för att det finns mycket ondska i världen. En rättrådig och hederlig gammal herre som ni vet inte mycket om sådana saker, överste Melchett.
Jag trodde polismästaren skulle få slag.
Det här är troligen min favorit miss Marple. Inte bara för att den är så underbart klurig utan för att jag älskar när Mr Clement är jag-person, han skriver så fruktansvärt roligt.
Vi fick potatis till middag, ovanligt hårdkokt förresten...
Det är ganska kul att ha en kyrkoherde som huvudroll, han är liksom så fruktansvärt snäll, dessutom är det finns ju hans unga och vackra hustru.
Dessutom tycker jag om poliserna, överste Melchett och den vesselliknande kommissarie Slack.
Dessutom är miss Marples systerson Raymond West med, jag gillar verkligen honom.
Här är miss Marple inte med särskilt mycket, hon bara dyker upp nån gång ibland och säger nägra
intelligenta saker om brottet.
Det här är en komisk, lurig deckare av Christie med miss Marple...
Vi är ju i alla fall bara människor, som miss Marple skulle säga.
Miss Marple log också- ett överseende leende.
-Jag kommer ihåg en sak min farmors syster Fanny brukade säga. Jag var sexton år då och tyckte att det var ovanligt dumt.
-Ja?
-Hon brukade säga: "De unga tror att de gammla är dumma, men de gamla vet att de unga är dumma!
SLUT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar