Katt bland duvor

Katt bland duvor av Aatha Christie.
Antal sidor: 216
Orginal titel: Cat among the Pigeons
utgivnings år: 1959
Första stycket:
Det var första dagen på sommarterminen i Meadowbank School. Eftermiddagssolen lyste ner på den breda grusplanen framför huset. Stora dörren stod gästfritt på vid gavel och alldeles innanför den, beudransvärt väl lämpad för dess georgianska proportioner, stod miss Vansittart med varje hårstrå på sin rätta plats och iförd en oklanderligt skuren dräkt..

"Jag tro att det verkligen är något på tok här", sade Eileen Rich långsamt. "Det är som om det fanns någon ibland oss som inte hör hemma här". Hon tittade på honom och smålog, nästan skrattade, och sade: "En katt bland duvorna - den sortens känsla är det. Vi är duvor allihop och katten är mitt ibland oss. Men vi kan inte se katten."

När prins Ali Yusuf av Ramat inser att en revolution är oundviklig och att han har en otrolig tur om han klarar sig undan med livet i behåll, så finns det bara en sak att göra. Ali och hans bästa vän, hans privatpilot Bob Rawlinson, bestämmer sig för att försöka fly. Båda två är modiga och ingen av dem gillar tanken på att fly, men de är inte dumma.
 Ali vet att den av dem som har störst chans av dem att överleva är Bob, så han ger honom det mest värdefulla han äger, några juveler som tillsammans är värda ungefär tre kvarts million pund.
 Han ber sin vän att försöka smuggla dem till England, en nästan omöjlig uppgift.

"Se inte så bekymrad ut, Bob. Gör ditt bästa. Det är allt jag begär. Jag kommer inte klandra dig om du misslyckas. Allt sker efter Allahs vilja. För mig är det hela mycket enkelt. Jag vill inte att de där stenarna ska rövas från min döda kropp. För övrigt..." Han ryckte på axlarna. "Det är som jag har sagt. Altt sker efter Allahs vilja."
"Du är snurrig!"
"Nej, jag är bara fatalist."
"Men Ali, du sa nyss att jag är hederlig. Men tre kvarts million pund....Tror du inte att det kan ta kål på hedern hos vilken man som helst?"
 Ali Yusuf betraktade sin vän tillgivet.
"Underligt nog", sade han, "tvivlar jag inte alls på det."

Bob försöker förtvivlat komma på ett sätt att få juvelerna till England, det bästa sättet vore ju att smuggla dem med någon turist, men var kan man få tag på en pålitlig sådan?
 Sedan kommer han på det uppenbara, hans syster som har varit på besök återvänder ju till England om mindre än en vecka, han kan ju ge värdesakerna till henne. Men kan han lita på att hon håller tyst? Det enkla svaret är nej. Men bära eller brista, det är det enda han kan göra.
 Men tyvärr faller det sig så att när han kommer till systerns hotell så är hon inte där. Han går upp till hennes rum för att vänta, men hon kommer inte.
 Men så ser han något i sin systerdotter Jennifers packning, och han får en genialisk ide.
Det tar honom inte ens tjugo minuter, och allt som han tillsynes lämnar efter sig är en liten lapp med orden:
Kära Joan! Jag tittade in för att fråga om du hade lust att spela golf i eftermiddag, men om du har varit upp till dammaen blir du väl alldeles slutpumpad. Vad sägs som imorgon? Klockan fem på klubben.

 Bara några timmar sedan störtar Ali Yusuf plan i bergen.
 Efter några dagar finnar man resterna av Ali Yusuf och Bob Rawlinson.
Men vad hände med juvelerna?

Ungefär sex veckor senare får överste Pikeaway, engelska underrättelsetjänsten, en rapport från Edmunson som var tredje sekreterare vid ambasaden i Ramat.
 Det är deras jobb att finna juvelerna som försvann.
Resultatet blir att Pikeaway skickar Ronnie, som tar namnet Adam Goodman, till Meadowbank, en av englands finaste internatskolor för flickor.
 Ronnie, eller Adam som vi nog får lov att kalla honom, tar jobb som trädgårdsmästare på skolan.
Men han hinner inte vara länge på skolan förren lärare börjar gå runt och bli mördade.

Kommissarie Kelsey skickas dit för att utreda morden, han får snabbt reda på Adams riktiga identitet, och tillsammans försöker de gå till botten med fallet.
 Eleverna och lärarna får naturligtvis inte reda på vem Adam är, det är ju så mycket bättre om han kan vara på plats utan att någon misstänker något...

Men problemet med folk som blir mördade mitt i natten är att ingen har ett alibi,inga som kan säga om de befann sig i sin säng som de påstår eller någon helt annan stans, förutom deras huvudkudde förstås, men man kan inte släpa kuddar till ett vittnesbås och förvänta sig att de ska berätta sanningen...

Och den enda som kan ha viktig imformation är Mrs Upjohn, men tyvärr är hon och reser igenom hela mellanöstern med buss och har inte tillgång till telefon..

Det är på god tid att man kallar på Hercule Poirot...

Jag vet inte vad jag ska säga. Man kan ju knappast kalla det här för en vanlig Agatha Christie, det här är något helt annat. Spioner och barnrov, jag undrar vad Christie tänkte på, hon måste ha varit på ett underligt humör.
Men jag måste säga att resultatet blev underbart! Det här var första gången jag läste den och jag blev verkligen förvånad!
Jag hade väntat mig en typisk Agatha Christie med klockslag och detaljer, och så kommer det här. Det här boken kändes som en underlig blandning av Agatha Christie, Reginald Hill och Le Carré.
Eftersom jag älskar alla dessa deckar författare så avgudade jag verkigen boken.
Boken hade Christies klurighet, Reginald Hills humor och samma känsla som Carré...

En sak jag verkligen gillade var att både Kelsey och Adam var så smarta, inte lika genialiska som Poirot, men endå.

Det här var en udda och komisk Christie som verkligen inte höll sig inom ramen.
 Hon brukar alltid följa ett speciellt spår vilken efter ett tag, när man har läst många av hennes böcker, gör att man kan ana sig till vem mördaren är, men här följer hon en helt annan väg. Det är som om hon spelar i en helt annan dimension...

Poirot själv kom inte med förren på sidan 157.Så i större delen av boken var man hos polisen.

Kortfattat, den var helt suverän...

"Men i alla fall, på det hela taget, så väljer jag nog den andra - Shapland. Hon är kallblodig och har huvudet på skaft. Vore jag ni, skulle jag ta mycket noga reda på hennes föregående. Vad tusan skrattar ni åt?"
Kelsey log.
"Hon var misstänksam mot er", sade han. "Hon ertappade er med att komma ut ur paviljongen och tyckte att ni uppträdde underligt."
"Det var som fan!" Adam var förnärmad."En sån fräckhet!"

"Det är bäst att jag går innan flickan kommer", sade Adam. "Det skulle inte verka naturligt om jag hjälpte kommissarien i hans undersökningar. Officielt har han kallat mig hit för att få alla upplysningar om mig. Efter att ha förvissat sig om att han för tillfället inte kan sätta fast mig för något, ger han mig nu order att försvinna."
 "Försvinn och kom ihåg att jag håller ett vaksamt öga på er!" morrade Kelsey med ett leende.

(lite senare)

Det knackade på dörren  och miss Bulstrode ropade:

"Stig in."

 Julia Upjohn visade sig, mycket anfådd.

"Kom in Julia."

"Nu kan ni gå, Goodman", morrade kommissarie Kelsey. "Försvinn och fortsätt med ditt arbete."

 "Jag har ju sagt att jag inte vet ett dugg om nånting", sade Adam vresigt. han gick ut och muttrade för sig själv: "Förbaskade Gestapo."

 

SLUT